Hurra för mig!
Idag har jag tagit mig igenom trettio blandade år som alla format mig som människa. Trettioårskrisandet har jag redan klarat av och nöjer mig därför med ett litet axplock ur det som varit bäst under dessa tre decennium.
- mamma och pappa, förstås. Och alla syskonen. Och farbror Bengt, min barndoms kärlek.Ingen mönsterfamilj, direkt. Men ändock – jag hade aldrig velat byta. Det har format mig till en bra människa även om det också gjorde mig till en fullkomligt horribel tonåring (mer om det vid ett annat tillfälle).
- Öland. Kargt, fult, vackert, ensligt. Vårt högstadium bestod av typ 1oo personer. Jag var alltid på gränsen till cool, men aldrig riktigt där. Så klart ville jag alltid bort. Fucking Åmål-Elin, jag förstod dig direkt! Klart man vill knarka när tristessen är så stor och klart man testar panodil och cola när inga andra medel står till buds.
- Grennaskolan. Det var ett internatgymnasium. Mitt första intryck av skolan var att det grasserade en klamydiaepidemi utan dess like: alla uppmanades att testa sig av skolledningen. Trots slika köttets lustar lärde jag mig mer på tre år där än jag gjorde på 9 års grundskola. Fantastiska lärare som Robert Pollard och kanske framför allt Martti Alatalo gjorde att jag förstod hur underbart lärande kan vara. Vetgirig har jag alltid varit. Men metodik lärde jag mig först där.
- Maten. Det började nog på riktigt när halvsyrran Jeanette lärde mig fiskgratäng med spätta, rökt lax, spenat och kräftstjärtar. Och så vitvinssås på det. Sen fortsatte det bara. Ni vet ju alla vart det intresset tagit mig idag.
- Alla dessa flyttar: Gränna-Lund-London-Kalmar-Malmö-Kalmar-Jönköping-Kalmar-Umeå-Malmö-Umeå-Kalmar-Munsö-Adelsö har fått mig att lära mig slänga ballasten överbord. Först de senaste tre flyttarna har gått med bil, resten har handlat om fullpackade resväskor på försenade SJ-tåg. Man lär sig mycket av att flytta. Ibland mer än man vill, men det kommer på köpet. Det enda jag sörjer är second hand-balklänningen i duvblått femtiotal som antagligen fortfarande ligger och ruttnar i en resväska i torrförådet på Max i Jönköping eftersom långtradarchaffisen jag fick lift av inte hade plats för just den resväskan.
- Magnus. Alltid, alltid, alltid. Vi talade om det senast idag, att ingen av oss någonsin hade trott att vi skulle hitta någon så bra. Allt handlar om att komplettera varandra. Och vi är två idiotiska extremer som blir så fina tillsammans. Fan vet att det inte finns någon som kan göra mig så irriterad bara genom att lååååångsamt ta på sig skorna när det är BRÅTTOM! FÖR FAN! men samtidigt finns det ingen som kan göra mig lika lycklig med ett fånigt skämt eller en välriktad kram precis innan jag är på väg att bryta ihop.
- Adelsö. Ni fattar inte hur mycket jag trivs här ute. Det är som Öland, fast bra. Närmare allt, ekologiska grönsaker, insjöfiskare, gemenskap. Det här är ön jag vill bo på, trots att de vikingalajvar typ jämt.
- Bloggen, twitter, facebook. Skillnaden det gjort i mitt liv. Är ni ens i närheten av att förstå? Alla människor jag lärt känna, alla vänskaper, bekanta, nästanbekanta och totala främlingar. Det har gjort mitt liv så mycket rikare. Tänk att slippa umgås bara med de som bor nära nog att droppa in på kaffe.
Det här är bara en väldigt grov sammanställning. Men trettio år låter sig inte skildras med mindre än trettio års läsning. Så ni får nöja er med detta för den här gången. Idag firar vi med smörgåstårta och öl. Grattis tamigfan på mig själv, det här livet blir bara bättre och bättre.
Kommentarer
52 svar till ”Inlägg #787 i vilket eder hjältinna fyller 30 och blickar tillbaka på sitt leverne (Eller: Kan man inte komma på en klatchig bloggtitel kan man i alla fall göra den så lång som möjligt!)”
Hurra!
yup, hurrrrrra!!!
(får ångest i magen vid tanken på dig vid Max f ö, att välja vilken av ens flyttresväskor man skall välja, ajajaj…. Men, kanske nån fin i Jönkan nu valsar runt i din klänning?)
GRATTIS!!!
Det är vid tretti det börjar.
Grattis!
Lisa: Tack!
Mikkan: Ja, den har förhoppningsvis hamnat hos någon bättre behövande.
