Holmen, Stockmann och korvkalas

Vissa människor trivs bäst på slätter, vid böljande åkrar. Andra går igång på storstadsslammer. Själv upplever jag lyckorus dels i tät skog, dels vid öppet hav. Vår lilla ö bjuder båda delarna även om skogen är tämligen oansenlig, men kanske just därför lika älskad som den skalliges sista hårtufs. Det är ingen stor ö, man skuttar runt den på en dryg kvart beroende på vad man upptäcker på vägen; ett stånd ilsket purpurröda rallarrosor, en ovanligt fin tuva blåbär eller rent av en snok (då brukar det gå ännu snabbare).  Holmen är en stursk sista upost i skärgården innan vattenmassorna tar över. Framför allt är det ljuden jag saknar om vintern i staden; varje morgon när vi vaknar i sängen Johan byggt av drivved lyssnar vi sömnigt och avgör havets humör.

Idag har min lilla flock varit inne i huvudstaden och shoppat på Stockmann medan jag varit skeppsbruten,  ganska flitigt skrivandes och något okynnesläsandes. Johan hade shoppat loss på olika finska smörgåspålägg (tack, rara ni för alla tips!). Tungrulle, prickig korv, basturökt skinka, leverkorv och Gouterkorv. Och så en massa trevliga inhemska ostar som snart presenteras närmare. Det blev smörgåsmiddag helt enkelt.

Efter en helg präglad av min svärfars kontinentala dryckesvanor är det nu frugala vanor, vatten och te som gäller fram till lärdag då vi ska korka upp en och annan dyrgrip från båten.