Långbakad gris och andra utsvävningar

Jag önskar verkligen att jag kunde försörja mig åtminstone lite på bloggen… Alla ni som heltidsarbetar och bloggar samtidigt – jag beundrar er! Den här veckan har jag arbetat heltid och jag förstår ärligt talat inte hur ni gör! Jag är dödstrött efter att ha städat kanske tio pensionärslägenheter på en dag. När jag kommer hem vill jag bara läsa en bok och sluta mig som en mussla och inte ha någon som helst kontakt med någon alls.

Idag skulle jag egentligen arbetat, men tack och lov behövdes jag inte. Fem dagar på rad är alldeles tillräckligt för att jag ska känna mig som en urvriden skurstrasa. Alldeles lealös och slapp och liksom utan det här inre trycket som håller en upprätt! Utan styrsel. Handleden är inflammerad tillsammans med runkmuskeln (ursäkta ordvalet, men vad heter den egentligen?). Tyvärr inte av överdrivet sänghalmande utan av skurande av handfat och toaletter. Jag smörjer mig med thailändskt citrongräs-liniment, äter Ipren och har lindat den snyggt. Det lindrar, men på måndag ska jag gå till läkaren. Heders! Lovar!

Men nu ska jag inte klaga mer. Jag har faktiskt världens bästa arbete – i alla fall de få tillfällen jag får arbeta som timanställd i brinnande lågkonjunktur. Inte fysiskt, men mentalt. Jag får så mycket kärlek att det borde vara olagligt. Så mycket kramar och uppmuntran och tacksamhet får jag ta emot varje dag att det faktiskt händer att det börjar värka i tårkanalerna av återhållen glädjegråt. Det är gamla, unga, funktionshindrade, diskbråckade, reumatiska, cancerdrabbade, psykiskt sjuka eller bara bräckliga människor som inte själva kan eller orkar städa. Att städa åt dem låter tråkigt. Och det är det – själva arbetsmomenten i alla fall. Men deras glädje efteråt – och min egen tillfredställselse i ett väl utfört hantverk – gör det värt det hundra gånger om.

Men nu har jag svävat iväg som en såpbubbla en solig sommardag. Jag öppnande den här bloggposten i en fast förvissning om att jag skulle skriva om lågtemperaturbakat rimmat fläsk. Var tog det vägen?

Det kommer nu.

Ta en bit rimmat fläsk. Knöka in den i ugnsform. Strö över lite rosmarin, lite krossad vitlök och lite lök. En smula vitt vin, gärna riesling. Låt gå i 7 timmar på 90 grader. Gott.

Lågtemperaturfläsk på bästa sätt

Receptmakare: MArgit Richert

Portioner: 4

Tid: en dag eller så

Jag vet att andra har gjort lågtempfläsk och att jag kanske borde läst deras anvisningar. Men jag har inte orkat googla! Det här blev jättebra och har jag gjort fel får ni gärna upplysa mig.

Roligast är att vitlöken blir turkos/grön av den här behandlingen, i alla fall om man använder lite äldre klyftor. Varför kan ni läsa här!

• 600 g rimmat sidfläsk (skär bort svålen)
• 1 tsk rosmarin
• 2 dl vitt vin, gärna riesling
• 3 vitlöksklyftor
• 1 gul lök
• en stor burk surkål
• 2 enbär, krossade
• salt och svartpeppar efter behag

1. Ta ditt sidfläsk och lägg det i en ugnsform med fettsidan upp . Sätt ugnen på 90 grader eller däromkring. strö över rosmarin. Strimla löken och krossa vitlöken och lägg dem omkring fläsket. Slå på vin.
2. In med hela klabbet i ugnen. Ignorera det totalt så länge du vill. Sju timmar, tio, fem. Det funkar oavsett. Bäst är nog runt sju timmar, men det är faktiskt inte så hiskeligt noga. Huvudsaken är att fläsket krympt till nästan hälften.
3. Ta upp fläsket. Har du normala arbetstider så är klockan antagligen närmare midnatt och då sätter du in det i kylen till dagen efter. Vill du ha nattamat eller det har hunnit bli nästa dag gör du som följer.
4. Öppna surkålen (smakar den för surt, skölj i durkslag innan användning) och hetta upp den tillsammans med enbären. Vispa ur fläskformen som nu är full av grisfett, inkokt vin och lök och sånt med lite vatten. Blanda det med surkålen och låt sjuda ett tag, gärna en halvtimme eller så.
5. Hetta upp en stekpanna, gärna gjutjärn, så hett du kan. Skär köttet i fyra portionsbitar. Skåra köttet lite krisskrossigt över fettsidan och stek det alldeles gyllenbrunt. Vänd det och ge det lite värme på andra sidan också. Servera med surkålen och en god senap. Johnnys säger Magnus, Graveleijs säger jag.