Jag har pratat om svamp, torkning och smak – så gick det

Det kom fler än jag trodde till min föreläsning om svamptorkning igår, den som hölls i regi av Linköpings Svampklubb, trots snömodd på vägen och yrsnö i luften. En kvart innan utsatt tid var det så mager uppslutning att jag började undra om det alls skulle bli av, men det löste sig alltså. Östgötar är helt enkelt ett punktligt släkte. Vågar jag uppskatta antalet till 35? Eller tar jag i då?

Var jag nervös? Inte ett skvatt. Jag har hållit en och annan presentation tidigare, en del rent bedrövliga och en del hyfsade, men det här var första gången jag fick tillfälle att hålla låda om ett ämne som verkligen engagerar mig, som ligger mig nära. Hur skulle jag kunna vara nervös för att stå och prata fritt för svampkunnigt folk om något jag verkligen kan och berörs av? Det går bara inte.

Och prata fritt, det gjorde jag. Jag svepte mellan molekylär gastronomi, smakens fysiologi, umami, svampen som djur och växt och allt den innehåller, maillardprodukter, oktenol och lentionin. Jag hyllade shiitakesvampen så folk började bli misstänksamma, jag öste ut allt jag kunde om svamptorkning och fick minst lika mycket tillbaka (jag sade ju att det var svampkunnigt folk!). Var alla intresserade av alla mina utvikningar och stickspår? Säkert inte. Men jag höll mig till några enkla regler som jag med tiden lärt mig följa:

1. Att hålla föredrag med innehåll jag själv vill lyssna på, att skriva artiklar jag själv vill läsa.

2. Att anpassa formen till publiken, mediet, tillfället.

3. Att vara 100% ärlig, tala om när jag spekulerar, när jag vet eller när jag tror att jag vet.

För jag är ju inte ute efter att slå dunster i någons ögon. Jag vill ju själv veta, och blir kanske ännu gladare när jag blir rättad än när jag får medhåll (i alla fall på sikt…). Jag är ingen kall, rationell vetenskapare. Jag är bara en snusmumrik med ett förstoringsglas och en metod, jag drivs av magkänslan från blomma till blomma och jag tittar noga. Jag är glad att det alltid finns något att lära, och att det alltid finns kunnigare och smartare människor att lära av.

Det visade sig att där var en och annan som läste Taffel med jämna mellanrum, så jag säger tack för att ni kom och lyssnade på mig, och tack för att jag fick chansen att lära mig av er. Tack till Svampklubben för förtroendet ni gav mig när ni bad mig hålla ett föredrag.

Jag hoppas att vi alla ses i svampskogen framåt hösten, men att jag hinner före till mandelriskan…