Det har tagit ett tag att formulera och jag tror inte jag är klar ännu. Men. Jag reser ragg när jag hör uttrycket högklackad ekologi som var temat på festligheterna för Årets Kock. Kanske beror min irritation på att jag i hela mitt liv hyst en innerlig avsky för just högklackade skor. I mina ögon är det den perfekta symbolen för hur vi kvinnor ålägger oss själva restriktioner för att behaga; både män och andra kvinnor. En ängslig eftergift för att bedyra att vi inte lämnat det kvinnliga kollektivet. Att vi fortfarande underordnar oss. Det brukar sägas att Ginger Rogers dansade lika bra som Fred Astaire trots att hon dansade baklänges och i skyhöga klackar. Jag säger bara: Ginger, varför tog du inte av dig skorna och dansade röven av honom?
Metaforen högklackat är i och för sig ypperlig i miljöfrågor. Om den används precis tvärtom. Som metafor för vår imponerande förmåga att dupera oss själva. Vi vet ju alla att högklackat gör ont i fötterna. ( Jag såg senast på Årets Kock en av de skarpaste kvinnor jag vet halta ut efter en heldags tävling. Hon erkände själv att skovalet inte var smart. Inte mindre än tre kvinnor klagade dagen efter på fotvärk i mejl.) Vi vet att fötter, knän och ryggar tar stryk av den onaturliga hållningen. Risken för stukningar och vurpor ökar dramatiskt. Vår färd framåt går långsammare. Ändå sätter vi på oss de där skorna grund av vår njutningslystnad och fåfänga. Den kortsiktiga vinsten. Kort sagt: I min värld är högklackade skor en metafor för människans dumhet.
Jag skulle vilja säga att en del av problemet med ekologin är just att den har varit glamourös och ytlig de senaste åren. När den borde vara en vardaglig självklarhet. Det var länge sen ekologiska produkter var gråa och tråkiga och förknippades med näbbskor. Många av oss har använt ekologiska produkter som statusmarkörer. Och den har berett oss självgod njutning.
Vi har köpt biodynamisk dinkel till överpris, löjligt dyr marmelad med små mössor av linnetyg. Precis som Ingela Stenson tror jag på att ekologiska varor och tjänster måste vara ha hög kvalitet, vara vackra, smakliga … Ja, allt det där vi vill att all mat ska vara. Säck, aska, havrekli och självspäkelse vinner inte anhängare i längden. Fortsätt köpa marmeladburkar med mössor och handystad ost. Men gör det för din njutnings skull, inte för att det kommer att lösa miljöproblemen.
Och medan du äter din marmeladsmörgås: lyssna på fakta. Som de Anders Wijkman presenterade under föreläsningen på Årets Kock. EU:s befolkning utgör sju procent av världens befolkning. Vårt ekologiska fotavtryck är 20 procent. Hur många sinnliga marmeladburkar måste vi köpa för att ändra på det? Fatta: Det är just till fest vi kan få klämma i oss en och annan influgen mango, sluka en trålad havskräfta.
Ekologi och hållbar utveckling är inget vi kan välja att dra på oss för att vara lite piffiga som ett trendigt tema på en fest. Det är inte som högklackat. Det är blodigt allvar. Det handlar om vår överlevnad. Vi behöver snabba politiska beslut och vi behöver politiker som är beredda att ta de obehagliga besluten. Hittills har jag inte sett röken av dem.
Kommentarer
31 svar till ”Högklackad ekologi? Nej tack!”
Heja Lisa!
Jag kan nästan inte göra annat än att hålla med dig. Jag säger nästan eftersom det trots allt är vi enskilda som i praktiken måste stå för alla beslut som i slutändan kommer att avgöra om vi lyckas att räda vår överlevnad. Däremot är det helt riktigt att politikerna har en hel rad impopulära beslut att fatta om ramverket (lagar, skatter, avgifter) som ska hjälpa oss att fatta rätt beslut i vår vardag.
Högklackade skor är jag själv ganska svag för men använder dem inte gärna annat än under korta stunder.
Alltså: jag kan ha förståelse för att man drar på sig högklackat ett par gånger om året. Men för mig räcker det att ha ont i huvet dan efter. Att ha ont i fötterna också vore för jävligt. Att ha högklackat för jämnan är lika dumt som att röka.
