Som Winnerbäck sjunger i visan. Eller ja, han sjunger om nyponbuskar, och tandläkarväder men jag hade ingetdera så det blev krusbärskaka istället. Jag är vansinnigt förtjust i krusbär och äter det typ en gång om året när jag hälsar på mor och far på skåneslätten. Men då fullkomligt plundrar jag buskarna. Denna gång slängde jag ner dem i en mandelkaka med vanilj och råsocker. Förbannat gott blev det. Min kakglada far, som tycker att kaffe inte är kaffe utan sötebröd, blev mäkta nöjd och så även min vän på besök, hennes gravida vän med gemål, morsan, barnet – alla nöjda.
