Ister – smaka på ordet. Det frammanar inte direkt bilder av sommar och sol och lata dagar på verandan. Och att koka grisfett är kanske inte den optimala sysslan när solen gassar och temperaturen kryper uppåt 25 grader. Men det kan inte hjälpas, jag var helt enkelt tvungen att göra ister igår.
Du kan sluta läsa redan nu om du ogillar idogt, kladdigt arbete. Gå och köp ister med dig. Finns ofta vid margarinsorterna på ICA, annars hittar du polskt, löksmaksatt dito i en del Coop-butiker och på City Gross om jag inte minns fel. Och har du fettskräck får du helt enkelt läsa något annat, för det här receptet börjar i späck och slutar i ister. Bu på dig!
Men gillar du att stå och pyssla i köket så rekommenderar jag egen istertillverkning, om inte för annat så för biprodukten: fettgrevar. Det är det du får kvar när du silar ditt fläskfett: knapriga små krutonger (av cellväggar och bindväv? eller vad? Lisa, kom och red ut!) som smakar gris och gudagott. Perfekt strösslad över en sådan där fräsch sallad för att den ska upprätthålla sin värdighet. Eller till en kall Old Speckled Hen. Några bitar över en hummus eller över kokta grönsaker. Eller egentligen varsomhelst där du vill ha lite krispigt mothugg mot den där trista nyttigheten som så lätt förpestar livet.
Själva istret har så många användningsområden att det kommer att föräras en alldeles egen bloggning senare idag.
Nu kör vi! (För om du läst så här långt, då vill du, eller hur?) Här kommer ett bildrecept. Och att bilderna inte är så vackra, det får ni leva med. Det är hart när omöjligt att ta snygga bilder med fettkletiga fingrar.
Tag en rejäl bit späck. Drygt ett kilo tog jag, men mängden är mindre viktig, det är metodiken vi är ute efter här. Skär bort svålen om den sitter kvar. Spara för guds skull svålen, annars kommer du ångra dig efter morgondagens bloggpost.
Skär späcket i lite mindre tärningar än du orkar och lägg dem i en stor tjockbottnad gryta. Slå på ungefär 4 dl vatten per kilo späck och sjud på lägsta värmen. Rör om då och då (var femte minut ungefär).
Så här ser det ut efter kanske 4o minuter. Ser ni att en massa fett börjar leta sig ur späcktärningarna?
När fettgrevarna börjar få lite färg och sjunka mot botten av grytan och det ser ut ungefär (1 1/2 – 2 timmar kan det ta) så här är det dags att låta istret svalna lite. Sila det sedan genom en silduk eller ett sådant där evighetskaffefilter.
Det som är kvar i filtret är fettgrevar. Men än det finns ister kvar att få ur dem! Stek dem på låg värme i en stekpanna och hjälp till att pressa ut lite av fettet med en stekspade eller liknande. När de börjar få fin färg och krymt ihop till nästan ingenting (se bilden ovan) är det dags sila igen.
Fettgrevarna får rinna av och svalna på tidningspapper eller hushållspapper. Lägg dem på burk till sommarens sallader. Håller länge om de får stå mörkt och svalt.
Så här ser varmt ister ut. Vackert ljusgult.
I morgon får ni fler isteridéer och dessutom – om allt går väl – ett recept på friterade fläsksvålar.
Kommentarer
19 svar till ”Fettpopulister vs dietister? Kom så gör vi ister!”
Härligt! Det är barndom för mig. Fettgrevar var det jag var ute efter igår – inte svålen. Ister med fettgrevar på en skiva rågbröd. Ordentligt med salt på och en öl till. Delikatess! Aldrig hört ordet fettgrevar, men undrar länge vad de kallas på svenska (kan det bara på tjeckiska. Tack!
Höll på att säga att detta med isterkokning var osvenskt – men sanningen är väl att varje svensk husmor kokade ister efter grisslakten förr i tiden?
Grisfett är det godaste som finns. Knaperstekt svål, lagom saltad, stod alltid i en skål på spisen när min mor hade gjort fläskpannkaka, och min far och jag slogs om dem. Själv stekte jag fläsk i min vedeldade ugn häromdagen, det blev helt fantastiskt… Ser fram emot din version av friterade svålar!
Alltså…..! Har aldrig överhuvudtaget tänkt tanken att jag någon gång ska göra ister. Men du skriver så fantastiskt att jag blev riktigt nyfiken på detta också. Jag menar bara ordet…fettgrevar….låter ju underbart. Hade hört det innan men hade ingen aning om vad det var.
Tack för att du ger så mycket inspiration!
