Jag har av Kristina i Bloggstafetten fått uppdraget att skriva med ämnet Bra sås reder sig själv. En rubrik som ger mig lätta rysningar helt enkelt för att den för oss som skriver om mat är en uttjatad klyscha.
Med det menar jag inte att den som en gång myntade meningen var lite sinneslö. Tvärtom. Klyschor blir till klyschor för att de är bra. De ligger bra i munnen första gångerna man uttalar dem, de får oss att tänka i nya banor eller le igenkännande. De funkar helt enkelt. Ord som sammetslen, teflonminne och salongskanon. Uttryck som hal som en ål, listig som en räv eller smidig som ett kassaskåp. Men när de vandrat runt ett par gånger blir de allt mer nötta, solkiga och smått pinsamma.
Min tes är att man även ska undvika kända citat när man skriver. I alla fall om man vill skriva lite bättre än bara bra. Faktiskt gäller samma sak när du håller tal. Den roligaste tanken och de mest välformulerade meningarna i din text eller ditt tal ska vara dina och ingen annans.
Undantaget är kanske när man citerar någon för att gå i polemik med citatet. Eller för att skruva det ett varv till. Eftersom den du citerar inte är närvarande (eller kanske rent av är död om du har riktig tur) är det stor chans att du får sista ordet.
Att vara professionell skribent är att alltid jagas av klyschorna, de kommer alltid ifatt en och biter en i röven. Men det finns en värld av ord bortom “ljuvligt krämig” och “härligt krispig” och jag vill aldrig sluta utforska den.
Därför var det svårt för mig att skriva något riktigt under den rubriken. Förlåt. Det var svårt att skriva något alls. Men vad ska man göra när man fått ett uppdrag? Man får ta skeden i vacker hand helt enkelt.
Kommentarer
10 svar till ”Matklyschor: Bra sås reder sig själv”
I matsammanhang har klyschorna, inte så mycket ordspråken, men klschorna, en tendens att staplas på varandra.
Men klyschor som blir slitna blir det av av en anledning som sagt. Både på gott och ont.
Klokt och bra! Kram från Kina
Men förlåt så mycket! Jag hade kanske hoppats på något idiotsäkert recept eller så.
“Man får ta skeden i vacker hand” är ingen klyscha då?
Om man återgår till ämnet att “Bra sås reder sig själv”, så kan det ju i alla fall vara ett argument för att låta både såser och många andra maträtter få ta tid vid tillagningen.
Kristina: Jo att man får att skeden i vacker hand är en klyscha, det är det som är den ytterst självironiska poängen med hela texten som du kanske bör läsa e gång till men långsammare. Recept hittar du i receptbasen;-)
Kurt: Ja, det användes mycket i gräddsåsernas tidevarv.
Jo, att just det var ironi förstod jag, men annars uppfattade jag inlägget bara som kritik mot mig som valde sånt töntigt ämne. Och jag blev kanske lite sårad, eftersom jag själv tyckte det var en rolig rubrik att göra nåt av. Jag hade väl (matskribent som jag INTE är) inte förstått att det var en gammal uttjatad klyscha. :)
Kristina: Det var absolut inte meningen att vara kritisk, bara att ge det en kul vändning med en självironisk tvist. Skriver man om mat är det ju andra saker som blir uttjatade.
Äh Kristina, klyschor är till för att användas. Särskilt de slitna som blir slitna av en anledning ;).
Jag använder klyschor och blandar ordspråk från olika språk så friskt att ingen hänger med. Att översätta ordstäv från japanska till svenska är inte sådär jättebra rent förståelsemässigt kan jag rapportera ;)
Som min kollega Zaremba säger: om du har hört ett uttryck förut – använd det inte.
Förlåt
Jag börjar direkt med att be om ursäkt för det jag nu skriver.
Bra sås reder sig själv är en travesti på ordspråket “Bra karl reder sig själv”. Jag förstår att du förstår det men varför då sån avsky till detta skämt? Det har ju egentligen inget alls med matlagning att göra,
Dessutom: En bra skribent använder självklart citat, av olika anledningar. Tycker faktiskt att din lilla utläggning här saknar stuns….