Förutom att koka potatis har alltid grillning varit min svagaste gren i köket. Grillen har alltid varit min fars domän, där han sitter avslappnad på en brun trästol i sin eviga mundering: vit fiskarhatt, mörkblå piké, vita tennisshorts och sandaler. När jag träffade Magnus stod han varje kväll och vände äcklig marinerad biff och dito revben på restaurangens omåttligt populära grillbuffé. Varje kväll när han kom hem och kröp ned under täcket var det som att dela säng med en stor nyrökt och väldigt varm böckling. Och på varenda fest jag varit på har kvinnorna stått i köket och lagat tillbehör medan männen druckit öl vid grillen och svettats över den inte särskilt betungande uppgiften att vända en flintastek när det börjar bli bränt på undersidan.
Och grillning är ju helt klart en manlig domän. Lite stenåldersmanligt så där: kött och rök och doningar. Inget finlir, utan rejält ska det vara (läs Jens Liljestrands underbara text i Expressen om ni vill fördjupa er).
Så långt inget nytt. Jag skulle kunna förklara min grillovana bara genom att sätta på mig genusglasögon modell nybörjare. Men det räcker inte som förklaring, för jag har alltid, alltid gjort precis tvärtemot vad könskonventionerna krävt av mig. Klassas något som Manligt, då ska jag dit och peta. Varför ska de få ha allt kul för sig själva?
Av detta enkla och (jag erkänner: ganska banala) skäl har jag till exempel rökt pipa. Det enda som hände var att jag fick göra åtskilliga “slumpmässiga” drogtest på gymnasiet, långt innan jag provat något värre än muskot, vilket de antagligen inte testade för. Jag har varit indiepopnörd av den mest skitnödiga sorten, den där sorten som bråkar om hurvida Mark Kozelek sålde ut sig när han gjorde AC/DC-tolkningar. Jag hävdade bestämt att jag älskade maltwhiskey redan som nittonåring (och vid 24 år ålder blev det också sant). Jag har kört lätt motorcykel alldeles för fort (förlåt mamma och pappa!), jag kan stycka en gris om det kniper, jag lagar min cykel själv tack så mycket, jag bär saker som egentligen är alldeles för tunga bara för att, jag kan själv bygga ihop en dator och jag fullkomligt smäller av när tjejer pratar med tillgjord bäbisröst.
Så varför har jag aldrig lärt mig grilla? Svaret är enkelt: det verkar jobbigt. Och är det något som trumfar alla mina övriga övertygelser så är det min inneboende lathet. Varför inte låta Magnus göra det så kan jag pyssla med något roligare under tiden. (Alltså av ungefär samma skäl som män har ratat allt annat hushållsarbete historiskt.)
Men så slog Magnus bakut och sa att ska vi grilla i sommar, då får du göra det, jag gillar inte ens grillat. Hu, sa jag, okej. Så den senaste tiden har jag stått vid grillen. Efter ett par förkolnade korvar, rejäla brännmärken på armarna och en genomstekt entrecote började jag äntligen fatta vad jag pysslade med. Och vet ni? Det är ju riktigt roligt. Männen ska som sagt inte få ha allt kul för sig själva.
Och för att ytterligare reta upp eventuella Pär Ström:are som halkat in på bloggen av misstag (Vänd om! Ni hör inte hemma här!) kan jag meddela att medan jag tände grillen satt Magnus och fållade gardiner. Vita, i spets. Gardinerna blev ursnygga, och revbensspjällen blev de godaste jag någonsin lagat. Och nu när jag tagit över så erkänner han att jo, han gillar så klart grillat. I alla fall när någon annan gjort det.
Gittos grillade revbensspjäll
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: 6 timmar
En hemgjord bbq-sås är förstås snäppet vassare än köpevarianterna till den här grisen. Den här är inte dum. Men idag tog vi genvägen via köpt – vi gillar HP:s spicy BBQ sauce. Vill man inte ha sötklibbiga revben struntar man i att pensla på sås vid grillningen och serverar den bredvid, det blir också mycket gott!