Så gott! Min pappa (som var från skåne) gjorde alltid ister som han smaksatte för att ha istället för smör på smörgåsen (på danskt vis). Hans namn på det du kallar fettgrevar var smultet. Och det var smultet som var det allra godaste.
I love you gitto, fett in the morning känns helt rätt!
Fettgrevar… älskar’t! :D
Håller med Mikkan helt – så rätt med fett :)
Jag har isterslut nu efter julens alla skinkor, en liten klick här och där gör så gott. Ister är nästan en egen krydda om man leker lite med tanken!
Jag blir så glad när jag ser det där. Fast du skrev aldrig vad du skulle göra med allt ister? :)
matmorsan: det där lät alldeles ljuvligt! Speciellt med en kall öl till, det sitter inte fel till. Och visst, nu för tiden är ju inte ister vanligt i svensk matlagning, men precis som du säger vad det vanligare förr. Man hade ju inte direkt råd att slänga något på grisen.
Eva: Knaperstekt svål är verkligen ljuvligt… Roligt att så många har grisfettsrelaterade barndomsminnen, det verkar vara något visst med det.
Zelda: Haha, då vet jag att jag har lyckats. Att inspirera är det jag vill mest av allt!
Agneta: Smultet? Det var ett bra ord, tack!
Mikkan: fett på morgonen är det bästa. :)
Maria: Ja, det måste man bara göra. Det är något av det godaste som finns ju!
receptomaten: håller med om att det har potential att få status som en egen krydda. Men även som matfett är det ju oslagbart…
Saxit: Tja, det kommer ett helt blogginlägg om det senare idag, så du får ge dig till tåls!
Jag älskar hembakade skorpor bakade på ister som matfett. De blir oslagbart möra jämfört med smör.
Nu när Sverige skall återuppta kommersiell valjakt, så kan man ju snart behöva skaffa större kastruller!
Ordet smult känner jag till, dock endast som synonym till själva istret. Smörgås kunder tidigare i Sverige benämnas ‘smultgås’. Jämför med orden smälta och schmalz (ty.).
Även i Norge heter ister ‘smult’. Varje fettisdag lagar min bestemor smultboller, det vill säga munksmet formad som små bollar, friterade i ister och rullade i socker.
Här i Tysklang är Griebenschmalz – alltså grevfett – en populär smörersättning att ha på sin smörgås/smultgås. Jag har dock endast gjort eget ankfett med tillhörande fettgrevar (hur gott är inte det!), men tack vare ditt inspirerande inlägg känner jag att jag måste sätta igång med svinistret på en gång.
Susanne F: Ja, det är groteskt gott. Det får en alldeles perfekt konsistens!
Kurt: Nja, tran ska väl inte var så där fasligt gott. :)
johlie: Tack för upplysningen! Det är väl som vanligt, att ord förvanskas och byter innebörd dialektalt. Men smult har jag aldrig någonsin hört innan, så det var spännande!
We like! Mera sådant åt folket!!
Matbloggar när de är som bäst, mest intressanta! Kanon, my compliments to the writer.
En fundering (från en som brukar göra pitepalt och då har ganska mycket späck över). Jag gissar att det inte spelar någon roll men vill ändå fråga. Gör du det på färskt späck eller kan man använda rimmat fläsk/späck? För oftast är det väl rimmat man tar med sig hem.
Gabriela: Tack! Vi kanske borde starta en isterrörelse?
Stefan: Tack för berömmet, det värmer!
Men rimmat späck fungerar inget vidare, om jag har förstått det rätt muckar salt rätt rejält med hett fett och bryter ned det. Det brukar vara rätt lätt att hitta fruset späck i butikerna, och det går alltid att beställa. Billigt är det också!
Hej,
Först och främst måste jag ge dig kredits för en utmärkt blogg med välskrivna recept och tips. Den här sidan åker garanterat in bland mina favoriter, som den matälskare jag är.
Väldigt intressant att se processen med att utvinna ister, även om jag själv inte är allt förtjust i rent fett på det viset(Späck, ister, fläsk o.s.v.)
Men det kan säkert komma till användning någon gång.
Hälsningar
Emil Broberg – http://JagSaDet.Blogg.SE
JagSaDet: Välkommen hit! Din kommentar hamnade i skräpposten, det kan bli så ibland när man länkar. Men roligt att du hittat hit. Och isterprocessen är, precis som du säger, intressant även om man inte är förtjust i rent fett. Och som du ser om du läser senare postningar har ister andra kvaliteter än man kan tro. :)
Äntligen en människa som begriper. Grevar är bästa tilltugget som finns. http://tabberaset.blogspot.com/2009/01/feta-flingor-for-fa-forunnat.html