Gott nytt år: Säg det med sallad

Jag vet inte hur ofta jag får frågan om jag aldrig tröttnar på mat. Men det är ju inte bara maten, det är allt det där runt om kring. Som när jag i söndags blev inbjuden att fira kinesiskt nyår på sympatiska Restaurang Malaysia. Tack Dag Hermelin som tog mig med!

Vi åt friterad mjukskalig krabba, kinesiska friterade bröd, spröda kryddiga samosas som påminde oss om det indiska inflytandet i Malaysia. Vi njöt nudelsallad, fisk i svidande het chili, nonyasåsade räkor och kycklingspett med inställsamt len jornötssås.

När man är genuint intresserad av mat blir kulturskillnader mycket små. Den som inte tror mig borde få uppleva att höra Dag diskutera durian på en blandning av svenska och engelska med ett bord fullt av entusiaster från Malaysia. (Ni kommer snart att få veta mer om durian än ni trodde att ni ville på Taffel.se. )

Jag säger inte att mat är det enda som överbryggar kultur- och språkskillnader. Men jag kan inte komma på något som är mer effektivt. Gester, leenden och smackanden är självklara delar av det gastronomiska vokabuläret. Det är inte det att orden räcker till. Man behöver dem inte på samma sätt.

Bara som en sån sak att jag nu kan tossa en kinesisk nyårssallad gör mig till en bättre människa och mindre benägen att skaffa strategiska kärnvapen.