Ett par ord om något annat ni inte bryr er ett dugg om (mina tänder och cheddar)

Vill bara meddela att efter sju (7!) års vägran att gå till tandläkaren har jag äntligen gjort det idag. Apropå det där att vara omogen och korkad. Lyckligtvis hade jag bara ett enda hål (Kort paus för skämt av typen: tur att du inte var hos gynekologen, höhö!) och lite tandsten. Om det är någon som vill ha personlig coachning i fulflossning går det bra att hyra in mig.

Efter en tid av monumental dental-ångest firar jag nu med cheddar och ett smärre fruktigt rödvin på Malbec  från Nya världen (sorry folks, för lat och självbelåten för att kila ut och titta på pavan) . En strålande kombo. Cheddar är ju en legendarisk ost som kommer i olika förtjusande skepnader. Kvibille anser jag håller snudd på världsklass trots att man luras av lågt pris och päcklig plastklädsel. Men den sanslöst storvulet komplexa och krämiga Isle of Mull-cheddar från Taylor&Jones jag knaprar på nu är ju ett par hundra strån vassare förstås. Fast så kostar den drygt tre gånger så mycket som Kvibille. Kanske beror det på att korna är garanterat lyckliga eftersom de får mumsa fermenterat spannmål från närbelägna whiskydestilleri?

Cheddar och chutney har en naturlig affinitet, inte bara beroende på alliterationen. Alla som ätit en Ploughman’s Lunch , du vet de engelska publunchen med cheddar-chutney-bröd-och-lök) har upplevt magin. Cheddar klär som få andra ostar i sötma och varma kryddor. En enkel macka kan vara fin bjudmat om du bara tar detta i beaktande. Om du verkligen dyrkar din cheddar kan du visa din uppskattning genom att låta den gå hädan med crumpets. Och har du bara en burk majs och några tortillabrod  hemma är du totalgarderad.

Och vet ni vad? Ost anses vara bra för tänderna.