För det första. Jag älskar alla människor och vill ingen något ont.
Eftersom jag återigen snart står utan arbetsgivare (för andra gången i rad frivilligt OCH med goda relationer till mina kollegor!!!!!) har jag inte längre några betänkligheter kring att uttrycka mig offentligt. Och eftersom jag inte kommer dröja kvar många dagar i huvudstaden oroar jag mig inte längre över att behöva trängas på mina favoritkrogar.
Därför kommer den nu, Stockholms bästa krogar 2011. Till skillnad från gängse uppfattning behöver inte en krog vara elitistisk för att kvalificera sig i den absoluta toppen. Tvärtom lyser finkrogarna med sin frånvaro, att betala tusenlappar för förvisso ambitiösa men effektsökande, stela, spända och sällan genuina teaterföreställningar förblir ett nöje för överklassen medan alla andra kan ha mycket roligare utan densamma på betydligt mer älskvärda krogar.
Den FÖRSTA platsen är obestridlig. Grattis Restaurang Mistral i Enskededalen vilkas val att prioritera bort sensationssökande resulterar i den största sensationen av dem alla, en sensationell helhetsupplevelse. Maten utvecklas långsamt men stadigt, isoleringen i Enskededalen och begränsade influenser utifrån har resulterat en helt egen riktning. Många av maträtterna har tagit år att utveckla och resultaten är så långt ifrån slumpmässighet som överhuvudtaget är möjligt. Det viktigast är att ha en dialog med råvaran och allteftersom att dialogen blir djupare blir maten intressantare och Mistral blir bättre för varje år. Solklar vinnare i år förra året, året innan, nästa år och så länge restaurangen lever vidare för försprånget i förståelse för råvaran är till synes ointagligt. Absurt nog är det billigt när personalen älskar att ge och hatar att ta.
Kriterierna för vad som gör en fantastisk krog råder det helt uppenbarligen delade meningar om. Personligen värderar jag egenskaper som personlighet, begränsningar, god mat, generositet, intimitet, värme, sympatisk prissättning, gott vin och vedeldad stenugn. Efter bara månader som krögare på Roslagsgatan har Michael och Linus etablerat Chez Betty som Stockholms ANDRA bästa krog!!!! Sensationellt, underbart, efterlängtat och direkt livsfarligt med tanke på att platserna är just så få som man vill ha dem och man därför följaktligen måste dyka upp sent. Ett stort minustecken slöjades emellertid av vid senaste besöket. Chez Betty tar bokningar i baren! Oacceptabelt, skamlöst, kapitalism och elitism, en krigsförklaring mot spontaniteten! Litet minus för att man håller stängt ”krogdagarna” söndag och måndag men det har ju de flesta. Annars bara plustecken!!!!!
TREDJE plats och avrundar den faktiskt ganska ohotade prispallen gör Bistrot Paname på Surbrunnsgatan. I en tid och en stad där alla försöker vara något de inte är kan inget vara mer uppfriskande än en bit av Paris mitt i centrala Stockholm. Det enda som saknas för den tvättäkta franska känslan är arrogansen och det känns orättvist att hålla avsaknaden av den emot dem. Vinägerstinn, grov och rivig rak mat. Omeletter, gratänger, choucroute garnie, steak tartare, charkuterie och ost. Pastis, gott vin och Kronenberg. Alltid fullt och stämningen är alltid på topp när den franka krögarduon svingar loss. Plus för ständigt närvarande servitrisen som man oundvikligen blir förälskad i. Jätteplus för att man inte tar bokningar överhuvudtaget! Det är ju fullpackat jämnt ändå.
Detta är inte allsvenskan så FJÄRDE plats resulterar inte i någon medalj för 19 glas på Stora Nygatan i Gamla stan men vad gör det när man kammar hem nyinstiftade Stora dryckespriset för fantastiskt vinutbud och fantasifull vägledning där alla viner kan säljas på glas när priset täcker inköpskostnad plus moms och alla öppnade viner säljs på halvglas för den som vill prova runt. Biodynamiska viner har en självklar plats och det finns fortfarande flaskor kvar av Jean-Francois Chénés mästerverk Panier de Fruits och o2 Vigne. 19 glas har ytterligare förstärkt sin ställning i den absoluta toppen i och med värvningen av före detta Skilleby-Niklas allra senast från Rosendal. Ingen kan ha missat att dagens kockar alla vill komma nära naturen, ironiskt nog vara spirituella och vara sin egen trädgårdsmästare, 19glas ger er en trädgårdsmästare som går loss i köket. Cardon med rostad benmärg och persiljepuré bådade mer än gott inför framtiden.
