Magnus omvändelse

Idag tog jag en tvåtimmarsvända till Gastronord. Det blev lite av en besvikelse, mest för att jag inte var på humör. Jag kände mig ensam och hängig och gick ett varv och smakade lite. Godast var verkligen salmalaxen – det var bara anständigheten som hindrade mig från att äta ett halvkilo. Efter tredje vändan dit skämdes jag för mycket för att gå tillbaka, men som botgöring för min gratisfrossa har jag bestämt mig för att åka in till Stockholm och jaga rätt på en bit.

Magnus har för övrigt omprövat sitt rabiata laxhat efter sushin på Berns Asiatiska i vintras. Sedan dess har han faktiskt ätit rå lax med någorlunda behållning inte mindre än två gånger på Hattori Sushi Devil. Så jag är ganska övertygad om att även han kommer att bli förtjust i salmalaxen.

Dessutom satt han häromdagen och knaprade förnöjt kryddkrasse (denna underskattade åretruntprimör!) då han plötsligt utbrast “Pepparrot, det smakar ju pepparrot!”. Jag förklarade att de mycket riktigt var släkt varpå Magnus förvånat konstaterade att “men varför har jag egentligen fått för mig att jag inte gillar det? Det måste ha varit en fix idé”.

Så i morgon blir det sotad salmalax med något slags pepparrotstillbehör till. Det kommer bli succé, tro mig!