Jag “vaknade upp” när Anders W höll föredrag,hade inte fattat riktigt hur akut det faktiskt är!(förstod inte var klackarna kom in riktigt heller)
Det är lustigt, men för inte allt för längesedan var det här med ekologiskt något som bara näbbstövlar och palestinaschalar höll på med; nu har det hamnat ibland det italienskt högklackade — som du säjer. Jag håller helt och hållet med om att mat producerad och transporterad med en hållbar framtid i åtanke borde inte vara något konstigt. Det borde inte vara kategoriserat. Själv är jag rädd för att det högklackade folket kan tröttna eller att en ny trend tar över, och helt plötsligt är vi tillbaka på ruta ett igen. Det vore trist.
Hear hear.
Ekologisk mat har blivit lite av en överklassidentitet. Det ska vara Renée Voltaire-pasta för jättemycket pengar och raw-food och gud vet vad.
Jag tror precis som du på politiska beslut. Jag hävdar att det går att med politisk styrning går att se till att det inte finns något alternativ till ekologisk mjölk och ost om fem år. Jag tror inte alls att det ska vara upp till den enskilde. Dels är det så när som omöjligt för individen att överblicka sin egen klimatpåverkan, dels tror jag tyvärr inte att tillräckligt många individer kommer att fatta kloka miljöbeslut i sin vardag.
Jag gillar inte Renee Voltaire. Hon är jättetaskiga innehållsförteckningar och säljer ris för en förmögenhet som du hittar på andra sidan gatan i mellanösternaffären. Och hypat värre. Hon sålde alger i minimal mängd (50 g). Jag köpte 300 gram i Stockholm på asiatisk affär för lägre pris än Voltaires.
Allt kan inte vara fråga om form och ja form. Det finns lite fantasi i industrin som jag skrev här i ett svar (jag har klippt och klistrat mitt eget inlägg)
“Annat som man faktiskt borde gå inför är att ta vara på “biprodukter”. Man gör smör och får kärnmjölk. Denna kärnmjölk – jag älskar den – är naturligt fettsnål. Den säljs överlag över Europa, i Tyskland, buttermilch, i USA buttermilk. När man transkriberar recept där buttermilch ingår är rådet att ta filmjölk istället. Kärnmjölk har få likheter med t ex lätt- och minimjölk förutom att den är naturligt tunn i konstistensen. Om man är matnörd och känner för att göra eget smör hemma så börjar man med ekologisk grädde, vispar tills kärnmjölken separerar från grädden och fortsätter bearbear alltsammans.
I slutänden har du ekologiskt smör och ekologisk buttermilch (http://matochblommor.blogspot.com/2007/07/hemgjort-smr.html). Om den kan säljas över hela Europa i stort sett och dessutom är godare än den mesta andra fettsnåla mjölken som finns så kan man ju prova buttermilch.
Mitt förslag på produktutveckling.”
En snygg förpackning runt värdelöst innehåll är snygg förpackning runt värdelöst innehåll. Fattar producenterna att idealismen ska följa med? Kommersialismen fattar ju alla idag men att per automatik säga att vi bryr oss om miljön och man säljer snygga varor samtidigt som man hittar en massa hål i dess miljöstrategi, kanske går det så långt som miljöbrott.
Jag önskar att jag kunde ha på mig riktigt snygga italienska högklackade skor men mina fötter vill annorlunda. De går inte ens att PRESSA NER fötterna i ett par snygga dojjor.
Kristoffer: Jag tror faktiskt inte enbart på politiska beslut. För så länge vi väljare inte för upp tankarana på agendan och visar att vi är beredda att tänka om kommer de inte att lyssna. Jag tror på en kombination av konsumentmakt, opinionsbildning och politiska beslut.
Att fortätta leva som förr och att invänta att politikerna tar rätt beslut är faktiskt inget alternativ.
Jessika: Åh, jag tror jag ska gå och köpa ekosmör idag.
Helt ense med dig, Lisa.
Ekologiskt är snarare som underkläder – en självklarhet.
Vad gäller en liten detalj vill jag dock anmäla avvikande mening. Om man nu ska slå på stort och kosta på havskräftor, köp för all del burfångade. De är mycket, mycket godare. De trålade sliter sönder botten och orsakar extremt höga koldioxidutsläpp.
Heja Lisa!
Visst är det orimligt att lägga det mesta av ansvaret på privatpersoner.
