Vi fick till slut tag i viltjouren som håller till på grannön Färingsö. Stuffa den full med mask, löd rådet. Vi plockade 3 dl fet daggmask och fascinerades över att vi var villiga att gräva jättehål i gräsmattan för en enda sketen fågel, som dessutom har allt annat än charmiga häckningsbeteenden. Men det fanns liksom inget alternativ: göken ska få det göken vill ha.
Efter matningsförsök med pincett: trugande, pockande, gullande till ingen nytta. Då tappade vi våra skenheliga glorior och dumpade helt enkelt maskjävlarna i lådan. Och belöningen är ett arytmiskt tappande från göklådan. Den smaskar mask som om det inte fanns någon morgondag och har dessutom kackat i eget bo.
I morgon bitti lämnar vi göken till Viltjouren. Även om jag kommer sakna göken blir det skönt att slippa ett sådant ansvar. Vete katten om jag vågar skaffa barn…