– Går den att äta? Är den god?
För en sekund hade jag chansen att skona en känslig, sällsynt svampart från en möjlig framtida ödeläggelse. Jag var nämligen ute på svamptur med Taffel-Robin och Thomas från Hagdahls Kök. Vid tillfället hade vi betat oss igenom en och annan (för mina medplockare) ny art och om den östgötska gastronomin till exempel skulle plocka upp eksillkremlan som nästa popråvara drabbar det inte någon fattig. Ingen tar ändå kremlor, och de finns i mängder. Men frågan gällde nu inte kremlor.
För helt oförhappandes hade vi sprungit på en relativ sällsynthet: den skygga kruskantarellen, precis intill en plätt där vi rotat i jakt efter svart trumpetsvamp. Det fanns rätt gott om kruskantarellen just där, men den har höga krav på sina växtplatser och är en signalart för betade ek- och hasselhagar, en inte alltför vanlig biotop nuförtiden. Där kruskantarellen växer brukar även mer sällsynta arter trivas. Den bör skonas.
Men nu hade det ställts en rak fråga till mig. Skulle jag ge ett taktiskt, undvikande svar? Skulle jag ljuga? Nej, rakryggat yppade jag sanningen.
– Den går att äta. Och ja, den smakar fint.
Om jag i och med detta initierade den lavin som kommer att knäcka ryggen på kruskantarellen som art i Östergötland ber jag på förhand om ursäkt. Men en del saker ljuger man inte om, så är det bara.
Nu när ni är invigda vill jag ju förstås veta, vad tyckte ni om den rara kruskantarellen, Robin och Thomas?
Kommentarer
20 svar till ”Ett etiskt svampdilemma: sanning och konsekvens”
Till skillnad från slemskivlingen gör sig kruskantarellen iaf fint i skrift på en meny ;)
Anna: jag är rädd för det… Sällsynta svampar borde kanske ha namn som inte lockar till ätande, ju godare desto värre. Psoriasiskantarell, någon?
Vill börja med att tacka för en fantastiskt trevlig och givande svamputflykt. Du har en perfekt kombination av kunskap och ödmjukhet. Kruskantarellen avnjöts både på bruschetta och med Boeuf Bourgignnone med många mmm. Pojkarna åt, men bara lite utan tråkiga kommentarer, och har pratat svamp halva dagen idag. Vi var på geocaching i Vallaskogen tills skyfallet tvingade oss hem. Självklart kommer kruskantarellen att skonas. Det var ju unga vansinniga mängder vi såg. Blev en grym kremlesoya i tryckkokaren ( bara lite vitlök och salt) och dom höll formen sim utlovat, så sparade dom för vidare smaktester. Tack :-)
Psoriasiskantarell låter som en ok namn, men borde det inte vara något smittsamt? Låt oss kalla den Pseudocraterellus streptococcus – INGEN skulle ge sig på den.
Det är väldigt synd att ängsmarkerna försvinner. Vi går miste om så många godsaker…
Thomas: svamparna hamnade i rätta händer! Härligt att killarna åt, det var nog mest utanpåverk det där med att de inte gillade svamp. Det man plockat själv njuter man tiofalt av. Din tryckkokarsoja vill vi höra mer om.
Matpolisen: jag hittar så mycket kul i ekhagarna kring Linköping. Inte bara svamp. Och så slipper man bryta benen av sig när man går omkring.
Jag putsadebara lite, sköljde av några, sen lade jag ner dom i tryckkokaren, har en ganska stor på 10 liter, så alla fick plats:-)2 hela vitlöksklyftor, 1 msk havssalt, sen fick dom gå under högsta tryck i 15 min, svalna.. Lyfte upp dom förvånasvärt opåverkade kremlorna, (lade i dom hela..) silade buljongen och reducerade sakta ner, men inte till simmigt utan mer som kikkomansoya (kanske lite,lite simmigare, hur man nu graderar sånt) en smakbomb, lurar på att blanda med brynt smör och hälla det varmt över råa skivor av pilisar och bitar av sillkremla, känns som om det skulle funka fint i min mun :-)nån ört med men vet inte vilken ännu..
Kremlorna håller form och konsistens vad man än gör med dem. Lägg in, salta, koka, steka… Det måste gå att använda.
Jag gör sojan som du men i vanlig kastrull (kanske skall testa min tryckkokare nån dag). Lägger till lagerblad, kanske en kvist timjan. Men jag saltar först när jag reducerat färdigt – om jag saltar överhuvudtaget. I smör skulle den passa perfekt, det är tusanimej genialt.
Vad tyckte du om sillkremlorna?
