[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8990","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"","height":"","alt":""}}]]”Jag åt en macka med mozzarella till lunch och jag tänkte inte ens på att det kunde vara farligt men nu har jag läst på och det är ju en mjuk dessertost eller hur? Gud, tänk om jag skadat mitt barn!” [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8991","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"165","height":"219","alt":""}}]]Det här är ett autentiskt inlägg på ett av de många diskussionsforum på nätet som finns för gravida. Liknande berättelser förkommer igen och igen och igen. Om ost, om fisk, om kött som kanske inte var urstekt varje blodsdroppe. Det förekommer också diskussioner om huruvida det är okej att äta filmjölk på grund av alkoholhalten. Gravida kvinnor är uppenbart alldeles otroligt oroliga över vad de får stoppa i sig. Och det är inte så konstigt. För när man blir på smällen upphör ens kropp att vara ens egen. Och då syftar jag inte på att man delar den med det som så småningom förhoppningsvis blir en tjock gullunge som kräks ärtmos över hela vardagsrumsmattan, utan framförallt att man delar den med staten. Den gravida kvinnan är inte längre en person och individ som kan fatta sina egna beslut utan hon är en behållare och frambringare av folkmaterialet och som sådan att ses som omyndig och i statens milda vård. Det är åtminstone väldigt lätt att känna så som gravid. Listorna som trycks i handen på en på mödravårdscentralen ringlar sig långa över vilka fiskar som absolut bör ätas för att barnet ska utvecklas bra och vilka som absolut inte får komma i närheten av den gravida magen. Det står att opastöriserad ost kan innehålla listeria och därför bör all dessertost undvikas. Hur det senare ledet följer av det förra förstår bara den som tror att gravida kvinnor inte klarar av att se skillnad på en Münster som är på väg ut genom fönstret och en Kvibille som på alla sätt står Louis Pasteur närmare än den ko som ursprungligen släppte till mjölken. Så nära som i Norge lyder råden att undvika just opastöriserad ost och äta mjuka dessertostar när de är så färska som möjligt. I Danmark finns inga restriktioner alls. Parasiten toxoplasmos kan finnas i rått kött och därför ska gravida kvinnor bara äta kött som är komplett genomstekt. Eftersom jag själv hellre skulle äta riktiga skosulor än en till förvillelse lik 75-gradig flankstek, letade jag efter all möjlig information kring den lille parasiten och upptäckte till slut, på Livsmedelsverkets egen hemsida, att den rackaren dör om man frysen den till 20 minusgrader. Detta är alltså inte information som man ger direkt till den gravida kvinnan, trots att en välfungerande hemmafrys på så sätt gör det möjligt att äta kött okremerat. Nej, det skulle hon kanske inte klara av att ta till sig, det sade en av livsmedelsverkets experter till mig på en rak fråga. Tydligare än så blir inte omyndigförklaringen. Att ha ett njutningsfullt, normalt förhållande till mat är svårt i vanliga fall, med bisarra dietråd och tveksamma matlarm på varje löpsedel och undervikt som åtråvärt utseendeideal. Men när man är två, rent bokstavligt, blir det nära nog omöjligt. Visserligen skulle man kunna tro att man tillfälligt slapp vikthetsen. Men det räcker att läsa en enda av de böcker som ges ut i ämnet, som nya Mat för gravida och ammande av Gunilla Lindeberg och Marie Löf, för att inse att det var fåfänga förhoppningar. De ägnar ett helt kapitel åt den optimala viktuppgången och anger på decimalen det som ska eftersträvas i olika viktklasser (7, 0- 11,5 kilo för den som har BMI mellan 26,1 och 29,0) och de radar tips på hur man ska undvika att gå upp mer än så. Boken illustrerar också ypperligt hur gravida kvinnor alltså bör se på mat. Den är föda, inte njutning. Ingenstans skriver de om ätande som något annat än sådant som antingen kan döda ditt barn eller är absolut livsnödvändigt. Eller som, förstås, gör dig alltför tjock. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8992","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"251","alt":""}}]]Om gravid-maten inte är ren föda kan den däremot ha mystiska proportioner långt bortom smak eller textur. De begär efter saltlakrits eller ricinolja, som alla som sett en amerikansk dramaserie känner till, är både praktiskt och teoretiskt frikopplade från vanlig matlust. Ju knäppare dessto bättre lyder normen, att bara känna för mogen Saint Agur på mörkt bröd eller kaprisladdad kycklinglevertoast räknas inte. Ingetdera får man förresten äta, enligt de svenska kostreglerna. Att jag själv upplevde att det ibland bara var stora mängder Sanbitter med is och apelsinskivor som stod mellan mig och vansinnet får jag väl tacka mina för tillfället hjälpsamma smaklökar för. Den innehåller ju åtminstone ingen sprit. Kanske är det också därför som de svenska myndigheterna så enträget bankar in kostråd i sina havande medborgares huvuden. Eftersom vi antas vara sådär hormonstinna, ja, liksom naturliga och tossiga att vi annars skulle sätta i oss fyra och ett halvt kilo rått lammkött direkt från en krok i garagetaket om ingen hindrade oss. Den insikten för oss över till det laddade ämnet alkohol. Det bör man ju sky som pesten om man har ett frö i sin mage, enligt svensk expertis. Att det inte finns några som helst studier som visar att små mängder alkohol är farliga spelar ingen roll. Det bara är så. Mellan skål och vägg berättar nyktert sinnade barnmorskor att det handlar om att man inte tror att kvinnor som har alkoholproblem skulle klara av att hantera rimligare råd, som exempelvis dem man har i England, att inte dricka mer än ett litet glas vin åt gången mer än ett par gånger i veckan. National Institute of Health and Clinical Excellence, engelska Socialstyrelsen, planerar till och med att ändra sina råd till max ett glas vin per dag från och med i mars. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8993","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"224","alt":""}}]]Att idka måttlighet är inget som funkar som råd till dem som är beroende. Hellre då blankt ljuga och hävda att även mycket små mängder alkohol för mamma kan leda till obotbara hjärnskador på bebisen, vilket ger vanliga mammor ångest över lättöl till lunchen och knappast påverkar den alkoholist som faktiskt på allvar utsätter sitt barn för stora risker. Att kvinnors kroppar inte är deras egna är en allmän sanning i patriarkatet. Den blir bara mer sann under graviditet. Det är inte länge sedan som svenska mödrar fick reda på att industriellt framställd barnmat på burk på alla sätt var överlägsen den potatis eller banan de kunde mosa hemma. I industrin kunde man ju följa livsmedelsverkets regler om mathygien och kontrollera innehållet och tillsätta de vitaminer som försvunnit under den, tja, industriella framställningen. Det förvånar mig att inte burkmat för gravida anmodats med liknande argument. Då kan ju staten enkelt säkerställa bonde- och soldatmaterialets (eller callcenter- och vårdbiträdediton) framtida hälsa. Och när sådana chanser finns kan inte tramserier som smak och matlust få stå i vägen. Här kan du kommentera artikeln!