Mitt blida utseende gör att jag ser rätt ofarlig ut. Det kan ha både fördelar och nackdelar. Att jag brukar bli “utvald” av personer som är påverkade av det ena eller det andra och som känner starkt för att få dela med sig av sitt öde och sitt livs historia kan väl sorteras in under nackdelar. Att jag ännu vid 40 fyllda får visa leg på systemet är en annan (kom inte dragandes med att det är smickrande). Men när jag stod vid hyllan med torkad svamp i mitt lokala snabbköp i Beijing för några år sedan var det förmodligen en kombination av uppenbar vilsenhet inför det mäktiga utbudet och just det blida, ofarliga utseendet som var min lycka. En rådig tjej i kanske 20-årsåldern klev utan att tveka fram och började med att peka på olika påsar och kartonger och på kinesiska tala om vad jag borde plocka med mig hem. Hur kunde jag veta att hon sade just så, med tanke på att min kinesiska är skral (lika skral som hennes engelska)? Jo, för att när jag tvekade en sekund inför hennes råd så började hon helt enkelt att lassa på mig svamp. Den, den, den och den skall du ha. Vem var väl jag att säga emot. Jag skulle ju ändå köpa svamp. Och med kinesiska priser så riskerade jag heller inte att bli skinnad. Min anonyma kinesiska välgörare försvann lika snabbt som hon dök upp och jag gick tillbaka till hotellet, de fjärilstunna plastpåsarna bågnade.
En av svamparna jag fick med mig hem vurmade hon lite extra för, åtminstone tolkade jag intensiteten i ordströmmen så. Det var en stubbsvamp, förpackad i sammanpressade block. Jag antog då att det var en rent inhemsk art, kände inte igen den från bilden på paketet. Men för några dagar sedan slogs jag av en tanke och grävde fram svampen ur den trista kartong där den mesta svampen jag fick med mig ännu ligger oanvänd. Och nu kände jag igen den. Mycket väl. Det var Armillaria mellea, i Sverige känd som honungsskivling. Men här är den ingen matsvamp. Eller hur ligger det till med den saken egentligen?
Honungsskivling är egentligen ett jäkla otyg till svamp. Den lever på död ved och orsakar röta i en mängd olika träd och buskar. Den har något utomjordiskt över sig, och trevar med sina mycelsträngar innanför barken på angripna träd på ett riktigt vidrigt sätt. En del år verkar den kunna explodera – jag minns hur den invaderade ett skogsparti i närheten och fanns överallt, stora klungor växte ur marken, från träden, överallt. Dessutom är ungt, växande mycel självlysande. Fast jag har inte sett det med egna ögon.
Honungsskivlingen räknas inte till de svenska matsvamparna. Man har ätit den en gång i tiden, om än utan större entusiasm, men den tycks vara svårsmält och en del får ont i magen av den (det har spekulerats i att det bara är en eller ett par av varianterna i det artkomplex som honungsskivlingen utgör som ger magbesvär). Vissa äter den fortfarande, utan problem. Jag äter den och tycker mycket om den, men försöker hålla mig på den säkra sidan och plockar bara unga, nästan knoppande exemplar. Då gäller det förstås att vara säker på sin sak, men det tror jag mig vara. Jag äter bara hattarna, och steker dem hårt i smör. De får en lite broskig konsistens som är mycket behaglig i munnen, och har en köttig och fin smak. Jag har inte fått ont i magen än.
Den sägs ha använts för att koka buljong på, och den fungerar verkligen bra som buljongsvamp. Jag testade de kvaliteterna alldeles nyligen genom att koka torkad honungsskivling i kycklingbuljong, och honungsskivlingen ger verkligen ett påtagligt bidrag, med en umamisötma (en illusion, sötman finns inte på riktigt) och ett tätt spektrum av svampsmaker. Jag skall nog plocka den rätt hårt i höst. Ge igen.
Hur knyter jag ihop det här med inledningen nu då, att jag är så blid till utseendet? Jag ger upp. Timmen är för sen, och jag har inte tid att skriva om inlägg längre. Men OK, ser ni en kille i svampskogen i höst som ser snäll och lite för ung ut och som står och plockar hattarna av en märklig stubbsvamp så kan det vara jag. Kom fram då och hälsa, för all del.
Edit: jag tog bort ordet “fosforescerar” ur texten, eftersom honungsskivlingens mycel inte lyser på grund av fosforescens utan bioluminiscens, se kommentarerna.