Ska vi få med oss länder som Indien och Kina (usa vette fan om jag har nåt hopp om – hoppas ett matkskifte kan förändra!) måste vi föregå med extremgott exempel där politikerna bestämmer en utmanande inriktning och avsätter pengar så att andra kan få utveckla sina länder med mycket mindre belastning på miljön än vad vi har haft.
Puh, skönt att hitta en punkt i den meningen ;)
/Vera i platta stövlar
Tack för det underbart arga inlägget! Hatar högklackat… Men gillar inte heller det där snobberiet med skitkonstiga ingredienser så fort det ska vara ekologiskt. Jag bor på landet där det inte finns tillstymmelse till snobbaffärer med den rätta lilla piffiga oljan eller avancerad pasta och torkade alger. Jag tror också på vardagligheten och tillgång till ekologiska produkter för ALLA. Både för näbbstövlarna och de stackars vinglande transorna i högklackat…
AMEN!
Jag har alltid ätit ekologiska hemodlade grönsaker och köpt gårdskött och det tack vare en mamma med stor kolonilott, svärmor med en enorm köksträdgård dessutom så bor hon granne med en bonde så därravköp av kött och ägg.När det inte är tillgång till det så köper jag i ala fall ekomat. mjölk. ägg , frukt mm Men är definitivt korkad läser jag mig till just nu eftersom jag är galen i högklackade skor. Ytlig och dum alltså. Tack så mycket.
Tania: Haha! Du är en av de odummaste jag känner. Men ingen är perfekt! Alla människor är dumma jag också. Det manifesteras bara på olika sätt.Ssjälv vägrar jag gå till tandläkaren fast jag VET att det är idiotiskt att skjuta upp det i åreatal.
Jag (låter mig uppröras och) tycker att politiken skall vara längst fram och längst bak på utvecklingståget. De skall gå först och även bevara det fina som vi annars skulle tappa bakom oss. Det däremellan kan privat sektor profitera på.
Så fram för politiska radikaler som vågar ställa sig längst fram i en fråga som inte alls handlar om hur, utan bara om vart*.
Nåväl.
Lisa, om jag tolkar din kommentar på Anders Wijkmans tal rätt så menar du att det är okej att göra något icke-pk ibland. Jag menar att det aldrig aldrig aldrig är okej. Det som vi har i EU och inte minst i Sverige är möjligheten att agera ledstjärna och det kan vi bara göra om vi verkligen vågar ta det steget.
Att vi väljer att inte handla ekologiskt _överhuvudtaget_ trots att den globala effekten är relativt liten (när vi gör detta) är fortfarande att sätta ner foten där vi anser att hela världen borde vara.
Frågan är på vilka områden vi hinner och orkar engagera oss. Mitt område är egentligen inte miljö och ekologi, snarare åt kultur/entreprenörskap. Men jag hejar på alla er som arbetar i andra fält.
*en god relation till vår omvärld.
Tobias, jag är rädd att jag inte förstår särskilt mycket av vad du vill ha fram. De första meningarna är för mig fullkomligt obegripliga. Nästa sista stycket också.
Vad jag försöker säga är att ekologi som sinnlig krydda inte räcker. Att våra ekologiska fotavtryck är så stora att det inte räcker med att byta marmeladsort.
Tobias, ja, jag tycker att det är OK att äta mango och andra exotiska frukter ibland. Jag tror att din inställning att man alltid alltid alltid måste göra allting rätt alienerar folk och får dem att ge upp. (om jag förstått dig rätt).
Förmodligen vore det PK att avstå från att flyga till USA för att gå på min mans brors bröllop. Jag tänker göra det i alla fall men passa på att stanna i USA. Jag har filosofin att långa resor känns mer berättigade än korta. Men visst är det en kompromiss!
Det viktigaste är att få med sig många på realistiska förändringar inte att en liten kuturell elit har något slags tävling i renlärighet.
Karin: När jag pratar om havskräftor menar jag att jag inte ställer till en scen på ett party där jag blir bjuden på dem. Eller ens frågar var de kommer från. Och jag tycker inte att det är nån big deal om man gör det en gång om året, kanske samtidigt som man har högklackat. Själv köper jag bara burfångade (när jag har råd). Och tar nästan all fisk från Årstiderna.
Vad som verkligen är illa är att lunchkrogar (inte minst de lite billigare) vräker ut utrotningshotad fisk. Jag tycker miljöfrågan har blivit väldans mycket att sila mygg och svälja kameler.