På FEMTE plats har vi en liten skräll. Har aldrig gillat Djuret. Ogillar principiellt konceptrestauranger. Men storgillar Micke Einarsson. Hade kocken hängt löjrommen till den rostade benmärgen och briochen så hade jag förmodligen dött en mycket lycklig död den där måndagskvällen i oktober. Snart tillbaka.
På SJÄTTE plats slog sig Matbaren väldigt otippat in så sent som i tisdags. Stjärnrestaurang handlar väldigt sällan om tillgänglighet, spontanitet, att ge och vara generös utan nästan alltid om utestängning, ängslighet, exklusivitet, att ta och vara ambitiös. Så uppfriskande då när man kan glida in framåt tio, äta dessert, dricka gott och billigt och bli så fint omhändertagna av Hanna och Johan som älskar att ge! Både vin och sig själva. Litet krögartips, jag lägger alltid mer pengar på en krog som ger än en som tar!
Nu till speciella omnämnanden.
ÅRETS DRINK intas på annars ansträngt stela Svartengrens i Vasastan. Du får räkna med att trängas med hippa, uppklädda, tvättäkta låtsasmänniskor men det är värt besväret när Josefin levererar fantastiskt goda drinkar med massor av värme i baren. Men ät på Paname eller Chez Betty istället. Eller Rolfs Kök eller Monarki. Eller kanske till och med på DeVille hahahaha nä jag bara skojade. Tyvärr är kraven på inrättning i leden väldigt höga, armbrytning är strängt förbjudet.
ÅRETS STORA IRONISKA PRIS går i år till Restaurang AG på Kungsholmen. Johan Jureskog vill att jag ger AG en chans till men jag tror att jag har blivit missuppfattad, JAG ÄLSKAR AG!!! Jag är jätteglad att AG öppnade och önskar innerligt att Jureskog/Ljungquist-imperiet fortsätter växa. Rolfs Kök höll på att bli alldeles för omtalat och drog till sig trendmuppar i mängder. Nu har bottenskrapet flyttat över till AG och Rolfs kök känns med en gång mycket trevligare. Rolfs kök levererar alltid men tyvärr är kraven på gott uppförande ganska höga. PS, Ekstedt luktar AG lång väg.
ÅRETS IMPERIET är inte som man vid första anblicken kan anta ett ironiskt pris. Normalt sett så förknippar jag krogimperier med kommersialism, laga mat för att tjäna pengar inte för att man brinner för det. Maten blir därefter. Men Daniel Crespi är kapitalist och jag gillar det, i alla fall när maten blir så bra som på Djuret och Pubologi. Jag har haft svårt att erkänna det för mig själv men jag gillar det. Sedan placerar jag Leijontornet 12*8 i samma kategori som F/Ls ateljé. TOTALT OINTRESSANT. Samla alla tråkiga, gråa, muppiga, ytliga matnördar i ett rum så får de sitta och muppa sig med varandra i ett par timmar. Bloggvärlden har skapat ett monster!!!!!! Med risk för att framstå som oerhört politiskt inkorrekt, planerar Crespi och Frantzén en Shosanna Dreyfus?
De nominerade till ÅRETS VÄRT EN RESA är Magasinet Fäviken i Järpen, Rex Bar & Grill i Umeå, Bastard i Malmö och Gräddhyllan, Växjö. Vinnaren spelar ut sin personlighet i kök såväl som matsal med en entusiasm och egenhet som är Sverigeunik. Stort grattis till Gräddhyllan!!!!!! Mer om dem någon gång.
ÅRETS FINKROG är ett pris instiftat för att kompensera finkrogarna för att de inte lyckats slå sig in på topplistan i år. Helt enkelt för att det finns krogar där man har så mycket roligare. Jag fortsätter emellertid fascineras av Frantzén/Lindeberg. Det pratas om en tredje stjärna redan i mars och det är herrar Björn och Daniel riktigt bra på, att vara en stjärnkrog. Ambitionerna kan man inte blunda för. Frågan är om de själva verkligen mår bra av tynga ner sig med så stora och tunga ambitioner. Hur kul är det att ha tre stjärnor om det betyder att man tvingas laga mat åt rika knösar och uppblåsta bloggfreaks hela dagarna? Jag tycker de är jätteduktiga, jag är bara bekymrad för pojkarna. Jag tror mig veta att Björn, Daniel, Jon och Jon är väldigt varma och generösa. Den ofrånkomliga stjärnrestaurangstelheten får dem att framstå som mycket mindre fina än vad de är! Men jag gillar dem ändå!
ÅRETS VARNINGAR utfärdas härmed till allmänheten i korthet. DeVille för oförmåga att göra det enkla bra, Gastrologik för att tappa bort värmen som uppenbarligen finns i människorna i ett finkrogsformat där allt känns konstlat och maten utspädd, Sturehof för misshandel av exklusiva råvaror, AG för att det är allt det jag inte är.