Kommentarer
13 svar till ”Ett något osammanhängande inlägg om mitt utseende, upplevelser i Kina och om en viss stubbsvamp”
Honungsskivlingar har bioluminiscens, det är inte samma sak som fosforescens!
Eftersom honungsskivlingarna är handelssvamp i Finland, så måste de ju definitivt betraktas som matsvampar.
http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/tillverkning_och_forsaljning/gronsaker/svampar/handelssvampar/honungsskivlingar
Kurt, det var slarvigt av mig att dra till med att svampen skulle fosforescera, även om ordet används i en slags överförd/oegentlig betydelse som “självlysande”, ett bruk som är någorlunda spritt. Men varför hålla fast vid något som är fel? Jag ändrar i texten.
Även om man skall vara försiktig med att spekulera i det evolutionära värdet med det ena och det andra så verkar många fråga sig vad det är för nytta med att en svamps mycel lyser i mörkret. När det gäller insekter är nyttan självklar, men för svamp? Det är ändå en rätt komplicerad process, och att bioluminiscens skulle ha dykt upp som en bieffekt är inte så troligt. Fast någonstans läste jag att vissa ämnen i gruppen luciferin (det ämne som vid nedbrytning alstrar ljus) är oerhört giftiga. Ljusalstringen kanske ändå kan vara en bieffekt?
Angående vad som är “matsvamp” och inte så finns det förstås ingen officiell lista över godkända arter. Och även giftiga svampar går ju att äta om man verkligen vill. Den mest officiella förteckningen är väl listningen av matsvampar i Pelle Holmbergs “Nya svampboken”, främst pga spridningen.
Vad gäller honungsskivlingen hoppas jag att fler vill testa den som matsvamp, genom att närma sig den försiktigt. Med svamp i allmänhet skall man förstås undvika att använda den som bulkingrediens. Proppar man magen full med dåligt tillagad svamp kan man nog få ont i magen även av kantareller.
Förresten använde jag den köpta honungsskivlingen i en kinesisk kycklingsoppa idag. Det var definitivt buljongsvamp, snålt rensade och inte speciellt tuggvänliga. Men smaken var bra, och den gav härlig färg åt soppan.
Tycker att honungsskivling är ett sådant fint namn, den låter god :)
Klart du skall prova den, Anna. Det kanske kan bli höstens beting?
Jag har vänsterhandsforskat om namnet men inte hittat något speciellt. En del säger att den luktar lite sött, men det kan jag inte alls minnas. Den luktar milt, svamp. Sporerna är vita, så det har inte med det att göra heller. Möjligen kan det komma ifrån att en av arterna är lite gulaktig (det handlar ju om ett komplex), möjligen med dragning åt honungshållet.
Tydligen aktas den högt i öststaterna, inte minst för att den kan ge lite konsistens åt en soppa eller stuvning genom sin slemmighet. Den används som fyllning just pga detta, att den håller ihop bättre.
I höst skall jag ge den en riktig chans, inte bara ta ängsliga smakprov. Får jag ont i magen så får jag.
Nu såg jag en uppgift om att namnet har med hattarnas färg att göra. Sant eller inte.
Jag lovar att prova om du håller mig i handen, dvs svarar på mms-kontroll :)
Givetvis, vi gör ett försök. Det finns en del otyg bland stubbsvamparna men någon större risk löper man inte.
Kurt: I Finland äter man ju det mesta i svampväg, ätligt eller inte. Exempelvis är ju skäggriska en vanligt förekommande matsvamp där! Och hur “ätlig” är den egentligen?
Jag är uppvuxen på honungsskivling. Min mamma plockade den och vi åt varje år. Jag tyckte den var god. Nu måste jag våga testa igen, även om det finns mycket annan svamp.
P-O: De “finska” riskorna tillhör numera mina absoluta favoriter. Speciellt pepparriskan har en speciell smak. Jag skall experimentera med den lite i höst och inte bara salta in den. Den borde faktiskt passa riktigt bra till älg.
Birgitta: Jag tycker verkligen att honungsskivlingen har en så unik karaktär (smak/konsistens) så att den är värt att ätas. I asiatiska sammanhang spöar den kantareller alla dagar i veckan.
De flesta svampar spöar kantarellen.
De flesta arter har sin tid och sin plats. Synd bara att så många inte ids experimentera med svamp.
Just nu kan jag bara tänka på honungsskivling och mandelriska. Jag tänker göra sufflé på den senare i veckan.