Vilket märkligt yrke man har. Idag har jag och allas vår Lotta plåtat mat med Sanna Blåvarg, en av mina favvofotografer. Det är ett frenetiskt och sammanbitet duttande. Man står och petar på rödlöksflisor (ytterst välmotiverade diton vill jag påpeka), vrider på fikon och byter ut koriandervippor när de gamla dött. Och när tre personer arbetat sig till utmattningens gräns en hel dag är allt som återstår några skimrande hägringar på skärmen.
Nå, det ska bli tidningsbilder av det hela. Men efteråt är man lite förvånad över hur den exakta vinkeln på den där rödlöksflisan kunnat få en att glömma tid och rum.
Hur som helst blir det lite lugnare nu ett tag framöver så nu ska jag ta tag i tafflandet igen.
Åh, just det! Veckans matnörd blir Fredric L för hans insikt att zombies faktiskt längtar hem och vill ha en karibisk meny. Med hedersomnämnande till Pytte för att hon har haft den goda smaken att gifta sig med en zombie-spelande man.
Kommentarer
2 svar till ”Ett märkligt yrke och något om zombier”
Låter som ett underbart yrke! Få göra på heltid sådant som vi andra bara fuskbloggar om när arbetsgivaren inte är i närheten. Grattis!
Det klassiska talesättet gäller: Ett nöje som varar allt för länge upphör att vara ett nöje. Det är uselt betalt, slitigt och mycket handlar om att städa, peta i papper och sova dåligt på grund av osäkra och usla inkomster.
Ibland ÄR det världens bästa jobb. Absolut.
Å andra sidan har jag inte som du råd att äta mig runt på utrikes stjärnkrogar på fritiden. Eller att ens ha särskilt mycket fritid. Grattis till dig som har tid och råd ;-)