I många år var jag en massornas talesman. Nåja, de matintresserade massornas. Mycket av min matlagning gick ut på att pliktskyldigt blåsa liv i mediokra råvaror. Ett år bodde jag i Råcksta och handlade på världens kanske sämsta Ica. Varje fredag publicerade jag ett recept i Metro där kriteriet var att resultatet måste bli fullgott trots slokande grönsaker och ledsen lax. Hoppet stod till kryddornas magi. I min iver att använda lättillgängliga ingredienser blev jag en fena på attt krydda med anis, fänkål, kummin och snudd på dödliga mängder spiskummin. Men ibland var det lite som att sminka ett lik. (Finns det en titel för denna yrkeskategori? Likpimpare?)
Visserligen har jag med tiden börjat använda mer exotiska ingredienser, vilket ibland väcker förtret hos läsarna. Sichuanpeppar! Kokosgrädde av ett specifikt märke! Torkade pytteräkor! Jo, jag höjde ribban lite. Trots allt hade en matrevolution ägt rum i Sverige. Men det finurligavar att allt var skafferivaror med lång hållbarhet; även för folk i glesbygden skulle det räcka att åka in till en större stad ett par gånger om året att proviantera. Det är faktiskt inte så att jag snokar runt i myskobutiker mer än någon gång i veckan trots att det är mitt jobb och mitt kall. Men jag vill verkligen att recepten ska funka för basvaror som går att hitta i vanliga butiker.
Men igår nådde jag en ny point of no return, som det brukar heta i den amerikanska dramturgin. Jag tror det beror på salladsmixen som kom från Årstiderna. En salig blandning av pennywort, sallader och skott jag inte ens vet namnet på. Kanske spelade majrovorna och babykålrötterna in också. Eller de till ytan oaptitliga apelsinerna som exploderade i saftig sötma när man stoppade en bit i munnen. Det är bara att inse att min matlagning har förändrats sen Bondens Marknad, Årstiderna, Bondens Matbod och Matdistriktet gjort entré i mitt liv. Det går inte längre att skriva ut sidfläsk i ett recept. Inte med gott samvete. Jag måste faktiskt i alla fall upplysa om hur mycket godare det blir med det alrökta sidfläsket från Bondens Matbod. Allt annat vore tjänstefel.Och hur ska manmed gott samvete kunna skriva “färsk timjan” när det för lejonparten av svenska folket innebär det där smaklösa anemiska rufset i kruka och inte en intensivt, nästan påfluget doftande bukett som den ovan? Jag glömmer aldrig vad min gode vän, den brittiska matkritikern, utbrast när han för första gången fick syn på ett svenskt timjanrufs på maten:
– Are these sprouts?
Unde sin då tioåriga bana som matkritiker hade han aldrig stött på något liknande. Generat fick jag förklara att det var vad som i den stockholmska klimatzonen fick passera för timjan.
Vidare: Hur ska jag kunna låta bli att tuta i luren för alla ekologiska företag som levererar till dörrren när kvaliteten i regel (tomaterna är fortfarande ett sorgebarn och ibland finns det bottennapp) är skyhög och preliminära forskningsresultat visar att eko-produkter innehåller mellan 20 och 40 procent av nyttiga vitaminer och mineraler? Du kan inte jämföra priset på en ekologisk morot och en konventionell längre. För övrigt ska jag å det snaraste testa Mossagårdens lådor som jag är nyfiken på. Och dessutom ska jag ta mig en omgång med Ekodirekt.
Hur som helst, här kommer receptet på gårdagens sallad!
Och för er som inte har haft tid eller tur att få fantastiska råvaror rekommenderas min systers sublima kinesiska hopkok. Till och med hund går ner med den kryddningen.
Sallad med stekt fläsk, rågbrödskrutonger och äpple
Receptmakare: Lisa Förare Winbladh
Portioner: 4
Tid: 15 minuter
- 1 liten låda blandad sallad av enastående kvalitet
- 100 g rökt eller rimmat sidfläsk, från liten producent
- 2 tunna skivor grovt osötat rågbröd med surdeg
- 1/2 tsk finhackad grov timjan (eller grov salvia)
- 1 msk olivolja till stekning
- 1/2 stort syrligt krispigt svenskt rödkindat äpple Aroma eller Rubinola
- 1 msk finhackad schalottenlök (hackas minuten före servering)
- Dressing:
- 1 msk mild olivolja eller kallpressad solrosolja
- 1/2 msk äppelcidervinäger
- 1/2 tsk råsocker
- 1 nypa salt
- nymald svartpeppar
- Lägg salladen i en stor skål med kallt vatten och rör om försiktigt så att det inte eventuella utan högst sannolika gruset faller till botten. Låt stå ett tag och upprepa. Slunga salladen torr eller skaka den torr i ett durkslag med hushållspapper. Jag brukar ta salladen i en handduk och svinga armen utomhus så att centrifugalkraften driver vattnet ur salladen. Det är verkligen viktigt att salladen är riktigt torr.
- Vispa samman ingredienserna till dressingen under tiden salladen blötläggs. Skär äpplet i bitar och skiva lövtunt.