Präktiga innerstadsmänniskor som prenumererar på ekologiska grönsaker och flyger till Asien på semester. Eller från Asien ;-)
Hmm, bra rubrik på nästa inlägg: Myggor och kameler
Att blanda in politik i en matblogg är en i mina ögon dålig idé från första början, men givetvis kan man vilja tala om miljöinverkan ens kosthållning har. Metaforen med de högklackade skorna tar det dock över gränsen till pinsamt-land. Den här typen av feministiska analyser som luktar Genusvetenskap gk, 30 hp lång väg är väldigt vanliga på bloggar, och det är lika tråkigt varje gång jag ser dem visa upp sina fula trynen i orelaterade ämnen (som matlagning).
Inte alla kvinnor delar din uppfattning om syftet med högklackade skor–somliga intygar att de har på sig högklackade skor för sin egen skull–och det skulle nog göra dig gott att inte utnämna dig till talesperson för halva mänskligheten.
En tänkbar invändning mot mitt resonemang är att jag inte skall uttala mig, eftersom jag är man. Det gör mig till exakt 0 kvinnor; du är exakt 1. Av de ca 3 000 000 000 kvinnor som finns i världen blir du och jag praktiskt taget en lika stor andel: du talar lika lite för dem som jag gör.
Hej Daniel!
Jag är hemskt ledsen men i min värld och på min blogg har mat och matlagning högsta grad med politik att göra. På samma sätt som de tangerar kulturhistoria, erotik, geografi, juridik, litteratur, komedi, psykologi,fysiologi, kemi och för den delen feminism också.
Därför tycker jag att du helt enkelt ska läsa andra matbloggar som passar dina kravspecifikationer bättre. Du ska inte behöva dväljas här i pinsamt-land.
Jag har absolut inga synpunkter på din rätt att uttala dig i frågan. Det är inte omöjligt att du har mer erfarenhet av att gå i högklackat än jag. Naturligtvis har andra personer andra åsikter om högklackat. Därför använde jag formuleringarna “i mina ögon” samt i “min värld”.
Hej Lisa!
Bara för att du skriver “i mina ögon” samt “i min värld” ger du ingalunda intrycket av att verkligen mena det. När jag med mina ögon läser texter i min värld så är de inte alltid avsedda att mena det som uttryckligen står i dem. Ett gott exempel är när du skriver “jag är hemskt ledsen”, vilket du givetvis inte är. Om du hade sådant medkännande med okända människor skulle du nog inte blogga.
Jag ser att du faller tillbaka på den klassiska försvarsmetoden att säga att ditt brinnande intresse minsann tangerar precis allting annat som är viktigt i världen. Jag skulle kunna påstå att tennis också har med alla de ovanstående sakerna att göra, men det skulle fortfarande inte förklara varför jag beslöt mig för att hålla en demonstration istället för att serva. I och för sig var det heller inte politiken jag klagade på, utan metaforen, men jag förstår att det var enklare att bemöta den kritik jag inte framförde än den som jag framförde.
Slutligen måste jag erkänna att mitt intresse har väckts; vilken är kopplingen mellan mat och juridik?
För det första: metaforen högklackat var inte min utan myntades av Årets Kock-arrangörerna. I ovanstående inlägg förklarar jag varför den inte fungerar för mig och vad jag tycker är fel med både metaforen och det den står för.
För det andra det här är en blogg där jag skriver om alla ämnen som berör mat och som intresserar mig. Inte en matlagningsdemonstration. Så din jämförelse med att spela tennis haltar inte bara, den har inga ben alls.
Du har säkert noterat att sportsektionen i tidningar inte enbart består av rena matchreferat utan även om artiklar som behandlar det mesta från sexuella trakasserier till rasism, doping och ekonomiska skandaler. Och nu kommer det fiffiga: det man inte vill läsa hoppar man bara över! Så jag föreslår att du hoppar över min blogg; precis som jag hoppar över artiklar av vissa skribenter som sällan skriver om saker jag är intresserad av.