Har faktiskt inte hunnit testa ännu, men jag tror på dom.. Undrar hur mycket kombinationen av kremlor spelar in, var minst 4 sorter iaf. Ofta när jag gör saker första ggn brukar det bli bra..Är lat i grunden så jag går mer på känsla och då blir det alltid svårare att återskapa haha
Dessa verkar ju roliga om än dom inte finns här, glömde tyvärr namnet på den du nämnde?
http://en.wikipedia.org/wiki/Hypomyces_lactifluorum
Aha, det är så svampen heter.
(Alternativnamnet Krusig Trumpetsvamp tycker jag i sig är bättre)
Såg ett bestånd för ca 10 år sedan men lyckades aldrig hitta någon beskrivning i mina dåvarande svampböcker.
Mitt bestånd stod i lövskog med ek och hassel(ej betat).
OK-har nu även kollat bilderna på grå kantarell,som ju borde vara mer sannolik i lövskogen, men jag har bestämmt minne av att jag associerade utseendet till trumpetsvamp (som jag är väl förtrogen med) och inte till trattkantarell (som jag tycker den grå kantarellen mer påminner om)
Thomas: jag har hört talas om lobster mushrooms mne aldrig sett dem själv. Vi kanske borde ympa in den där parasiten här i Sverige… Jag pratade lite om mandelriskan. Lustigt nog blir den ungefär som en svamp angripen av den där parasiten: fast, hård, röd som kokt hummer och med en stark lukt av skaldjur.
Örjan: svampnamn vågar jag inte ens diskutera. Går jag in på svampguiden.com och nämn att jag hittat “gula kantareller” vevas en evig klagolåt igång bland äkta och falska mykologer. De artnamn som slagits fast av ett gäng skäggiga farbröder i en källare i Södertälje följs dogmatiskt. Tell me your truth…
Är den extra vanlig i år – kruskantarellen? Hittade själv mina första någonsin i en biotop som inte varit betesmark på åtminstone 50 år. De står kvar, förutom de som av misstag sveptes med i skörden av trattkantarellerna intill.
Kalle: jag vågar bara tala för mig och mina marker, men möjligen har den ett bra år. Jag har hittat den på 4 lokaler, och eftersom den är så blyg har jag säkert gått förbi den flera gånger. Ärligt talat undrar jag över hur sällsynt den är egentligen. I mina ekhagar finns det svampar jag ser betydligt mer sällan i så fall.
Lustigt att de växte bredvid trattkantarell. Är du säker på att det var kruskantarell? Grå kantarell är också ganska lik, sällsynt den med.
Svartnande kantarell menade jag!
Då det var min första kan jag förstås inte vara 100% säker. Bestämningen baseras på att hattundersidan/utsidan var slät med svaga åsar/rynkor (men skarpare än svart trumpet). Inte alls de betydligt skarpare åsar som trattkantarell (eller svartnade kantarell). Och så den mycket krusiga hatten och grå(gråbrun färgsättning. Denna bild http://www.svampguiden.com/art.asp?art=Pseudocraterellus_undulatus är ganska exakt som den såg ut.
Dock växte den inte i de typiska klungorna (några av dem satt ihop)som ofta beskrivs, men av de bilder man ser på krukantarell verkar den ofta kan växa mer separerat. Skall ned och titta till beståndet i kväll, så får vi se om det har utvecklats!
Kalle: var i Sverige på ett ungefär handlar det om?
Två mil söder om Göteborg. Var och tittade på dem i går eftermiddag, och hittade också några av de typiska ihopväxta ansamlingarna. Men något stort bestånd är det inte, även om de inte är lätta att hitta bland de torra eklöven. Utbredda över kanske en kvadratmeter vid en berghäll. Positivt är att de har fått stå kvar så länge att många av dem är på väg att helt skrumpna ihop.
Hej!
Jag har också hittat dessa svampar i Varbergstrakten, ytterligare 6 mil söderut i Halland. Det är första gången jag sett dem och dessa växte också i en lövskog med blandat gamla och unga träd, ej betat annat än av vilda djur. Några var sammanvuxna men dom flesta stod för sig själv i kanterna av en mosstuva. Skall hålla utkik efter fler nu när man vet hur dom trivs.
…och kanske smaka på en och annan? :) Ett smakprov i så liten skala hotar inte artens överlevnad. Och det är alltid kul att kunna pricka av en ny art på har ätit-listan. Kul att ni hittar den lite här och var. Den lokal där jag hittade den största samlingen var i mossa i ung granskog så man vet aldrig.
Kan glatt meddela att jag hittade ett gigantiskt och ett… ja… stort bestånd kruskantarell 2 km söder om Mariestad. Det största hade en utbredning på minst 3,5 meter i diameter och de växte väldigt tätt, nästan osynliga bland de gråa ekbladen.
Tog du smakprov?