Jag skriver ju så sällan om mat nuförtiden, så det gäller att fånga inspirationen i flykten. Det låter enkelt men är lite som att plocka svärmande bananflugor med ätpinnar, det är alltför lätt att bli distraherad och då gå miste om en öppning, ett tillfälle. Och när jag väl lyckades hålla fast vid en tanke tillräckligt länge att jag hann se en inläggspotential i den så började jag vackla. Ämnet, var det för stort? För trivialt? För uttjatat?
I alla fall, jag stod och rullade bollar av fläskfärs medan en enkel men respektabel tomatsås puttrade ihop sig på spisen. Det var frikadeller på gång och jag tänkte: vad är det för fel på fläskfärsfrikadeller? Hur kan det komma sig att jag aldrig skulle komma på tanken att bjuda fint på sådana? Knappast för smakens skull i alla fall; de är godare än mycket annat elände jag bjudit på genom åren: alla grötiga risottos innan jag fick referenserna rätt, allt hårdstekt kött och de märkliga och mastiga nötfärskebaberna jag envisades med ett tag (i tidernas begynnelse).
Jag kopplade ihop tanken med en minnesbild från besöket på köttbutiken innan nyår (595 kr/kg för oxfilé?) och en rad i en tidning som berättade att oxfilé och hummer var det Vi helst bjöd på till nyår. För smakens skull eller exklusivitetens? Båda förstås, om det görs rätt. Men om det inte görs rätt? Fabrikskokt hummer och gråstekt oxfilé kan bara göra de redan förryckta glada, eller vilken sinnesstämning förryckta människor nu hamnar i när de äter. Exklusiva råvaror – gärna, men de kommer med ett ansvar att inte fucka upp, något som inte alltid är alldeles enkelt. Och då är det långt till marken.
Jag tänkte inte på fläskfärs per se, tanken jag lyckades fånga var mer allmän och gällde hur billig mat jag skulle våga servera om det skulle bjudas fint? Vilket kunde överföras på: om jag som värd vill förmedla något till mina gäster, vad är det då jag vill förmedla, vad kan mitt syfte, mitt uppsåt kokas ner till? Ur ett sådant perspektiv kan priset på råvarorna te sig futtigt, och om det handlar om att imponera, om att skryta med smak, ekonomi, fingerfärdighet så är förstås hemkokt hummer att föredra framför fläskfärs. Men om jag bara vill ställa något riktigt gott på bordet till några jag tycker om?
Jag tror nog att mina fläskfärsfrikadeller skulle vara bjudvärdiga och det för en endast ringa penning. Det får nog bli så att jag testar någon gång. Strama åt slipsen, fixa mascaran, öppna skumpan och skål på er, för här kommer varmrätten rullande!
Nu vill jag förstås veta: vad är det billigaste just du skulle våga bjuda på? Eller tycker du månne att frågan är korkad?
Fläskfärsfrikadeller
receptmakare: peter jägerbro
4 portioner – som varmrätt i en trestegsraket
Det är den milda fläskfärsen och oliverna som gör att förväntningarna överträffas – det viktigaste när det gäller förväntningar.
- Frikadeller:
- 500g fläskfärs
- 1 ägg
- 1 burk gröna oliver, fyllda med sardeller eller citron
- Vatten
- Tomatsås:
- 1 burk krossade Mutti-tomater
- 2 vitlöksklyftor
- 2 lagerblad
- 1/2 dl tomatpuré
- 1-2 msk rödvinsvinäger
- 1 tsk socker
- 1 msk fisksås
- 1/2 tsk pimenton de la vera (rökt paprikapulver)
- Olivolja
- Salt & Peppar
- Skiva vitlöksklyftorna så tunt som möjligt är. Ta en traktörpanna eller rejäl sauteuse, hetta upp en slatt olivolja och stek tomatpurén tills den börjar mörkna. Lägg i vitlöken, slå över tomater, vinäger, socker, fisksås, lagerblad innan vitlöken börjar få färg. Smaka av med salt & peppar och paprikapulver. Puttra ihop minst 20 minuter på svag värme.
- Kyl fläskfärsen ordentligt. Knäck i ett ägg, salt & peppar. Jobba ihop snabbt, slå i lite iskallt vatten (ungefär en halv dl) så att smeten blir lite lösare men ändå lätt att forma till bollar. Blanda i de fint hackade oliverna till en homogen smet.
