Det här är inspirerat av det Gourmetrecept som några kända kockar och jag svängde ihop för ett tag sedan. Utan att avslöja för mycket om det ännu ej publicerade receptet kan jag meddela att min variant är så förenklat att jag egentligen inte skulle behöva erkänna släktskapet för någon annan än mig själv. Men ändå.
Upplever ni någon gång att mat är rolig att äta? Jag har faktiskt svårt att själv förklara vad jag menar, så jag tar omvägen via några exempel. På Berns asiatiska brunch åt jag en bläckfisksallad med hijiki-alger som hade ett sådant speciellt tuggmotstånd att jag bara satt och skrattade med krasiga alger och fast bläckfisk hängande ur mungiporna. Varje tugga var som ett lyckat skämt. Ett annat exempel är alla drycker med hairy basil, detta vätskestinna och slinkiga frö som när det får svälla i vätska utmanar föreställningen om hur en dryck ska bete sig.
Det handlar om mat med konsistenser utanför den vedertagna normen. Inte provocerande, men helt klart udda. Mer Varanteatern än Roast på Berns.
Vad jag försöker säga är att den här lilla carpaccion är en sådan rätt. Det krasar av knäcket på ett nästan poprocks-liknande sätt och de lövtunna skivorna polkabeta har fortfarande tillräckligt med stuns kvar för att man måste tugga, men inte så mycket att de känns träiga. Det är citronsyrligt och timjansött samtidigt. Grönsaksfräscht och nötigt smörigt. Det är helt enkelt jäkligt kul!
Carpaccio på polkabeta med smörstekt knäckekras
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 2-4 beroende på tillbehör
Tid: 20 minuter
Den asketiska fräschheten hos polkabetorna förtas av knaprigt och smörstinnt knäckekras att strö över. Som en bonus blir det rätt snyggt.
- 2 polkabetor
- saften av 1/2 citron
- 1 skiva knäckebröd (vi älskar Leksands rutiga)
- 25 g smör
- 1/2 tsk torkad timjan (eller en liten kvist färsk)
- 1 msk kallpressad rapsolja
- salt, svartpeppar
- timjan eller kryddkrasse
- Skala och skiva polkabetorna lövtunt med mandolin (osthyvel kan till nöds fungera om betorna är små). Vänd skivorna i citronen och lägg upp dem på en tallrik.
- Krossa knäckesbrödet någorlunda fint. Det ska inte bli damm av det, men stora bitar är mindre bra.
- Bryn smöret i en stekpanna på låg värme. När det blivit vackert brynt och doftar nötigt, tillsätt timjan och knäckebröd. Rör om och fräs någon minut tills knäckebrödet fått lite extra färg. Ta upp ur pannan och låt svalna. Hit går bra att förbereda.
- Salta och peppra polkabetsskivorna och ringla över lite rapsolja. Strö käckesmulorna överst och garnera gärna med lite extra timjan eller kryddkrasse.


Kommentarer
8 svar till ”Mat som humor: carpaccio på polkabeta”
Aha, se där, ett sätt att servera polkabetorna utan att förstöra det rödvitrandiga mönstret. Smart!
Tycker esteten fröken Dill
Oh vad gott det ser ut! P-betor som carpaccio är favoriter på Vallis, speciellt tillsammans med Boels Blå!
Fröken Dill: Ja, visst blir det vackert? Men en mandolin är snudd på nödvändigt. Annars får man skära dem tjockare och ångkoka dem kort.
Pär: Åh, Boels blå! Den är så förbannat god!
Själv håller jag nog Vikabröd som det bästa av knäckebröd =)
Måste skaffa mig en mandolin, vill testa tunnhyvlad rå fänkål m.m.
Vackert!
Emil: Jo, Vika-knäcke gllar jag med. Men leksands är ändå det jag är invand på. :)
Och mandolin är bra – fattar inte hur jag kunde klara mig utan. Köp gärna på Japanska torget på Tegnergatan, deras benriner-mandolin är både billigare och bättre än andra jag provat. Stabil, skitvass och förvånansvärt oplastig.
Anna B: Tack! Din jordärtskockssoppa ser inte heller så dum ut, även om jag i likhet med dig får rent groteska magsmärtor… Jäkla inulin.
Men hörru, jag fick inte ont i magen den här gången! Kanske ska du prova byta kokvatten och spä med mjölk?
Fick du inte? Jag har ändå testat att spä och byta vatten och sådant, men jag får djävulskt ont och blir som en ballong. Kanske ska prova igen, ändå. Det är ju så gott!