På Dagens Media kan man läsa att Paolo Roberto och GW ska göra maffiamatprogram tillsammans, och det är nästan, men bara nästan så att jag faktiskt vill investera i en digitalbox.
Inte så mycket för GW (som i och för sig är en kul typ, framför allt när han tvångsmässigt tar av sig och på sig glasögonen varje gång han får en intervjufråga), utan mest för Paolo Roberto. Min kärlek till honom baserar sig i och för sig till häften på hans cameo i Stieg Larsson-böckerna (vem kan inte gilla Paolo efter att han räddat Salander?), men Mina fastrars mat är faktiskt en riktigt trevlig bok, även om jag inte är så speciellt insatt eller insnöad på italiensk mat. Dessutom måste han vara världens enda boxare som faktiskt ser trevlig ut, precis som Leif GW måste vara den enda kriminolog som ser ut som ett riktigt bus.
Däremot är jag inte så förtjust i att det skapats en glorifierande underhållningskult kring maffian – jag skulle gärna se den dagen då Mat-Tina åker runt i Sverige och pratar Bandidos och Original Gangsters på ett lättsamt vis.
Kommentarer
7 svar till ”Maffiamat!”
Jag gillar också Mina fastrars mat, fast jag var skeptisk initialt. Visst är det härligt att ha fel ibland?
Du är träffsäker, kul bloggat, heelt rätt.
Jag tar Paolo Roberto men Leffe, nej tack ;)
Har du blivit med siames förresten?
Jessika: Med siames? Aldrig i livet. Hur så?
Näe, jag tänkte bara på syrrans fascination och att en katt kanske hade blivit typ dumpad alternativt borttjatat till dig.
Jag gillar Bo Holmströms Solens mat på teve för att de är så okonstlade. Och alla han träffar delar med sig så ograciöst och utan något tecken på arrogans. Här är det MAT som gäller. Helst hasselnötter där nerifrån träden men du kommer ju från Sverige, inga italienska hasselnötter i Sverige, använd bra hasselnötter. Molto importante bara med BRA hasselnötter. Där sitter nån och plockar fjäderfän som tre minuter senare steks på spisen. Och så gillar han precis all mat han får smaka på. Dessutom kan han ju italienska och med den ödmjuka inställningen så är det ostar, korv, grytor och matlagning så att man blir yr. Och en hel del av Italien också. Lite väl romantiskt kanske men det tenderar alla såna program att vara, å andra sidan lagas det ingen komplicerad mat i de programmen.
Jessika: Näe, det ingick två gamla katter i hyran, och det räcker gott med dem. Siameser kräver alldeles för mycket tid för att jag ska våga mig på en, dessutom tycker jag det är absurt att hosta upp fem tusen för en katt som ser ut som en apa. :)
Och Solens mat är ju ett underbart program av precis de anledningar som du tar upp! Och visst är det väl lite romantiserat, men diskbänksrealism och mat är väl ingen hit kanske? :)
Det är också det jag gillar med Paolo Robertos bok, den är mycket enkel och rustik mat varvat med härliga och kärleksfyllt skrivna berättelser!
Jag håller med om siameserna. Och det är naturbilderna som kan bli lite mycket men vem bryr sig egentligen. Det är fina bilder, passion, och trevliga människor.
Hellre det än den dåren som lagar mat i tv4 nu.
Jag kanske ska ta och titta i Paolo Robertos bok ändå, jag hade avfärdat den.