- Rulla minst golfbollsstora bollar av smeten och lägg dem försiktigt i den puttrande tomatsåsen. De ska inte kokas, utan snarare värmas färdiga så att de får en lucker konsistens. Ös då och då så att bollarna får tomatsås runt om.
- Servera till din favoritpasta – kanske den du gör själv?
Kommentarer
26 svar till ”En utmaning att riktigt bita i”
Det var visserligen inte jag som bjöd, men på nyårsafton fick vi långkokt högrev som sedan marinerats och grillats. Inte det mest exklusiva kött, men vad gör det när det smakar ljuvligt?
Tid och originalitet är också exklusivt, säger jag som lätt pretentiös hemmakock med varierande självförtroende. Jag kan sträcka mig till att lägga en pesto på billig lax eller vanlig tagliatelle. Men då ska jag gärna kunna tillägga att “jag har fått så galet mycket ruccola/basilika/persilja i landet så jag tog och gjorde en pesto…” Och sen göra söt efterrätt med crazy smakbrytning av svartpeppar/rosmarin/nåt svårodlad jag lyckats med, etc, etc. Och så det vanliga tricket att hitta jättegoda viner som ändå är rätt billiga, helst från en utlandsresa eller beställningssortimentet. Det här funkar utmärkt de dagar man tror på sig själv. Men även här är fallet högt. Precis allt kan ju faktiskt bli ganska äckligt.
nu är jag ju nyexad och bor i andra hand men jag brukar bjuda på soppa ganska ofta, med köpebaguette och smör. på nyår åt vi tacos (på pulled pork) och så många goda röror att vi inte ens åt hälften. mat för att imponera lagar jag mest till mig själv..
Vi bjuder gärna på långkok, t ex pulled pork, eller kött och potatis i olika former med t ex hemgjord bea och med goda viner till. Behöver inte vara så exklusiva råvaror men det är ju skoj om gästerna förstår att vi engagegerat oss i middagen. Vi gör så mycket vi kan från grunden och nyttjar det vi har i trädgården eller har hittat i skogen. Tycker som Janna att det är extra roligt att berätta att örterna är från egna landet eller kantarellerna har vi plockat själva. Exklusivt och dyrt går bort för att impa, då kanske man har valt fel gäster? Om gästerna blir glada i magen för ljuvlig högrev, tacos eller underbart goda (det verkar de vara) frikadeller är det ju perfekt. Dessutom tycker jag man lätt triggar varandra, visst vore det skönt att bli bjuden på något enklare så att det känns lätt att bjuda tillbaks sen utan en massa press?
Riktigt god löksoppa är bland det finaste man kan mjuda på. Och kostar inget utom tid.
Det var nog inte bland Taffels läsare den där undersökningen var gjord…
Jag har skrivit förut om påtvingade begränsningar och kreativitet, som det fungerar för mig i alla fall. Det vita papperet är en elefant på min rygg, men så snart mina frihetsgrader beskärs blir jag som besatt att komma runt dem.
Det skulle vara intressant att utmana sig ordentligt, kanske med en trerätters till fyra personer som inte får gå på mer än en hundring. Svårt? Absolut. Omöjligt? Knappast. Och resultatet skulle garanterat bli intressant. Förmodligen riktigt gott också.
Hundring totalt i utlägg?
Lättare för dig och mig som har egenplockad svamp +bär att tillgå i frysen.
Crème vichyssoise alt svampsoppa som förrätt?
Vegetarisk huvudrätt med svamptillbehör alt dina frikadeller enl ovan
Egentillagad viltbärssorbet/-glass
Jag tror mig ha hört någonstans att Tore Wretmans favoriträtt var färskpotatis stek i lite smör? Enklare och billigare än så är det nog svårt att få.
Von B, förutom kåldolmar, pannkakor, lammnavarin och kokt kalvhuvud? Han gillade dessutom röd flugsvamp, om jag inte tar helt fel. Var det inte han som tyckte att den smakade skogsfågel?
Örjan, en hundring blir riktigt tufft, men det är meningen. Fokus hamnar på det som verkligen är gott. Tänk t.ex. på Mathias D:s kroketter, urgoda, går att göra med enkla ingredienser. Eller varför inte det von B tipsar om, potatis, smör och salt?
Jag skulle kunna bjuda på sockerkakssmet. Finns det något godare?
