Har en stjärna fötts?
Idag bestämde jag att kryddoljan på jordreva jag satte igång för några dagar sedan skulle provsmakas. Den skulle nog ha fått kunna dra några dagar till, men mitt tålamod räckte inte riktigt till. De flesta av de experiment jag företar mig är ganska påfrestande för en otålig själ som jag. Det är alltid något som skall torka, jäsa, dra, vara i fred och det mesta tar som allra minst några dagar. Rekordet just nu innehar granskottssirapen som står och imploderar i köksfönstret. Det var väl drygt två veckor sedan jag satte den? Jag ser den jäkla burken varje morgon vid frukosten. Bli klar någon gång så jag får smaka!
Så idag fick det vara färdigdraget för jordrevan. I två dygn har en krossad härva fått ånga av sig i olivolja, och idag silade jag otåligt ifrån oljan och droppade den ganska generöst över en minisallad på fetaost och rostade, salta mandlar. Eftersom jordrevan för mig påminner om en förskjuten bastard mellan åkermynta och oregano tänkte jag mig redan innan första smakprovet att oljan skulle trivas med fetaost. Och det gjorde den. Precis så väl som jag bara kunde drömma om.
Förutom att jag nu har basen klar till sommarens grillsallad (fetaost och rostad mandel kommer att förekomma flitigt) så kommer olja på jordreva att brukas hårt. Den där lilla tonen av stekyta som jag skrev om häromsistens finns där tydligt i oljan också. Vad jag än grillar kommer att passa in. Sambon hade lite problem med att sätta fingret på smakerna. Det smakade mynta, men ändå inte. Sedan smakade det oregano, men ändå inte. Och så nåt mer. Det är en bra beskrivning på jordrevan. Och det första hon sade var faktiskt:
–Det smakar medelhav!
Jag hoppas verkligen att ni därute vill göra ett eget försök med denna medelhavsmässiga kryddolja med obestämda, grillvänliga smaker. Ni kanske inte vill lita på mig när jag säger att den här oljan blev riktigt, riktigt bra. Men snälla, lyssna lite halvt på mig i alla fall.
Kommentarer
8 svar till ”Jordrevan har funnit sin flock”
Om man inte blir nyfiken att prova själv efter den här beskrivningen kan man hålla sig till Konsums rapsolja framöver!
Enda abret är att jag inte fattar var jag ska hitta jordreva. Inte ens efter ditt förra inlägg.
Kul att du vill testa!
Den växer lite överallt, gärna på näringsrik jord, som rabatter och gräsmattor och ängar. Men att säga det är en sak, att verkligen hitta den en annan. Jordreva är verkligen inte ovanlig, men man kan få springa runt och titta under buskar ett tag tills man får öga för jordrevan. Sedan ser man den överallt. Fråga någon granne som har trädgård, de som odlar något brukar hata jordreva…
Jag blev lite orolig att jag tog i för mycket igår av bara farten, men svärmor hälsar att oljan på jordreva verkligen var så god.
Oljan låter ljuvlig! Jag spanade efter jordreva på Stora Essingen i eftermiddags, men lyckades inte hitta någon. Vilket i och för sig inte behöver betyda att den inte finns där; letandet var synnerligen okoncentrerat och även lätt närsynt. Den borde ju vara ganska lätt att hitta när den blommar (väl?), men blommar den nu?
Den blommar nästan jämt tycker jag. Ett tips kan vara att jordrevan ofta växer där teveronika trivs, den hittar man lättare. Lycka till!
Oljan och salladen levererade igår igen.
Delikat! Beroendeframkallande! TACK för senast och den upptäkten.
Tack själva och jag såg minsann en rejäl härva jordreva i er mittemotgrannes rabatt, låt den inte gå förlorad.