Höstskörd: Clothildes kolonilott
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9358","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"185","height":"257","alt":""}}]]När butikernas hyllor och frysboxar dignar av grönsaker året om är det inte alla som ser någon poäng i att konservera, torka och salta in för att fylla skafferiet under vintern. Men det finns undantag, och ett av dem är Clothilde Erlandson. Hon tar vara på allt naturen har att ge och konserverar efter gamla, beprövade metoder. Vi stiger in genom den lilla grinden till Clothildes trädgård i Listuddens koloniområde i utkanten av Stockholm en dag i slutet av september. De skira sommarblommorna har fått sig en törn av några tidiga frostnätter och slokar ledset. Naturen skiftar i rostbruna nyanser. Luften känns rå och fuktig, men desto skönare är det att få komma in i det lilla köket i kolonistugan där Clothilde eldar i vedspisen och förbereder en äppelgalette. På bänken står en form med jäsande briochedeg som ska förvandlas till det smöriga och goda franska vetebrödet. Bredvid står en stor korg med lök, och på fönsterbrädan är färgglada pumpor uppradade.
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9359","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"249","alt":""}}]]Clothilde bjuder på karameller smaksatta med bergamott, en specialitet från Nancy, den stad i västra Frankrike där hon är uppvuxen. Vi får även smaka hennes hemgjorda hallongodis som ligger och torkar i ett hörn av köket. Godiset gör hon på fruktmassa som blir över när hon kokar saft i saftmajan. Hon blandar sedan med socker och förtjockningsmedel, brer ut massan och torkar den i en liten torkapparat.
Clothilde låter ingenting gå till spillo. Hon öppnar en lucka i kökets golv och visar oss det lilla källarutrymme där konservburkar fyllda med haricot verts, mjölksyrade rödbetor, saft och sylt står uppradade på hyllorna, och säckar med potatis, rotsaker och äpplen fyller golvet. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9360","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"185","height":"276","alt":""}}]]– Att konserva och mjölksyra är våra mormödrars sätt att ta tillvara på mat, och det är en kunskap väl värd att bevara. Äpplena hon samlat ihop hos vänner och grannar blir till juice med hjälp av råsaftscentruifugen. Solen tittar fram och Clothilde bjuder på ett glas av den nypressade, syrligt friska drycken. Resten konserverar hon för att njuta med andakt under vintern då hon serverar musten i vinglas och tänker på varma sensommardagar.
– Det är så himla viktigt att bevara den ursprunliga smaken i maten. En morot ska smaka morot och bröd ska smaka säd. Äter man mat som är odlad i besprutad jord, vad får man då ut av den, när det gäller näring, vitaminer och smak? Mat är medicin. Ja, förutom all choklad jag sätter i mig, ler Clothilde.
När allt har tagits tillvara i den egna trädgården ger hon sig dessutom ut i skogen och plockar bär och svamp. Clothilde är enormt entusiastisk när det gäller bakning och matlagning. Bakom huset har hon låtit bygga en liten vedeldad bakugn med inspiration från äldre tiders franska bakugnar. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9361","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"185","height":"275","alt":""}}]]När det ska bakas eldar hon ugnen i sex till sju timmar med ved av björk och ek för att den ska komma upp i 300 grader. För att ta till vara på värmen under upphettningen brukar hon sätta in en gryta, gärna en Boeuf Bourguignon som får stå och puttra. När temperaturen börjar närma sig 250 grader rakar hon bort en del glöd och gräddar kanelbullar och små knoppiga briocher. Till sist sätter hon in åtta till tio surdegsbröd, de med inspiration från kurser på Saltå kvarn och Rosendahls trädgård.
Clothilde verkar inte speciellt nedslagen av det svenska odlingsklimatet. Hon har varit medlem i Sesam som arbetar för att bevara äldre, svenska grönsaker, växter och blommor. De franska valnötsträden saknar hon däremot, men hon har har en skattkarta över de få platser i Stockholm där det växer valnötsträd.