Helt rätt att trappa ner!
Själv serverade jag Sjömansbiff på älghögrev supergott i sin enkelhet med den brynta löken och lätta beskan från ölen.
Hur är älghögrev jämfört med ko-varianten?
Hundra Louis D´Or:er per capita borde räcka långt. :)
Lever, grillad eller stekt, är en underskattad delikatess.
Löksoppa som förrätt, Lever som varmrätt, då bör det bli gott om klöver över till en dessert. Stekta äpplen kanske?
Pasta carbonara, med äggula i skal, extra parmesan och nymald svartpeppar!
Tror förresten att vi i vårt matstylingsfixerade tidevarv ofta glömmer bort frikadeller pga att de är så svåra att få snygga på bild, dvs sällan förekommer i tidningar/kokböcker.
Jag har inga som helst skrupler. Men jag har kanske ett ovanligt gott matlagningssjälvförtroende.
Men att “bjuda fint” inbegriper ju själva ritualet också. Man använder sina fina utensilier och textilier. Kanske en gåbortskostym och gnutta parfym. Då blir den dyra råvaran en del av det “fina” snarare än en del av måltiden. Därför begränsar jag hårt de tillfällen jag bjuder fint utan bjuder hellre in till en enkel fredagspasta med svamp, olivolja och parmesanost eller kansek en Carbonara. Drar mig inte heller för att bjuda på en pasta med en duglig tomatsås, drivor av basilika och en bra ost.
Gör allt mindre komlicerad mat. Imponerar gör jag mest genom att använda egenodlade grönsaker eller äpplen, eller egenplockad svamp och lamm från grannen på landet som vi köper för en överkomlig peng. Tror att jag blivit för lat för att laga komplicerad mat och det faktum att vi och många av våra gäster har små barn spelar nog in. Det brukar bli samling kring lite charcuterier först, en gryta och någon efterrätt som både barn och vuxna gillar. Taffel-isobels salta dulce-de-leche glass med lite hallon och rostade mandelflagor brukar knocka folk och den är inte särskilt dyr att göra. Annars är jordärtskockssoppa är en billig delikatess som jag bjuder på med stolthet.
Oj, här rullar det på…
Kycklinglever med inlagd och syltad svamp, kroketter, sufflé, ravioli, …, jag vet knappt ens var jag ska börja. För min egen del är konsistens väldigt viktigt, kanske det är en bra utgångspunkt.
Jag ska bara inte försöka skala ner alltför mycket. Maten ska hålla som finmat också.
Hm…blev väldigt sugen på att göra sjömansbiff…
Det österländska spåret är också gångbart, se bara Gittos pierogis och liknande. Med tillbehör går det knappt att överträffa.
En riktigt god tomatsoppa med nybakat bröd tycker jag är en finfin start på en bjudmiddag. Gör man dessutom egen färskost till och bakar brödet på vasslen kittlar det lite extra gott i magen…
Det kan jag tänka mig, en rostad, riktigt umamistinn tomatsoppa… Med en hel del syra i för att inte döda aptiten.
Jag brukar krångla till det lite för mycket i köket, tror jag, tycker det är kul med avancerade recept jag inte provat förut, med VÄLDIGT varierande resultat. Jag bor i Dallas och det slår sällan fel när jag frågar min Amerikanska hustru vad hon VERKLIGEN vill ha till middag att hon svarar “Ehhhh…swedish pancakes or your garlic soup with a good bread”….Där ser man, hon uppskattar ett par rätter man slänger ihop för ett par dollar mer än mina kulinariska och dyra utsvävningar.Kanske börjar bli dags att komma ner på jorden lite i köket, alternativt börja se sig om efter en ny livspartner.Det där sista var på skoj.
Morotssoppa med kokos, ingefära och valfri citrusfrukt….billigare blir det knappast, och detta har jag bjudit finfrämmat på!
Soppa är ett återkommande tema. Jag förstår varför.
Svampsoppa!! Eller varför inte nässelsoppa eller soppa på kirskål. Grädden till svampsoppan kostar ju lite annars gör man en klar soppa på vinterskivling med en god grönsaksbuljong.
Hiya. I found your blog applying windows live messenger. That’s an extremely savvy report. I’ll be sure to take note of them along with return to discover more of your tips. Basically submit. I’ll undoubtedly come back.