Mat och politik!

Jag har fortfarande bloggpaus, men att undanhålla er ett så god mat som gårdagens potatissallad vore banne mig kriminellt.

Men först ska jag klämma in en allmän livsuppdatering och lite politisk diskussion nu när jag ändå bloggar, ni får hållas på halster så länge (eller bara skrolla ned lite om ni är stressade och smarta!).

Sedan i måndags arbetar jag numera vardagarna på Ekerö hemtjänst från halv åtta till fyra på eftermiddagen, vilket inte bara gör att jag fått lite bättre struktur på dagarna utan dessutom gör mig dödstrött på kvällarna, i alla fall så här i början. Dessutom är det skitkul att komma ut bland folk eftersom jag mest suttit hemma och skrivit annars. Som en extra bonus har jag gått ned 3 kilo på en vecka bara av att röra på mig, vilket enbart är positivt eftersom jag gått upp femton kilo(!) sedan jag först började matblogga för två år sedan.

Med andra ord leker livet verkligen, och det är bara en sak som skaver. Det är att jag arbetar i Städpatrullen. Smaka på ordet: städpatrull. Frammana bilder och konnotationer: polska/uzbekiska/rumänska utarbetade kvinnor som suckar när de vrider ur moppen och tar nya tag samtidigt som de tänker på hur de ska få livet, barnen och den frånvarande mannen att gå ihop. Men det är ju inte så – tvärt om är det superroligt!

Jag har arbetat med många saker i mitt liv: kassapersonal, charkbiträde, servitris och kock, för att nämna några av alla de yrken jag provat på. Men inget av dessa yrken har – trots alla de fantastiska arbetskamrater jag haft – varit lika roliga. Vi i städpatrullen åker/gåt runt och städar hos folk som av olika anledningar inte kan göra det själva (mer än så kan jag inte säga eftersom sekretessen med rätta förbjuder det). Vi dammar, dammsuger, moppar, städar badrum och torkar bajsklickar som olyckligtvis har hamnat utanför toaletten. De flesta jag känner frågar “Städar du?!” med ett tonfall som antyder att jag lika gärna kunnat gå på stritan.

Och det är här den politiska diskussionen dundrar in. Sahlin och andra höjdare inom sossara (vänsterpartiet orkar jag inte ens nämna – de är bara för rabiata) talar om “pigavdraget” som om vore det någonting skamligt att städa hos andra. Men varför skulle det vara så fult och hemskt att städa hos andra? Varför skulle jag skämmas över att jag har ett typiskt kvinnojobb när jag står tillsammans med min (manlige) arbetskamrat och svabbar golv och dammtorkar tavelramar och bollar dumma skämt fram och tillbaka? Varför framställa städhjälp som någon slags lyxförmån och de arbetande som offer för en kvinnofälla? Det som är skamligt är att många städerskor har tvingats arbeta svart för alldeles för lite lön, och där kommer förhoppningsvis avdraget för hushållsnära tjänster hjälpa till att sanera marknaden.

Men det är inte skamligt att städa, tvärt om känner jag en enorm tillfredställelse varje gång det rasslar till i dammsugaren: “jag gör nytta, jag gör någonting som gör skillnad i vardagen”(en tillfredställelse jag aldrig kände när jag prånglade ut dålig mat som kock). Och jag vet att Mona Sahlin flera gånger frågat vem som ska städa hos städerskan, coh det kan jag svara på! – det gör både Magnus och jag på en jämlik basis. Men med varsin lön kommer vi faktiskt ha råd att hyra städhjälp varannan vecka om vi nu skulle känna för det.

Potatissallad sa ni? Men jag är ju upptagen med politik och borgelig propaganda! Okej då, ni får väl receptet också… Men som motvikt måste ni lova att läsa bloggen Mat och Politik, som fantastiske och kommunistiske K driver. Vi är oense om nästan allt väsentligt, men det hindrar inte att jag känner igen en rasande intelligent människa när jag läser honom!

Varm senapspotatissallad

receptmakare: Margit Richert

4 portioner

40 minuter

Jag vet inte riktigt var gränsen går mellan sallad och annan mat. Kall, varm, rotsaker eller blad – vad gör en sallad till en sallad? Är det vinägern? Det här kanske inte är en sallad egentligen, men det struntar jag blankt i. För vi åt det här som en ljummen potatissallad till grillad korv och det var supergott!

Och det ska vara graveleij-senap, det är viktigt. Det fungerar säkert med någon annan grovkornigt sötr senap, men varför chansa?

• 1 kg färskpotatis
• 1 knippe färsk lök
• 2 msk kallpressad rapsolja
• 1 dl vitt vin
• 1 msk äppelcidervinäger
• 2 msk graveleij senap
• 1 litet knippe hackad persilja
• salt och svartpeppar

1. Skrubba potatisen och skiva löken tunt (även det gröna!). Hetta upp oljan i en stekpana stor nog att rymma potatisen på ganska hög värme.
2. I med potatisen och stek den så att skalet får fin färg på alla sidor (det tar ca 10 minuter). Häll på det vita vinet, sänk värmen till lågt och låt potatisen koka mjuk under lock.
3. Ta av locket och låt vinet koka in. Tillsätt den skivade löken och låt den mjukna. Stänk över vinäger, salta och peppra och klicka i senapen. Rör om.

Servera potatisen i en skål och strö rikligt med hackad persilja över.