Och det kryddiga fettet som samlats i långplåten efter revbensspällens tid i ugnen – släng det för guds skull inte! Låt det svalna något bre det på smörgås och släng snabbt på grillen. Fungerar fint som en liten aptitretare!
- 1 1/2 kilo tunna revbensspjäll
- 2 torkade ancho-chili
- 2 msk farinsocker
- 1 msk paprikapulver
- 1/2 msk torkad oregano
- 1/2 msk salt
- 1/2 msk granulerad vitlök (torkad vitlök)
- till grillningen (kan uteslutas):
- 2 dl bbq-sås
- 1 dl rökspån av valfri sort, lötlagda och avrunna
- Mixa samman alla torra ingredienser till ett fint pulver. Blir det några större chilibitar kvar är det ingen fara, de är svårmixade.
- Sätt ugnen på 100 grader. Gnid in revbensspjällen med kryddblandningen och stek på plåt i 4 timmar. Vänd spjällen halvvägs.
- Tänd grillen och se till att du har en grå och fin glödbädd som inte är allt för het. Fös glöden åt ena sidan av grillen. Lägg på revbensspjällen på den glödfria sidan och pensla eventuellt med bbq-såsen. Vill du använda rökspånen strör du över dem innan du lägger på spjällen. Stek under lock ca 15 minuter. Vänd efter halva tiden.
Kommentarer
17 svar till ”Familjens grillmästare säger upp sig!”
Gött, Gitto. Det är du + braille i sommar! PS. Jesper heter Jens :)
Tack Anna, det ska ändras. Vete katten hur det kom dit, skyller på bloggvättarna.
Det där med 100 grader i förväg var intressant. Det där med Pär Ström var onödigt.
Gitto du får mig verkligen att fånflina, tokskratta och bete mig allmänt ovärdigt. I min ödnjuka mening blir ribs ännu bättre i en stor Le Creuset eller inpackade så att de får långsteka i fuktig värme, då blir de ännu mörare. Vi kanske ska göra en gemensam utvärdering snart?
Att steka köttet på låg värme i ugnen och sedan fixa stekytan på grillen är nog en nödvändighet om man har en vanlig öppen grill och det är lite tjockare köttbitar, och det garanterar ju att man får ett perfekt stekt kött med precis den innertemperatur man vill ha.
Förutom att jag är en rabiat likhetsfeminist, så har jag ju också varit ensamstående med sommarstuga i många år. Då blir det mycket grillande. Men, det är en position jag abdikerar så fort det kommer en man på besök. Det är väl en kombination av osäkerhet (jag har aldrig fattat det där med den perfekta glöden) och lättja (antingen är det kallt eller myggigt utomhus)
Däremot ser jag mig själv som the Queen of Marinades. Kör förresten med ditt ostronsås-ketchup-recept med gott resultat.
Åh yum yum, det här är värt att skaffa en liten balkonggrill för enkom! Jag gillar att grilla, men tycker det är roligare att stå för marinad och såser mm.. Experimenterar helt enkelt hellre med smaker än med värme ;)
Plastfarfar: Jag respekterar din åsikt, men Pär Ström avskyr jag. Det finns betydligt mer konstruktiva sätt att kämpa för mäns rättigheter än att basha feminister.
Lisa: Ja, jag ska testa det också. Men eftersom jag premierar tuggig, nästan läderaktig yta och saftigt inre är jag lite orolig för hur “ångkokningen” i stängd gryta påverkar ytan. Och jag får för mig att röksmaken tas upp sämre om köttet är för vätskemättat. Rätta mig gärna om jag har fel…
Kurt: Jo, jag håller med. Men en riktig barbecue skulle jag vilja testa någon gång. :)
Hemo: Intressant att få höra fler perspektiv! Men den stora skillnaden mellan oss är väl att jag är patenterad matnörd (TM) och att du gärna skulle slippa matlagningen jämt. Men osäkerhetsfaktorn finns där, visst. Det är inte kul att misslyckas med något man ska stoppa i munnen…
Maria: Ja, skaffa balkonggrill! Och det ena behöver ju inte utesluta det andra – man kan både grilla och göra såser. Mannen i sällskapet kan som bekant sy gardiner under tiden, eller kanske dammsuga? :)
Jag grillar själv endast under hot från kära hustrun och bevistar grillfester med samma entusiasm som jag sorterar sopor.