Kommentarer
25 svar till ”Krogtoppen Stockholm 2011”
Vad definieras som bottenskrapet (på Rolfs kök)?
Jessika! En krog är ofta i väldigt hög grad vad ens gäster gör den till. De gör ju jättemycket för stämningen! Tyvärr finns det ganska mycket gäster som tar sig själv på väldigt stort allvar och som tar mycket plats på bekostnad av andra. Människor som är på krogen av så många andra anledningar än att ha en riktigt skön kväll (eller lunch!!!!). Bottenskrap blir givetvis väldigt subjektivt, men jag gillar när de är på en annan krog än jag.
Älskar din kompromisslösa bedömningstekning, även när jag inte håller med. Jag var supernöjd med det mesta av maten på Gastrologik men ogillade den kyliga “inredningen” och tyckte att gästerna var för stela. Bort med dukarna och in med mer värme! maten och serveringen tyckte jag var utmärkta!
Det bästa man kan göra på Rolfs är så vitt jag kan tänka mig att dyka upp vid nietiden, sätta sig i baren och beställa in tre förrätter med föreslagen dryck. Titta på hur de jobbar i köket etc.
Chez Betty! Helt fantastiskt. Så enkelt, så gott. Så otroligt sensationellt vällagat. Och återigen, så enkelt. Ren och skär lycka.
Det var inget fel med maten på Gastrologik, men det räcker inte med att det inte är något fel på den när den kostar en tusenlapp. Betalade du själv?
Patrik visst är roffes fortfarande ett skönt ställe att hänga på. Har tyvärr blivit negativt överraskad av hur lite man måste falla ur ramen för att man inte ska vara välkommen.
Chez betty är helt enkelt fantastiskt! Hoppas bara de slutar boka upp baren.
Dito. Var tar du vägen nu?
Oklart.
Hoppas verkligen att Micke Einarsson får ur sig den där kokboken han hade på G ett tag, enligt Gourmet.
Till nästa höst Peter, tror den kommer falla både dig och Robin i smaken!
En ganska intressant röd tråd tycker jag mig se i din topplista…
Böcker i all ära, ser mer fram emot nästa middag på djuret. Njutning blir aldrig lika bra i bokform.
Nisse: Alltid rött alltid rätt.
Du kan ju säga hej då innan du sticker ;)
Känns bra att ha kommentarinspirerat fram krogen som hamnade på tredjeplats! Däremot håller jag inte med dig angående DeVille, där får du gärna utveckla lite. Jag tycker det är en fantastiskt mysig krog med trevligt bemötande och god mat + dryck.
Helt riktigt!
Peter: Jag är dig evigt tacksm, älskar paname!!!!! Har bara varit på deville en gång, en rätt kort sväng ska erkännas, men vi fick ett ganska grått och tråkigt bemötande trots att vi var på strålande humör (kanske just därför) och det kan tänka sig att det är en petitess men folk som säljer svindyr iberico solo bellota skinka och skivar den halvcentimetertjockt åker direkt upp i min svarta bok. Klarar man inte av det allra enklaste mest basala då är jag inte intresserad!!! Maten överhuvudtaget var slarvig och tanklös. Helt rätt med enkla saker men då måste man kunna göra dem ordentligt!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ses nästa torsdag Cristoffer!
Du kan vara på riktigt Nils.
