Igår fick jag för jag vet inte vilken gång i ordningen ett småsurt påpekande från en örtodlare för att jag hade kallat de små späda stackarna i krukor för “hårt drivna”. Den som gjorde det var antingen okunnig om örtodling eller driven av illvilja, förklarade han och bjöd ut mig för att titta på deras odlingar och smaka på örterna på plats. Eftersom jag inte precis har eoner av tid avböjde jag, men erbjöd mig tjänstvilligt att sluta använda ordet “hårt drivna”. Egentligen har han rätt och jag är inte sämre än att jag kan inse att jag haft fel och ändra på mig. Jag funderade på bättre uttryck. “Bortklemade” vore kanske ett bättre ord? Till slut fastnade jag för det mer sakliga och korrekta ordet “ofullgångna” som jag hädanefter ska använda. Lite försåtliga pro-choicevibbar, så där.
Edit skjuter in: Lisas slagfärdiga mor föreslår “prematura”.
Det skulle vara intressant att se en analys av späda örter på kruka, men senaste gången jag köpte ett tanigt timjanrufs innehöll det uppskattningsvis mycket tymol och karvakrol som min lilltå. Prydnadsväxt hade varit en bättre beteckning, för visst är den vacker i sin skira lilaskimrande grönska.
Problemet med späda örter är inte bara det att de har lägre halter av aromämnen. Många av dem smakar radikalt annorlunda än när de skördas vid formtoppen. Ung dill kan visserligen vara vackert grön med hyfsad turgor (cellspänst) men den karakteriseras av gröna aromer som fellandren och apiol istället för den vuxna dillens kryddigare karvon och dilleter som ger den riktiga somriga smaken.
Detta sagt tycker jag att det är trevligt att de små örterna på kruka finns, de ökar i alla fall intresset för örter och visar hur de ser ut. Och ett flertal av dem har faktiskt förbättrats, främst basilikorna. De småbladiga är mer än anständiga till sin arom. Jag har flera gånger fått tag på hygglig mynta och rosmarin på pyttekruka även om priset per blad är hisnande.
Jag köper helst grova örter på stor kruka som får bo i fönstret eller fyndar kraftiga knippen på asiatiska butiker. Eller så går jag en räd i mammas trädgård och torkar eller fryser in. Men det händer att jag till nöds köper hem en pyttekruka. Hur gör ni?
Kommentarer
14 svar till ”Kontroverser om krukörter”
Hej! Om du inte har något för dig så kika in hos mig och svara på dagens fråga till publiken! :)
Jag köper ofta pyttekrukor och planterar ut, stick i stäv med vad man ska göra. Efter någon månad börjar de smaka något.
Oh, jag använder kryddor i småkrukor, t ex timjan och oregano, som prydnadsväxter :-) Smakar ju inte alls lika gott som min där ute i odlingslotten som var borta när jag kom hem från USA förra året. Min rosmarin som jag köpte i lite större kruka för sex år sedan har växt och frodats där ute ända tills i höstas då någon helt resolut snodde hela plantan! Planterade ny timjan och apelsintimjan i år som båda redan har dött :(
Prematura kryddörter har sin funktion. Jag blev en gång bjuden på potatissallad proppfull med koriander i Peking. Koriandern knockade mig på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare och jag kunde inte äta det på flera år. Med hjälp av mesvarianten i kruka har jag nu hittat tillbaka till denna ört och pallar nu även the real thing.
Det är lätt att köpa kryddplantor och (driva) själv utan stress. De håller också längre. Oregano och basilika är lättodlade. Odla inte oregano i samma kruka som andra örter, oreganon tar över och mobbar ut den andra örten.
Köpt i Spanien grova örter i en fin plastförpackning som man hittar i kyldisken. Smakar som om man tagit från en planta i trädgården alltså på riktigt. Mycket fiffigt. Undrar varför inte det skulle kunna finnas här?
Håller med, ibland behövs en mildare smak på vissa dominanta örter. Hur som haver, självklart vore det härligare att gro sina egna och njuta av fullständig smak. Men hur i hela världen ska man hinna med allt? Surdegsbak, tantråd, trädgård och sittupps mm. Livet är inte enklet.
Försökte faktiskt att anlägga en kryddträdgård vid först egna plätten, en lite radhustomt. Allt dog, hm har inga gröna fingrar även om jag kan lite om grönsaker, utom myntan. Ja, kära vänner, jag tryckte ned mynta i rabatten utan att ha en aning om att den skulle ta över hela trädgården. Än idag kan jag anan tandkrämsdoften när jag passerar radhuset. Stackars ägarna, dom lär aldrig bli av med myntan. :)
Vi är ju återförsäljare av “prematura” kryddor i butiken. Jag har flera gånger försökt få in Bäckdalens utmärkta KRAV-kryddor http://www.basilika.nu/ som är större och kvalitetsmässigt överlägsna. Tyvärr har det inte fallit så väl ut, kunderna var inte villiga att betala mer för kraftigare exemplar, så de vissnande örterna fick kockarna använda i köket istället. Förra året började skördade, grövre stjälkar av t ex timjan dyka upp förpackat. De har mer stuns än krukodlade späda, men har inte slagit igenom hos kunderna fullt ut.
Om vårarna finns rosmarin och timjanplantor till utplantering och då säljer vi mycket av dem.
Hemma odlar jag egen mynta,timjan, rosmarin och salvia. Vad gäller basilika och koriander gör jag som Gitto :)
Min metod är att då och då köpa en kruka basilika, använda tre blad och sedan se resten av plantan dö en långsam död på min diskbänk.
Reflektion kring kryddörter i kruka.
Medarbetare (anställda) har ställt krukorna i kylskåpet.
Jag brukar då fråga.
“ställer du även in dina krukväxter i kylskåpet över natten?.
Inte krukväxter, men om morgonen har telefoner, fjärrkontroller och brödpåsar hamnat i kylskåpet. Om vi hade ett större kylskåp hade jag väl stängt in mig själv.
Jag tycker vi borde uppmana till gerillaodling av mynta, oregano, libbsticka och andra ogräsväxande örter istället för potatis, lök och blommor.. Staden skulle definitivt dofta bättre och när man står där kl 23.47 en lördag och saknar mynta till sin Mojito så är det bara att springa ner till närmaste refug.
Så själv eller köpa kvalitetsplantor från riktiga plantskolor är det bästa och mest långsiktiga. I a f för oss med balkong eller miniträdgård..
Hej,
Jag tycker absolut du ska ta mannen på orden och göra tid i din kalender för ett studiebesök hos en kruk-örts-odlande-bonde. Jag var på studiebesök hos en stor odlare på Färingsö förra hösten och jag blev verkligen “omvänd”. Det var ett mycket intressant studiebesök och jag köper nu kruk-örter och kruk-sallader med gott samvete och kunskap.
Cicci: Jag har tyvärr inte ens tid att åka och kolla på produktion av produkter jag gillar. :-) Hur ett studiebesök skulle kunna få örter att smaka mer är mig en gåta. Om jag verkligen gillat produkterna eller varit väldigt intresserad av odling hade jag möjligen velat skriva ett reportage om det. Jag tror inte att krukörtsodlare är onda eller okunniga – den här typen av späda örter smakar helt enkelt för lite för att funka i mina recept. De kan i min värld användas som nödlösning, som jättefin dekoration eller möjligen i en sallad.
Men du får gärna dela med dig av din nya kunskap om du vill :-)