Här är en bekännelse. Jag kan inte grilla. Jag har aldrig lärt mig det. Det beror mycket på att jag har svårt att få peta på grillen så snart ett köttstycke ligger där. För att Olle är i vägen.
Jag tror inte att han menar att vara i vägen. Men så snart grillen släpas fram, kolen hälls i och det hela tar fyr blir han lycklig som ett barn. Han vill pilla, dona, locket på, locket av, speciella träkvistar ska i för den där extra rökta smaken och glöden ska intensivt bevakas tills den där perfekta grilltemperaturen uppstår. Sen ska köttet vändas på i rätt ögonblick, klämmas på och analyseras tills det är perfekt.
Eftersom jag aldrig lärt mig behärska grillen står jag och tittar på storögt.
Masar mig som mest fram med grönsaksspett, majskolvar, haloumi eller möjligen några sparrisar.
Vi är jämställda överallt förutom vid grillen. Där är det Mannen som grillar.
Jag stör mej verkligen på det. Att vi är precis lika dåliga som resten av landet på att dela upp grillningen mellan oss. Vid grillen står tydligen 87 % män och petar och ynka 13 % kvinnor. Vad fasiken!
Det här tillståndet har uppstått på grund av att jag inte vill råka massakrera fina råvaror. Jag är rädd vid grillen eftersom jag är en nybörjare. Jag fegar ur där vid hettan och gallret. Tassar iväg och sköter istället om röror och salsa och saker som ska serveras till det grillade. Accessoarerna till det grillade känns mer som hemmaplan, tryggt och trevligt.
Olle vill att jag ska grilla mer. Jag vill också att jag ska grilla mer.
Men jag är för feg och för rädd att sumpa middagen för sällskapet.
För handen på hjärtat – oftast är det ett sällskap som äter grillat. Inte bara han och jag.
Jag skulle inte alls vara lika orolig om det vara var vi två, då gör det ju inget om det är ett förkolnat litet köttstycke som vi får lov att peta i oss – då är det ju bara att skratta åt eländet.
Men tänk er att sumpa middagen för åtta personer som alla tittar med ledsna hundögon på tallriken medan magarna knorrar. Det är min största skräck som ligger som en skugga över grillandet.
Därför känns det som att jag måste få övningsgrilla lite på tu man hand och ta ett grillkörkort i sommar. Ta fulkött som flintastek först och jobba mig uppåt på skalan tills jag är värdig nog att ta hand om lamm och vilt och små rara pilgrimsmusslor.
Jag måste faktiskt lära mig grilla. Det är eld och glödande kol och tänger och spett och galler. Hur tufft är inte det på en skala?