Varför älskar alla kyckling? De är trots allt djur som knappast kännetecknas av älsklighet; men kanske hade de varit svårare att äta om de varit lika betagande som vaktlar eller kuttrat som duvor. När man hör ordet kyckling (med man avses här matälskare) ser man inte i andanom djuret i fråga fridfullt pickandes. Man ser sin favoriträtt. Är man som jag matnörd tänker man för den delen omedelbart på toskansk tomatsås när man hör ordet kanin
Just nu när jag går i kycklingtankar känner jag doften av en imaginär garam masala retsamt smeka min näsa. Idag pratade jag nämligen på radio Sörmland och återupplivade det här underbara och ganska enkla kycklingreceptet. Jag tror att jag ska laga det nästa gång barnen bor hos oss. Men redan idag måste jag leta upp en kyckling och släpa hem som byte. Få saker är så goda som riktig kyckling. Gärna från Bosarp, Bang eller Bjäre. Barndomens broiler saknar jag inte.
Kärleken till kött delas av de flesta matnördar. Jag minns när jag arbetade på Gourmet och vi hade fått in ett recensionsexemplar på en ovanligt frestande vegetarisk kokbok. Aptitretande rätter varvade med vackra miljöbilder från hela världen. Min medredaktör bläddrade förstrött genom boken. Tills han tvärstannade på en sida. Pupillerna vidgades han drog förtjust efter andan:
– Lama! Det har jag aldrig ätit.
Kommentarer
15 svar till ”Kycklingkärlek”
Jag tror man älskar kyckling för att kycklingfett är så gott. Färskt kycklingfett, that is.
Eller är det helt enkelt fett som är gott? Och vilket fett är i sådant fall godast? Men det är en helt annan fråga. Leve kycklingen!
Själv är jag torsk på anka. Och ska strax hämta en grillad sådan som jag förbeställt. Varför äter vi så lite anka i Sverige?
Ankfett! Fast, Lotta, jag tror att det är det gyllenbruna skinnet jag är ute efter.
Hmm, undrar om jag har en sån där franskkinesisk färdig anka i kylen …
Baconfett är också trevligt. Och smör. Gåsfett är inte heller så dumt. Revbenspjällsfett gillar jag också.
Lammfett håller jag för det sämsta fettet.
Lammfett är inte alls sämre bara mycket svårare. Potatis som knaperstekts i lammfett med vitlök, rosmarin och lite citronskal …
Du får det att låta fantastiskt. Jag kokar ju nästan alltid lamm och då är lammfett förfärligt.
Jag ändrar mig. Tran är nog det sämsta fettet.
Men lammfett ÄR svårt. Men steker man lammet sitter det ju massor av steksmak kvar i fettet.
Kycklingskinn!!!!
Det finns ju ungefär tusen och en fantastiska kyckling rätter att älska, men vi äter så förtvivlat mycket av de dära stora fåglarna att ajg blivit lite trött, kanske. Föredrar för tillfället att slita av skinnet på dem, dela i munsbitar och steka det knaprigt för sej själv i pannan.
en annan detalj på kycklingen jag inte tröttnat på är spetsen på vingen, snudd på kremerad, mums!
Kycklingvingsspetsar! My god! Det är ju bästa biten. Tänk att få en hel påse såna till fredagsfilmen.
Lama har jag ätit, tillagad i nån sorts gruvanläggning på 5000 meters höjd i Bolivia. Den är betydligt segare än Alpackan som faktiskt inte är så dum…
David: respekt!
Oj, är inte David årets matnörd?!
Sedan undrar man förstås vem Gourmet-redaktören ifråga var…
Oj, david måste få nåt sorts pris för att ha ätit lama OCH alpacka även om de är ungefär samma sak.
Själv fnittrade jag förtjust åt det där att matnördar tänker om det mesta i termer av mat, någon säger fasan (inom hörhåll för mig i varje fall även om anka gör samma sak) och jag är igång i planeringen. Ugnsstekt? Uppiffad hurdå?
Sen finns det ju vikunja och guanaco också….
Vet inte om det är matnörderi att äta sig genom kameldjuren, beror kanske mer hur de tillagas ;)