Jag knåpar på med frityrskolan, men den tycks bara svälla i omfång. Så den får vänta tills jag lyckats sortera tankarna.
Under tiden kan ni få ett recept på den superenkla och väldigt goda kyckling jag gjorde idag. Som alltid tycks smaken stå i omvänd proportion till maträttens fotogeni (finns det ens en sibstantivform av adjektivet fotogenisk?). Men det får ni stå ut med, både Magnus och jag är fortsatt sjuka och orkar inte hålla på och meckla allt för mycket.
För övrigt lider jag förutom snuvan nu också av grav pusselabstinens. Skicka era gamla uttjänta pussel till mig tack, jag lägger dem gärna. (Men saknas det bitar är risken att jag får ett nervöst sammanbrott modell större.)
Fetakyckling med blandade grönsaker
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 6
Tid: 1 timme
Godast blir det med kycklinglår tycker jag, men det går så klart med vilken styckningsdetalj man vill, bara man anpassar stektiden efter storleken på bitarna.
Och jag ska passa på att slå ännu ett slag för den turkiska osten beyaz peynir, som jag blivit närmast beroende av. Finns i jätteburk på Lidl och fungerar mycket bättre än vardagsfeta som just vardagsfeta.
- 900 g kycklinglår
- olivolja till stekning
- 2 gula lökar
- 3 vitlöksklyftor
- 2 paprikor av valfri kulör
- 1 burk mutti körsbärstomater
- 2 tsk torkad oregano
- 1 msk balsamvinäger
- salt, svartpeppar
- 200 g fetaost eller beyaz peynir
- Sätt ugnen på 200 grader. Salta och peppra kycklingbitarna runt om. Skär löken i grova bitar. Hacka vitlöken. Skär paprikan i bitar.
- Fräs löken på låg värme i lite olivolja tills den mjuknar. Ta bort löken och lägg den i en ugnssäker form så länge. Höj temperaturen och bryn kycklingdelarna runt om tills de fått fin färg.
- Blanda samman lök, paprika, vitlök, tomater, oregano och balsamvinäger direkt i formen. Smaka av med salt och peppar. Lägg kycklingen överst.
- Låt gå i 25 minuter i ugnen. Ta ut formen, smula över fetaost eller beyaz peynirm och låt gå ytterligare en kvart i ugnen.
Kommentarer
7 svar till ”Enkel och god kyckling”
Ser fram emot frityrskolan!
Jag har en sprillans ny fritös som väntar. Inköpt för 80 spän på en loppis i somras. Aldrig använd.
fotogenialitet?
Det mesta blir godare med feta eller dess kompisar.
Jag vill gärna prova den spännande beyaz peynirmen, men stor burk låter inte bra. Ett problem med just fetan är att den blir gammal på nolltid. Har ett paket öppnats måste den ätas på ett dygn annars blir den riktigt sur och otäck.
Har fröken Dill upptäckt
Anders: Ja, då är det verkligen dags för frityrskola!
Hemo: Det låter ju lika lustigt det…
Fröken Dill: Ja, men serru, det är här det blir så smart. Burken innehåller typ 5 individuella ostar i saltlake. Och de håller sig under saltlakeytan hela tiden. Vilket gör att de håller evigheter, eller minst en månad i alla fall!
Hej Margit! Jag har ett 1000-bitars pussel som du gärna får överta, bruten förpackning men i nyskick. Maila din adress till mig så postar jag det till dig, alt om du befinner dig i innerstan vid tillfälle så kan jag överlämna det (jag bor i Vasastan). /Susanne
Jag har hittat den turkiska osten genom svärmor, som är från Montenegro. Den liknar mycket den montenegrinska vitosten (bieli sir, betyder just vit ost, och en snabbgoogling på turkosten visar att namnet i översättning blir detsamma), lite mildare än feta och användbar till det mesta. I Montenegro köper vi osten av tanter på torgmarknaden, de skivar upp lagom stora bitar direkt ur stora träkärl, ditforslade i arla morgon från gårdarna i bergen runtom stan. Pröva att ha osten i piroger och pajer, toppen! Eller blandad med keso. Eller på pastan. Eller servera som i Montenegro som en enkel förrätt: vitost, lite skivad salami och ajvar brevid, och vitt bröd till det.
Jenny: Tack för en intressant kommentar. Jag ska definitivt testa vitosten i fler sammanhang!