Fredagen innehåller veckans bästa stund, det är jag som hämtar barnen då och när jag kommer trampande till dagis brukar de stå och trycka sina uppnäsor mot glaset i ytterdörren, vinterkläderna på sniskan, ivriga att komma ut. Bakom rutan ser jag hur deras munnar formar –Pappa! och min egen mimar ett -Ungar! eller vad som faller mig in just då. Det är precis ett sådant tillfälle jag som allra starkast kommer att längta tillbaka till en dag. Jag kommer då att kunna ge vad som helst, precis vad som helst för att få en stund med barnen igen, att få vara med om ett av dessa små vardagliga ögonblick på nytt. Jag ligger i sängen och skriver det här inlägget, bredvid mig ligger lillan och sover efter välling, bokläsning och nattning – det är ett annat sådant ögonblick. Jag försöker hålla mig kvar här och verkligen ta in stunden, lyssna till de där snusande andetagen, jag föreställer mig att det här är just vad jag kommer att längta till en dag och att jag har förlänts nåden att få komma tillbaka för att leva igenom den här stunden igen. Kanske är det så livet ska levas, som om varje tidpunkt är en andra chans. Den andra chansen.
Till middag åt vi broccolisoppa – stortjejens val. Det passade mig bra. Få handgrepp och ingredienser, inte så mycket passande, lite disk (bara en kastrull), bra mat full av nyttigheter, snabbmat. Mer tid att leka med ungarna, att vara med ungarna. De var trötta och rosiga efter en lång dag, en lång vecka – dagis är ingen barnlek! Men som de åt av soppan, jag fick se bottnen i bådas tallrikar och det händer inte varje dag. Jag åt också, lite grand, också trött men inte lika rosig. Soppan blev riktigt bra, mild och smakrik, en variation på en klassiker. Receptet blir något att lägga på minnet, det kommer fler fredagar med ungarna framöver, fler fredagar både att längta till och längta tillbaka till, fler fredagar när jag vill vara lat med mina små och inte härja i köket medan de domnar bort i soffan.
Sambon åt också soppan, jag tror att hon tyckte den var god hon med. Det var nog limen som gjorde det.
En helt vanlig broccolisoppa att minnas
receptmakare: peter jägerbro
4 portioner
- En bukett broccoli
- En avocado
- En halv lime
- En potatis
- Buljongtärning/pod, kyckling
- Salt & peppar
- En skvätt grädde
- Creme fraiche till servering
- Skala potatisen, skär i bitar och koka mjuka i en liter vatten.
- Skär ner broccolin, koka tills bitarna är mjuka men inte längre än så.
- Lägg ner avocadoköttet, låt det bli varmt. Mixa soppan med en riktigt bra handmixer, har du ingen sådan så gå genast och köp en.
- Smaka av med salt och peppar och limejuice, en halv lime är ett bra riktmärke men gå efter egen smak.
- Servera med creme fraiche och kanske en macka.

Kommentarer
4 svar till ”Kors i taket, ungarna äter”
Dagens beställningsmat: ugnsomelett med spenat. Lent och lättuggat ska det vara.
Ugnsomelett med spenat, eller med spenatstuvning?
Lite nyriven muskot i föräldrarnas andel, eller spars det till/som toppkryddning?
Det blev en nypa dillfrö i spenatstuvningen, det var vågat nog.
Tränar in på svenskodlade smaker?
Måste prova. Har själv aldrig testat spenat + dillfrön. Har dessutom fryst in färska dito från krondill. Borde passa smakmässigt än bättre)