Kopplingen mellan mat och juridik? Du kan väl inte på allvar mena att du aldrig hört talas om Codex Alimentarius, EU:s livsmedelslagstiftning och de årslånga fejderna om rätten till att använda exempel vis namnet kimchi och feta?
http://www.american.edu/TED/kimchi.htm
Juridiska och politiska kontroverser som i högsta grad avgör vad som hamnar på din tallrik och hur det smakar. Jag har hur som helst skrivit en hel del om livsmedelslagstiftning på andra håll tidigare och kommer att skriva mer om det här i bloggen framöver. Ytterligare ett skäl för dig att hålla dig borta. ;-)
Vet du: jag känner mig försonligt inställd. Säg vad du vill ha av en matblogg så ska jag tipsa dig om några där du kommer att trivas ypperligt. Detta senare var INTE ironiskt eller sarkastiskt sagt, trots vad du tror dig kunna utläsa om min personlighet så har jag rätt mycket empati med okända människor och förstår att du letar efter en matblogg som kan göra dig lycklig. Och det finns massor av underbara bloggar som förtjänar så engagerade läsare.
Här är en fantastisk bakblogg:
http://www.realbakingwithrose.com/
Här är en superbra blogg om mat med en historia
och gamla recept:
http://kinnasblogg.blogspot.com/
Tasteline har väldigt mycket recept och garanterat inga feministiska analyser.
http://tasteline.com
Och om du mest är sugen på att bita någon i benet (vem är inte det ibland!)kan du ju gräla lite med K.
http://matochpolitik.blogspot.com/
Ha det så trevligt och godnatt!
Snyggt turnerat Lisa! Till Daniel önskar jag en god fortsättning på annat håll i bloggvärlden, men tack för inpasset – som påminner oss andra om varför vi är trogna läsare här. Yess! Det var grovt generaliserande, och det står jag för!
Argh! Släng inte bloggtroll på mig, jag är så trött på dem!
Trots min begränsade erfarenhet av högklackat håller jag med dig om nästan allt i den här frågan, Lisa.
Men jag tror att de politiska besluten kommer att vara de avgörande besluten, och jag går inte med på uppdelningen mellan “vi” och “politikerna”. Både du och jag kan ta den politiska rollen i mer organiserad form om vi vill.
Jag uppskattar Din blogg eftersom den inte bara handlar om matlagning, underfundiga recept, produkt-,restaurang-,butiksrecensioner utan även kombinerar detta med artiklar om
“kulturhistoria, erotik, geografi, juridik, litteratur, komedi, psykologi,fysiologi, kemi och för den delen feminism också”.
För mig gör det bloggen extra läsvärd.
Tack så mycket raringar! Det roligaste med att blogga är att man har så många trevliga läsare att lära sig av och få feedback av.
Nu måste jag tyvärr återgå till mitt epos om genusaspekter av nakenhavrens inverkan på dvärgmarsvins metabolism. Snart på en blogg nära er!
Vill bara tydliggöra att jag inte tror att det bara handlar om politiska beslut. Jag tror absolut på konsumentmakt och folklig förankring. Men jag vill att vi flyttar fokus till producenters och politikers makt. Och när jag argumenterar för det kan det framstå som om jag ser ett ensidigt ansvar från dem, men så är det givetvis inte. Men jag tror att det finns tillräcklig många som pläderar konsumentmakt för att jag ska ha utrymme att plädera producent- och politikermakt.
För övrigt tycker jag att Daniels inlägg är väldigt lustigt: Han argumenterar inte alls för varför du inte bör blogga om politik och han menar att du inte ska uttala dig om hlgklackat eftersom det finns andra som tycker annorlunda.
Heja Lisa!
Tänk att högklackad ekologi väcker såna reaktioner! Och att det tar sig såna uttryck! Det finns uppenbarligen en hel del åsikter ackumulerade i gamla Svedalas befolkning!
Sen kan jag tycka att det är märkligt att ekologi överhuvudtaget ses som något ställt mot det konventionella. För vad är mer konventionellt sett i ett historiskt perspektiv än just det ekologiska? Det är först med bondesamhällets omställning till industriellt dito som det industriella blivit konventionellt och det urspungliga ekologiska det alternativa.
Vi håller helt enkelt på att uppfinna hjulet på nytt, med eller utan högklackat.
Tänkte egentligen bara skriva att hålfotsinlägg passar dåligt i högklackat – för mej är det likadant med maten, det vardagliga är ofta mer intressant än det festliga. (Men så är jag kanske en småtrist typ.)
Hej dej, Lisa! Du svarar så vasst.