Anders: Tack. Men vad börjar egentlgien? Det bra eller det dåliga..?
grattis och tusenfalt hurra!
Pyttan, Tack!
Iso: Tack rara!
Margit: Åldrandet. ;)
Anders: Fan, det ante mig.
Doris och Rita: Tack!
Hipp, hipp, hurra, hurra!
Stort grattis!
Hurra!
Stort grattis!
Din blogg är en av ca fem jag regelbundet läser, har gjort i många år nu (kommenterar gör jag nästan aldrig, det blir liksom inte av). Ankan, buljongerna, uråldriga kokböcker – där finner jag min själsfrände. Men det är nog att all lagning sätts i en kontext – din vardag med alla dess med- och motgångar, som gör att man ständigt återkommer (du hade också det bästa bloggnamnet någonsin – “Kärlek, mat och folköl” – det borde du återgå till).
Hatten av för en av Sveriges (världens ?!!) bästa bloggare. Hurra hurra!
Har den äran Gitto och skål!
Grattis!
Folkets jubel, hipp hipp!
Grattis!
Hipp hurra på din födelsedag!
Grattis!! Vad önskar du dig i födelsedagspresent? :)
Förresten, om att skriva: Du skriver väl för skrivbordslådan? :)
Grattis Gitto!
Vilken fin, fin summering!
Grattis Gitto! Må din framtid vara så god som din mat.
Stort grattis!
30 grattis-hurra till Gitto! Må svamparna alltid växa ymnigt i din närhet.
Stort grattis! Jag älskar din blogg och tittar in varje dag!
Grattis!
Grattis!
Stort grattis och hurra!
Säger som Fredrik ovan. Detta är en av de max fem bloggar jag orkar med att följa. Och alldeles nyss åt jag den cajunska köttfärslimpan till lunch. Utan dig vetetusan vad jag hade ätit.
Oh jisses! Tack alla! Nu jäklariminlillalåda ska här firas!
Framför allt värt att firas är att jag har världens bästa läsare, hurra för er!
Hittade din gamla blogg för ett antal år sedan (kärlek och folköl eller nåt sånt) när jag boendes i Kina längtade efter västerländsk mat. Mitt premiärrecept var konfiterad anka med ankfettsstekt potatis ( vill minnas att du jämförde nyttigheten med att röka asbest…) och efter det har det blivit många recept som jag tillagat efter bästa förmåga. Nu när jag är tillbaka i Stockholm igen så är det dessutom mycket lättare att hitta ingredienserna och råvarna till recepten…
Har oftast inte så mycket vettigt att säga och kommenterar därför i princip aldrig…..men idag har jag ju något oerhört vettigt och viktigt att säga: GRATTIS!!! Och TACK för att du har din blogg och förgyller vardagen en snutt för mig (och många andra uppenbarligen).
Bloggen, twitter, Facebook – så sant. Vilken bra person du är, och vilket spännande liv du redan har haft! Hoppas dagen blir i alla avsenden underbar!
Grattis goda Gitto!
Ska senare öppna en öl och skåla åt ditt håll!
Må din dag bli kalas!
Krammmm
Grattis grattis! o/
Kan bara instämma med alla andra – stort , stort GRATTIS!!
Skitkul! Du blir panchis om ungefär lika många år som jag är nu.
Grattis! Hoppas du fortsätter blogga trots att du nu uppnått denna höga ålder…
Kära Gitto, härlig summering! Stor grattiskram på födelsedagen!
Stort grattis!!
Grattis. Grattis!
Grattis på den stora dagen!!
Jag håller med Fredrik och de andra, du förgyller min dag med alla underbara texter och recept!
Hurra! Är så glad att ha fått vara med på ett hörn av några av dessa trettio! Kram!
/Josephine A
Jaaaa må hon leva uti hundrade ååååår! Jag passar också på att slänga in en röst på “Kärlek, mat och folköl” som titel! Den var fin!
Jag måste ju också få passa på att säga grattis! Eftersom jag redan förra året insåg att vi var jämngamla, så kan jag som varit tretti i en hel månad säga att det inte blir sämre i alla fall!
Tokgrattis från fjällen!
Mäh! Missade helt att du fyllde år igår ju! Skäms på mig! Grattis i efterskott! Kram
Grattis! Vilken härlig text. Du är bäst!
Étt stort Grattis till sköna goa Gitto ! :-)
Hurra hurra på bemärkelsedagen! Och tack för bloggen och de skratt, funderingar och våga-prova-mod som den ger.
Massor av grattis från New York – på fö’lsedan och framför allt till flytten!
Senkommet grattis.
OCH du har länkar till två av dina, för mig favoritinlägg.