Hej Robin, Kapitalisten här. Kul lista och kul att vi fick vara med. Jag håller med om mycket som du skriver (men självklart inte allt) och jag är övertygad om att du ser framtiden i krogvärlden mycket klart. Att leva med sin restaurang/restauranger med äkthet och genuinitet är givet i dag. Svinpälsar och utnyttjarsvin finns överallt i vår bransch och rensning, jag lovar och svär, är på g. I Spanien finns det ett ordspråk som lyder i stil med: Varje stor förmögenhet bygger på en stor lögn och det ligger mycket i det. Nog om det, detta kommer upp till ytan inom kort (nu blev du nyfniken va?). För att återgå till ämnet så är gamla kollegorna och ypperliga matlagarna Micke och Linus på Chez Betty tveklöst den bästa nya krogen alla kategorier och jag tycker inget annat speglar hur den äkta krogen ser ut idag. Om jag inte vore nybliven papi skulle jag äta mig mätt och dricka mig berusad där varje dag de har öppet i veckan. Sen kan jag också hålla med dig om att den svenniga finkrogen idag är fett jävla död. Om man inte på ett avslappnat vis kan ta den till F/L-standard så kan man lika gärna kasta in handduken direkt. Det är intressant att vissa människor öppnar restaurang och inte fattar vad som krävs i landet Sverige idag men det kommer de snart bli varse. Jag måste ju beefa en grej med dig också. Mistral är den utan undantag och tveklöst mest konceptuösa (kan man skriva så?) restaurangen som du nämner i din lista. Det är till och med så jävla konceptuöst så att det skjuter 500 meter över huvudet på de mest erfarna restaurangbesökare som finns i Sverige. Det är synd. Hade Mistral legat i Pretentious Paris hade de haft två-tre stjärnor i guiden, vart 10:a på 50 Best, Fredrik hade varit geniförklarad och folk hade gjort backflips över hela grejen men nu ligger det tyvärr i Enskededalen (300 meter från mitt hem) och folk fattar inte ett jävla skit. Du säger att du inte gillar konceptrestauranger men alla framgångsrika restauranger (utan undantag) har ett koncept. En restaurang utan ett trovärdigt koncept/etikett/idé/tanke idag är en död restaurang. Där kan du beefa på men där har jag rätt. Själv så har jag precis tjackat en ny silverfärgad Ferrari Scaglietti (röd Ferrari är liksom så jävla mycket Lars-Peder Hedberg och jag vill betona att jag inte har något rött i min vagnpark). Tröttnade på Aston Martin (de får stå i garaget) och gick tillbaka till rötterna istället. Vi ses! Goda hälsningar från One Spoon Valley.
Hej Daniel! Som alltid otroligt kul att du delar med dig av dina tankar, det är jag tacksam för. Vi får försöka tona ner hypen kring Chez Betty annars kommer det snart vara direkt omöjligt att få plats även frammåt tiotiden. Vad gäller konceptrestauranger så medger jag att jag måhända använder begreppet slarvigt. Såklart att alla framgångsrika restauranger har en idé, men vissa känns mer krystade än andra. Jag tyckte Pubologi och Djuret var av den sorten men har ändrat mig, det är två av stans mest sympatiska krogar, tack för dom!!!! Intressant att du tycker Mistral är konceptuöst (fint ord!), min uppfattning av Mistral är att det är en restaurang som väldigt sakta och under lång tid har rört sig till vad det är idag och kanske är mer dynamiskt och föränderligt än någonsin. Jag tycker inte maten är svår eller komplicerad att uppskatta. Jag vågar utlova det kanske varmaste omhändertagandet i Stockholm och en genuint god matupplevelse till otroligt sympatiska priser. I min bok är Fredrik Andersson ett geni och jag är otroligt tacksam över möjligheten att arbeta med honom. Måndagen den 19e december planerar vi gå all-in på Djuret!!!! Ses då? Den ena tramppedalen är trasig på min cykel men jag skulle ändå aldrig byta den mot något!
Det måste varit någon annan bakom kniven än den gången jag åt iberico bellota-skinkan där i så fall. Den gången fick vi fyra så fysiskt omöjligt tunna skivor som man kan tänka sig.
Dessutom är spädgrisen några tior billigare än den var på Rolfs Kök och om man ber snällt får man till och med huvudet serverat vid sidan om som en extra bonus. Där snackar vi omtanke!
Mistral har fantastisk mat som jag uppfattar som väldigt konstnärlig och prestigelös men behöver anpassa sig till kunderna vad det gäller telefon, bokningar och lyhördhet inför tex valet av vin.
Jahaså vi ses? Men när slutar du då?
Hej Robin. Tack för din omtanke men din oro rörande mig är obefogad. Jag har hanterat betydligt större motgångar än tre stjärnor.
Mvh Jon
Jag hoppas verkligen Frantzen Lindeberg får tre stjärnor i mars och det vore verkligen välförtjänt. Däremot är poängen jag vill göra i inlägget att jag personligen värderar en vilsen dropp-två från enskededalen otroligt högt och att jag tror man tappar bort den mest grundläggande glädjen i att jobba på restaurang när man stiger på stjärnhimlen. Hade varit trevligt att se dig på restaurangen snart Jon!
Peter, jag har hört mycket gott om Deville, men jag är nästan lika lättförolämpad som jag är lättimponerad. När det finns så många restauranger i vasastan som man blir så intensivt älskad av från första ögonblicket kan jag helt enkelt inte förstå vad man skulle göra på Deville!!!!!!
Mistral är bäst! Jag ger mig :)
För tio år sedan praktiserade jag hos Kalf-Hansen och han är den enda som är i närheten av hur hög nivå ni åstadkommer, och det är tio år sedan!
Mistral är bäst, ingen protest!
Ingen annan är pest, men nu är det fest!
Glöm nu inte att Mistral är bäst.