Livstecken och hästbiff

Hallå där, jag lever! Magnus också, trots helgens dramatik och kalabalik. Problemet är bara att det är djävulskt svårt att blogga med ett klumpfinger av min rang! Men tack för allt deltagande, det är verkligen en ynnest att ha så kloka och engagerade läsare som jag begåvats med!

Hur som haver, vi ringde sjukvårdsupplysningen båda två i söndags och de avrådde oss starkt från att åka in på en söndag. Hade vi inte redan dött var det klokare att vänta till måndagen och åka in till husläkaren: “akuten är omöjlig på söndagar och dessutom snuskigt dyr” konstaterade min sjukupplysningssköterska krasst.

Idag var mitt sår så vackert och så pass välläkt (jag har nog världens bästa läkkött vilket är tur med tanke på att jag skadar mig närmast dagligen) att jag sket i att åka in. Har min far klarat att såga av sig ett finger ska väl inte hans dotter yla över lite köttsår? Jag har visserligen en stor, kliande sårskorpa, men jag har i alla fall uppbådat själsstyrka nog att inte pilla på det. Känseln verkar intakt och både sjukvårdsupplysningen och jag är överrens om att det inte behövdes åkas in någonstans. Se där, där fick jag för att jag ropade varg på bloggen…

Magnus fot däremot är precis lika stor som den varit hela helgen. Dessutom har den blivit blå och lila och grön och gul. Den ser helt enkelt fördjävligt ut och mer än en gång har jag fått bita ihop för att inte börja gråta vid anblicken av den… Men i morse åkte Magnus in till distriktsköterskorna här på Munsö, som han känner väl genom hemtjänsten. De vidhöll att de aldrig sett en färggrannare stukning, hämtade kryckor, lindade foten rätt hårt och gav en order om högläge och sjukskrivning och läkarbesök om svullnaden inte gått ned på onsdag.

Jag skulle ljuga om jag sa att Magnus är ledsen. Han sitter med foten travad på stolar och diverse kuddar, spelar pangpang-tvspel och beställer kaffe.

Men maten Margit? Maten?

Va? Ba? Mat? Ska jag tänka på det också? Jag har inga som helst recept efter helgen utom ett på marinerad hästbiff. Det kan ni få, eftersom ni stått ut med vårt gnäll i helgen.

Cognacsmarinerad hästbiff med grönpepparsås

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4

Tid: 4 1/2 timme

Lata människor blir lyckliga dito om man låter marinaden bli basen till en enkel men ljuvlig sås!

• 4 stora hästbiffar
• 2 msk smör till stekning
• 2 dl cognac
• saften av 1 citron
• 1 kvist rosmarin, hackad
• 1 finhackad vitlöksklyfta
• 1/2 dl hackad mejram
• 1 msk hackad timjan
• 2 msk frystorkad grönpeppar
• 3 dl grädde
• till servering:
• pommes frites
• grönsallad

1. Blanda cognac, citronsaft och örter i en påse. Ploppa ned hästbiffarna. Låt marinera i minst 4 timmar.
2. Ta upp biffarna ur marinaden, torka av dem, salta och peppra och låt dem vila en kvart i rumstemperatur.
3. Stek hästbiffarna i smöret tills de fått fin färg och är lagom blodiga (i min värld ska de knappt vändas i pannan, men alla har sina egna preferenser). Varmhåll så länge.
4. Häll marinaden i stekpannan tillsammans med grönpepparkornen och grädden. Låt koka samman i 10 minuter. Salta om det behövs.
5. Servera med hemfriterad pommes och en sallad.