Jag håller nog mest med unga farbror Lindh i den här frågan. Blir liksom Lisa trött när det mest handlar om att flasha sin politiskt korrekta konsumtion, likt högklackat eller kanske snarare som årets accessoar. Ekologisk svindyr mat istället för pytteliten hund i handväska eller fett blinghalsband.. Men det får inte handla om att skuldbelägga heller. Det är lätt att säga “du och jag”, men “han och hon” då? De som glatt skiter i det och fyller bensinmonstret med de billigaste massproducerade grejerna och ett gäng tigerräkor till det.. “han och hon” kommer att vara i majoritet så länge det är för snobbigt att bry sig.. Först när det blir ekonomiskt fördelaktigt att handla rätt, tror jag att den här diskussionen nått sin ände..
Hänvisar också till mina nyårslöften, som jag fortfarande inte tänkt svika:
http://enbrun.blogspot.com/2008/01/nytt-r-nya-lften.html
MVH
/Farsan
Eh. Egentligen vill jag inte skriva här. Jag vill läsa mera matnörderi, inte uppta er tid med politik (till skillnad från höger eller vänster hand är det svårare att överleva utan en magsäck).
Lisa: jag var jätteotydlig (nu när jag läser mina egna ord förstår jag bara hjälpligt vad jag tänkte).
Jag tycker du har en sund hållning. Min hållning (på pappret) tenderar att bestå av tonårsfasoner (radikala) och dåligt samvete (över att inte leva som man lär).
Jag tillhör nog i allra högsta grad de “högklackade” mänskor som du ser ner på med ditt blogginlägg. Därmed inte sagt att jag tar illa upp.
Det som fortfarande oroar mig är att du efterfrågar politiker som är villiga att ta konsekvenserna. Jag tror att så länge vi har politiker som är intresserade av att klättra i politiska karriärer är det omöjligt att hitta dem som vill ta de riktigt jobbiga besluten. Ett problem som kanske snabbast åtgärdas med bortröstning av betonghäckarna – ett moment 22 uppstår. Om någon politiker vill bli vald och uttrycker vilja till beslut som kommer göra folk sura, blir den personen inte framröstad (?).
Jag håller helt med om att det är ett jätteproblem att ekomat har blivit sexigt. Jag handlar och lagar all mat i vårt hushåll. Att handla ekologiskt och milömedvetet är ett ständigt vardagligt och iband trist slit. Det är alltid dyrare och ofta ett sämre utbud (av 100 olivoljor är 2 ekologiska).
Vintern är evig i Sverige så då borde man egentligen äta ribolata med bara svenska kålsorter vareviga dag. Svenska äpplen har sedan månader tillbaka varit mjöliga och kantstötta medan de kinesiska Fiji med ett litet nät kring varje äpple ser fantastiska ut.
Söndag-torsdag försöker jag vara så hård jag kan mot mig själv. Men fredag-lördag vill jag äta god mat som jag är sugen på och då går det inte alltid att köpa sånt som är närproducerat och ekologiskt odlat.
Och jag håller helt med om att det måste till politiska beslut, inte denna ständiga fokusering på den privata konsumentens makt när det gäller att få till en förändring. En sak som jag tex inte förstår är varför svenska regeringen inte antar en lag som säger att man inte får sälja saker i Sverige som är tillverkade av barn eller slavar. Det skulle få ett och annat företag – inklusive de stora matgrossisterna – att snabbt titta över sina produktionsled.
Kiddo: Jag håller med dig om att man nog blir galen om man bara ska äta kål hela vintern. Personligen tror jag att barnarbete är omöjligt att förhindra. Jag tycker att svenska Rättvisemärkt har en bra policy; de bojkottar inte barnarbete men däremot barnarbete under dåliga omständigheter eller i en sådan utsträckning att skolgången hindras.
Ja dessa högklackade jävla knäppskor. Och all andra smala skor också. För mina breda sneda fötter. Nej, det går inte.
Och på tal om kvinnliga restriktioner: benhårsrakning. Jag anser att det är västerlandets burka. Högst 1% av mina kvinnofriends låter håret växa fritt på dessa lekamlar. Man vågar inte. Inte ens kvinnor tycker ju att det går an. Det är fult. Det är osexigt. Rakar man inte benen blir man en ogift gammal mö med katter. Ja, det är ju logiskt. Fast jag gillar katter. Och jag orkar ju inte ens diska, hur fan ska jag orka raka benen?! Jag diskar hellre.