- Tärna fläsket och brödet fint. Stek fläsket knaprigt på medelvärme. Höj värmen och häll i olivolja. Tillsätt timjan och bröd och stek ytterligare några minuter under omrörning tills brödet är knaprigt.
- Blanda salladen med dressing, äpplen och lök. Vänd ner krutonger och fläsk. Servera på fem röda sekunder innan salladen slaknar helt av de varma ingredienserna.
Kommentarer
29 svar till ”Ett sorgligt meddelande om råvarornas betydelse”
Du har så rätt angående kvalitet på råvaror. Jag upplever samma sak när jag bakar. Att rekommendera ett specifikt mjöl-märke känns lite fel, men när det ger bäst resultat känner man att man måste. Annars kommer ju folk få helt fel resultat.
Tack för all kunskap du sprider.
The point of no return blir också att årstiden mfl inte eller sällan levererar utanför storstadsområden.
Rebecca: Tack själv!
Jessika: Jag vet och det är hemskt! Samtidigt måste jag ju fortsätta propagera för de fina råvarorna så att de sprider sig. Undrar om inte Ekolådan är på väg till Västerås… De är jättebra, lite jämnare i kvaliteten än Årstiderna men inte lika roliga.
Jag kommer att fortsätta skriva recept för vanliga råvaror också, promise!
Vi älskar dig som du är Lisa, med all din excentricitet. Nog blir mat bättre med bra råvaror dock, men så är man väl själv råvarufetishist. Om man nu bara hade nog med plats, ekonomi och förtäringstakt så att man skulle kunna jobba sig igenom någon sådan där låda med utlevererade ingridienser av hög kvalité.
Jessika: Årstiderna levererar till Västerås
“En salig blandning av pennywort, sallader och skott jag inte ens vet namnet på.”
Just detta kan jag tycka är lite irriterande med Årstiderna: att man sällan får veta vad det är man får! De talar inte om inte vilken sorts äpplen, plommon osv. de skickar, och jag kan sällan identifiera dem. För att inte tala om de där mesclunblandningarna som de kallar “babyleaf” (som jag också älskar). Man vill ju lära sig nåt för sjutton gubbar!
Årstiderna eller Ekolådan? Det är vad jag har undrat, när jag funderar på vilken av dem vi skall välja.
Om det är så att Ekolådan är jämnare i kvalitet, som du skriver, så kan jag nog leva med att de inte är så “roliga”.
Kära Lisa: Du kan ju trösta dej med att du numera, mest pga din (och jag vill inte använda ett ord som mission, för mission är väl grunden till allt ont på jorden, men jag gör det i alla fall) mission, inte är ensam. Det du gör och gjort uppskattas något enormt. Vi alla vill alltid veta varifrån varorna kommer, vi vill att du skriver om det är Hugos isterband (nä, du skriver inte ofta om isterband) eller gräskött eller hagby gårds kyckling du använder.
Marknaden stängde för året i lördags. Har därmed slängt in en beställning på lantlåda varannan vecka och i år ska jag bli bättre på att äta upp grejerna.
Jag har inte haft Ekolådan på länge men jag ska testa dem och jämföra. Men jag älskar verkligen årstiderna. Dessutom gillar jag hela företaget. Och förutom tomaterna får jag bara toppgrejor numera. Lite väl omogen frukt ibland bara.
Det ÄR svårare med ekologiskt, grejorna håller inte lika länge så en bra idé är att ställa till storkok när man precis fått lådan. Recept på tomatmarmelad kommer här snart.
Man kan säga att Årstiderna har en något lägre lägstanivå, mycket högre högstanivå och högre snittnivå. Och jäklar vad mycket kål det blir om vintern oavsett vilket företag man väljer! Är det någon som vill starta Kålbloggen? Kål- och grisbloggen?
Helena: Jag tror ett problem med samtliga eko-leverantörer är att de inte i förväg vet exakt vad som handlar i lådorna och att sorterna varierar. Men jag saknar en kunskapsbank på deras hemsidor. Ni får väl läsa här istället ;-)
Jo, västerås ja, men min poäng var inte västerås specifikt.
Jag som bor ute i bushen har en grönsakslåda som kommer varannan vecka. Det är en kvinna som bor här i närheten som bestämt sig för att satsa på biodynamiskt odlade grönsaker och leverera i trakten. Mycket lokalt alltså, kanske inte samma sortiment som Ekolådan mfl och bara under hösten, men ändå, alltid nåt :).
http://www.ekoodling.se/
Ekolådan kan man beställa till Hemköp här, så får man åka och hämta upp den!
Öh ursäkta, kål- och grisbloggen… check!
Man kan odla! Femtio procent av svenskarna bor i villa eller radhus, ytterligare en stor andel har tillgång till fritidshus eller kan fixa kolonilott. Frön kan vilken glesbygdsbo som helst köpa på postorder. De allra flesta av de grönsaker och kryddor du räknar upp går att åstadkomma själv i en anspråkslös täppa.
kb: jo, men jag tillhör de lyckliga som slipper odla eftersom jag inte har praktisk möjlighet. Dessutom tycker jag att det är astrist.
