Friterade fläsksvålar: små lätta moln av bubbelplast

Jag har äntligen hittat mitt kall här i livet. Det är faktiskt inte att dricka upp jordens all folköl eller läsa allt som någonsin skrivit av Joyce Carol Oates eller ens att matblogga fingrarna blodiga. Det är att fritera fläsksvålar. Det var så roligt att jag blev uppriktigt besviken när all svål var uppuffad och klar.

Men det där jag sa igår om att spara skinnet från späcket måste jag om inte ta tillbaka, så väl utfärda en varning. Se till att det är tillräckligt kraftig svål i sådana fall, på mitt späck var det blek, flimsig hud som var på tok för tunn för att fungera.De puffade inte upp utan seglade omkring i frityrbaljan som små spökskepp tills de blev vidbrända och trista.

Som tur var styckade jag upp en rejäl bit fläsksida igår och använde svålen från den också till dagens fläsksvålsdrabbning. Det gick betydligt bättre!

Alltså, tjock och lite seg grishud som bör vara hudfärgad, inte albinoblek, och som inte går sönder när man drar i den. Annars fungerar det inte. Men i övrigt är det lätt som en plätt om man bara har bra ventilation och inte är rädd för hett fett.

Ni får inget riktigt recept här heller, det räcker med enkla instruktioner.

Skär svålen i 5 cm breda remsor och skär bort så mycket fett du kan utan att skära igenom huden. Så noga är det inte, resten av fettet får vi loss senare.

Koka svålen tio minuter och låt den sedan rinna av och svalna tillräckligt mycket för att du inte ska bränna fingrarna av dig. Skrapa bort det sista svålfettet med baksidan av en kniv, det går lätt efter kokningen.

Nu ska svålen torkas. Det kan du göra på olika sätt. På en varm och torr plats (ovanför ett element kanske?), i gassande sol, i tvättstugans torkskåp eller i ugn, gärna med varmluft. Det tar lite olika lång tid, och här är det tålamod som gäller. Hur du än torkar, lägg svålen på galler eller liknande så att luften får möjlighet att cirkulera och eventuellt fett får chans att rinna av.

På bilden ser ni svålarna efter ungefär 6 timmars torkning. De bleka svålarna är de som misslyckades, så dem behöver ni inte bry er om.

Jag torkade svålarna i 50 graders varmluftsugn knappt ett dygn, då hade svålen krympt, blivit mörkare och så hård att den gick att bryta i bitar. Återigen ser ni även en ljus, misslyckad bit. Så ska de inte se ut efter torkning.

Bryt eller klipp svålen i bitar. Allt mellan mindre än en tändsticksask och större än ett frimärke är okej.

Och nu kommer det roliga: fritering!

Jag använde mig så klart av mitt nygjorda ister när jag friterade svålarna, men vegetabilisk olja fungerar också. En bra kökstermometer är viktigt här, framför allt om du använder ister, för det blir bisarrt varmt på nästan ingen tid alls. Jag använder Sunartis digitala termometer som är den bästa jag någonsin stött på. Väl värd pengarna och finns att köpa på Cervera.

Hur som helst, mät upp ungefär 1 1/2 – 2 centimeter ister eller olja i botten av en kastrull. Hetta upp till ungefär 180 grader. Och nu går det undan till den milda grad att jag inte hann få några bilder.

Ploppa i fläsksvålar, inte mer än två åt gången eftersom de puffar upp rejält. Först händer ingenting, och sen kommer du plötsligt se hur kanterna på svålarna börjar fransa sig lite. Sen börjar det smälla som om hemvärnet övar i buskarna utanför och fläsksvålen förvandlas inom loppet av några sekunder till bubbelplast. Hur häftigt är inte det?

Ta upp svålarna och låt rinna av på hushållspapper. Salta eller krydda dem direkt (här är det bara att använda sin fantasi: eftersom svålarna smakar väldigt milt grisigt passar så gott som alla smaker!)  för när de svalnat är det som att slå vatten på en gås: inga kryddor fastnar. Fortsätt fritera tills svålarna är slut (pass på så att friteringsfettet inte blir för hett, man kan behöva ta det från plattan då och då).

Har du friterat i ister är det bara att låta det svalna och sedan hälla på glasburk. Det går utmärkt att återanvända till stekning.

Sedan är det bara att njuta av svålarna. Magnus åt dem doppade i tomatchutney och såg lyckligare ut än på länge.