Det värsta är att under grillsäsongen måste man stå ut med oset från grannarna även om man själv avsvurit sig grillningen.
Som framgår är jag totalt oförstående, på gränsen till intolerant, mot denna form av matlagning.
Mä hä ha du int sagt va dä va i pipa!
Anders: Hehe, du och Magnus kan nog hitta en del att snacka om medan jag stånkar vid grillen. :)
Ordförande: Drum rulltobak. Roligare än så var det inte på gymnasiet. Intressant dock att efter min första riktigt kraftiga panikattack (med påföljande ambulansfärd) försökte husföräldrarna få mig att erkänna att jag knarkat (vilket jag inte hade! Någonsin). Men de visste ju att bara sådant ger panikattacker.
Sedan hoppade jag av skolan, åkte till London och knarkade ifatt allt jag missat. Men det är en annan historia!
De Danska brødrene Price lagade Pulled pork på stenkolsgrill 110 grader 15 h i säsongens sista program
http://www.dr.dk/DR1/SpisemedPrice/20100215134909.htm
Kurt: Tack för länken! Men jag har inte femton timmar över dessvärre. Möjligtvis om någon ger mig ett eget matlagningsprogram. :)
Jag blir så himla förbannad när jag läser det du skriver.
Så om jag är tjej och inte kan laga min cykel själv och den jag ber om hjälp är en man, är jag mycket sämre än dig då?
Ser du ner på mig bara för att jag råkar vara kvinna och inte tycker det verkar särskilt roligt att stycka en gris? Menar du att det som gör en kvinna jämställd är att hon försöker göra saker som anses klassiskt manliga?
Jag är feminist precis som jag misstänker att du är.
Jag snusar också, men har aldrig rökt pipa och det händer att jag står vid grillen och vänder kabanosser. Jag älskar att plocka blommor och dricker hellre vin än öl.
Men jag skulle aldrig drömma om att klassa det ena som mer bättre eller sämre än det andra för att det är mer eller mindre manligt eller kvinnligt. Det är när man gör skillnad som du, som det blir ett genusdrama av det.
Ulrika: Men herregud, människa! Läser du inte in lite väl mycket i det jag skriver? Jag lägger inte någonstans in några värderingar mellan manligt och kvinnligt, utan skildrar helt subjektivt hur jag äntligen vågat närma mig grillningm och funnit det roligt.
Vad jag skriver är att jag (observera subjektiviteten) tycker det är roligt att vara inne och prova mig fram på typiskt manliga områden eftersom jag upplever de sysslorna som roliga. Ingenstans lägger jag in någon värdering om hurvida de områdena skulle vara bättre eller sämre. Den tolkningen gör du helt själv, och den har inget fog i texten. Jag skriver att jag finner till exempel grisstyckning roligare än att till exempel städa hemmet eller fålla gardiner.
Eftersom du följt min blogg rätt länge borde du veta bättre än att göra ett sådant obegripligt påhopp på mig. Jag ägnar ju faktiskt merparten av min fritid (och nästan hela min blogg) åt två traditionellt kvinnliga sysslor: dagboksskrivning och matlagning.
Ärligt talat förstår jag inte riktigt vad du retar dig på? Utveckla gärna.
Händer inte ofta:
Bra svar. Jag har inget att tillägga och får hänvisa till känslomässig obalans och en dag av manlig överdos (på det dåliga sättet).
Det är helt lugnt. Jag vet inte alltid vad jag tar vägen med min ilska alla gånger – den pyser gärna ut på alla möjliga ställen.
Och jag är glad att det finns fler än jag som verkligen brinner för feminism – låt oss kämpa tillsammans för en bättre värld där man får göra precis vad man vill utan att behöva definiernas i manligt/kvinnligt!
(och den där sortens manlig obalans känner jag alldeles för väl till: det är då jag drar hem och skriver ett feministiskt blogginlägg. :)