Min odling inskränker sig till att jag gräver ner överblina vitlöksklyftor i myllan på vår lilla finska holme när vi åker på sommaren. Sen nästa somamr kan det kanske finnas några pyttesmå vitlökar. Eller inte. Så har jag gjort mitt.
Men alla ni andra: Sätt igång och gräv där ni bor! Glöm inte att bjuda mig bara.
jo, jag tror nog också pre-tequila kan klassas som en gris- och kålblogg, lovely
Vad gäller just timjan så kan jag rekommendera ICAs förpackade timjan som kommer i ett litet plast-tråg. Den är odlad i Israel så den är förmodligen varken ekologisk eller klimatsmart, men det är rejäla timjankvistar som både doftar och smakar mycket.
Lisa, jag håller med! Även min matlagning har ändrats radikalt sedan utbudet av ekologiska varor har ökat.
Matlagningen har liksom blivit mycket enklare, renare smaker.
Timjanknippet från Årstiderna var en underbar upplevelse! Jag använde en stor del av den till en ribollita som ska ätas ikväll (sidfläsk och savoykålen som fanns i lådan!).
Christer: Klimatsmartheten måste ju ändå beräknas efter klimatpåverkan per smakmolekyl. Och då ligger nog de växthusodlade risigt till. Bokstavligt talat.
Vi har haft Ekolådan i drygt ett år och ALDRIG fått något med låg kvalitet (jag har INTE påpekat att jag är Lisas syster, vilket annars kanske varit gångbart;-). Dessutom har vi börjat ha fruktlådan till jobbet (kontor med ca 200 personer, dvs ganska många fruktlådor) och vi förundras varje gång hur mycket bättre den frukten är jämfört med föregående leverantör.
PS Däremot är de medföljande recepten inte direkt någon rafflande läsning!
Malin: Just nu är jag oemottaglig får Ekolådan-propaganda för i förra veckans leverans från Årstiderna kom världens kanske godaste lök som jag just ska föreviga. Först gången jag börjat gråta av en lök innan jag skurit i den. Har bara sett den på en ekomässa förut.
Och salladsbladen på bilden var i världsklass.
Men jag ska testa lite andra lådor också.
Kära Lisa, första gången jag såg eller överhuvudtaget hörde ditt namn var på ett seminarium på Norra latin i Stockholm. Jag blev blixtförälskad och missförstå mig nu rätt. Så blixtförälskad som bara en matälskare (jag gillar inte ordet nörd!) kan bli i en annan. Du kallade dig själv för den sista kvarlevande kvastfeningen och jag kände att jag fått en själsfrände. Sedan dess blir jag alltid lika lycklig när jag ser eller hör något av dig. Beträffande Mossagården så har jag bara gott att säja OCH jag är bosatt i Västervik som ändå måste säjas vara en småstad. Hit får vi leverans från Mossagården till ett avhämtningsställe var fjortonde dag av underbara grönsaker och inte minst ett fantastiskt receptblad. I torsdags innehör lådan bland annat mangold, vattenkrasse och grönkål. Prova den och jag hoppas att du blir lika nöjd som jag.
Åsa: Tack det var väldigt gulligt nu blir jag rörd.
Hurra, ännu en som bekänner sig till sidfläskets evangelium!
Underbara Flisa! Som du bollar med orden och råvarorna. Ingen kan som du.
ps. Bondens fläsk är bok-rökt och inte alrökt. Han hade skrivit fel. For the record.
(som gick i Norra Latin för läääänge sedan men tyvärr inte hört taffel-kvinnan där)
Jaaa, det anemiska “timjanrufset” har länge förbryllat mig. Vad är poängen? Då är det väl bättre (för smakens skull)med torkad timjan. Eftersom jag numer bor i Ängland så har jag förmånen att året runt gå ut klippa en kvist eller två liksom den på fotot ovan. Basilika har jag inte fått kläm på, men den i kruka är även den endast en blek förnimmelse av rusigt väldoftande, robust, rejäl “riktigt” basilika…
Nå — tack för underbara skriverier, finurliga funderingar och formuleringar, härliga och spännande recept och — missionerandet!
P.S. Ikväll ska jag bjuda på (en variant av) en Matgästs free-form spenat-ricotta lasagne. Jag älskar Taffel. Äääälskar!
Ytterligare ett P.S.
Sedan ett år tillbaka är kålrot portad i vårt kök. Sådana är eftersviterna av en 3-kilos kålrot som anlände i Ekologiska Lådan en vecka förra året.
Just nu är det kålsoppor av olika slag som gäller. Kål är gott. Nyttigt. Billigt. Men också vääääldigt kåligt.
Lisa, du är verkligen bäst! Bäst på att beskriva dina matuppleveler och åsikter. Jag skrattade högt minst tre gånger när jag läste ovanstående. Dock tycker jag att den där rufsiga timjanen är god! Den ser inte likadan ut, det har du rätt i. Men det ÄR gott!
Hälsningar
Kicki