Idag åt vi rester till middag. Eller kan man verkligen kalla det rester när man med vett och vilje lagat för mycket potatismos dagen innan för att få göra potatisbullar dagen efter? Dessa filosofiska spörsmål gnager mitt inre. Tur att jag bara skriver om något så föga förargelseväckande som mat. Dessutom åt vi en pytt på rotsaker och tärnad vinmarinerad älgstek som jag tyckte var rätt rälig men barnen lite otippat tyckte var jättegod.
Så jag slänger ut frågan: Exakt när blir rester rester? När en tugga är tagen? När alla ätare fått sitt lystmäte men det ändå är kvar i kastrullen. Dagen efter? Är det rester även om man planerat in ett överskott? Den som svarar mest övertygande eller underhållande blir nästa Veckans matnörd och får desutom en liten ätbar och mycket intressant present på posten som varit fotomodell för ett nyhetsbrev.
Kommentarer
25 svar till ”Middagsmission: Rester (och Veckans matnörd)”
En rest av tillagad mat är väl som livet i övrigt.
Svår att planera. Ibland början till morgondagens middag – ibland sopor förvarade i kyl över natten.
Två liter tråkig linssoppa på två personer kan kännas Övermodigt optimistisk likt vårskor i februari.
Ibland är det tvärtom och den oansenliga lilla moroten och ingefäran i grytan gör den till årets händelse ungefär som när mor i huset fick en komplimang av grannen. Men hur gör man för att spara den, eller upprepa den? Ingen vet .. men vi slutar ju inte laga mat för det?
(kanske är mat som LOTTO – plötsligt händer det bara? :D )
Motsatsen skulle vara skrämmande
– alltid exakt mängd mat tillagad för var och en matgäst personliga behov för mättnad
NEEJJjj..
de två sista raderna skulle inte vara meeed..
*arg*
Rester blir det när det blir över då man inte planerat det. Jag lagar ofta extra mycket för att göra matlådor och då brukar åtminstone inte jag kalla det för att jag äter rester. Ska man vara petig så är det nog rester i den bemärkelsen att det är mat som blev kvar sen dagen innan, men ska man vara matnörd så räknas det inte riktigt om det var planerat. Nu tappade jag nog bort mig själv i resonemanget, men det är iallafall min förklaring :)
Eva-Stina: Så kände jag det också, men man kan ju alltid dubbel-gardera typ:
På ‘A’ – svarar jag B och på ‘C’ chansar jag med ‘Vet Inte’.
Rester blir det först när det är något som man inte vill äta upp men som man känner sig tvingad att förbarma sig över. Allt annat är livsmedel med potential!
I kylen hemma ligger tex tvp stycken hemlagade fasan- och kalvkorvar från i helgen. Rester? Skulle inte tro det!
//s
En rest, det är för mig när det blir så lite kvar att det inte ens är en full liten barnportion. Några matskedar i en skål, som åker in i kylskåpet. Denna mini-portion kan sedan varar röddnigen, en sorts lagad mellis som gör att man övcerlever fram till middagen, en annan dag.
Planerade överskott, eller om det blir fulla portioner över – det är inte riktiga rester för mig.
oavsiktlig överlagning
en avdankad möjlighet “waiting to happen”, typ som Elisabeth Höglund i Let’s Dance.
Rester – När det är för lite kvar för att bli en hel måltid. Flera rester kan kombineras till en middag, eller en rest kan kompletteras med annat (ibland nylagat) för att bli en måltid! Enkelt!
En rest blir en rest när man börjar leta efter plastlåda som varken är för stor eller för liten samt börjar fundera på hur man bäst tar tillvara på den dagen efter (må det vara köttfärssås på en macka eller stekt gröt).
en rest är det som ingen vill ha när det är nylagat. så det blir över. storkok är ju inte en rest, det vill man ju ha – fast senare. alltså borde inte ett storkok potatismos vara en rest, men två skivor söndagsstek som får bli pyttipanna är en rest.
åh vad härligt det är att få låta som att man vet.
Rester är rester oavsett hur välplanerade de är. Precis som sopor blir sopor i samma ögonblick de landar i vasken och att de sekunden innan (förhoppningsvis) varit delikat tillagade livsmedel. För övrigt känner sig mina barn personligt förolämpade, rent av kränkta!, om de tvingas äta samma mat två dagar i rad. “Men det här hade vi ju igååååååååår!!, menar ni att vi måste äta det idaaaaaag också!?” Att “det här” är varsamt och kärleksfullt tillagad lasagne på närodlad, lycklig oxe, dyr, fin mozarella, härliga grönsaker och färsk pasta, det imponerar inte, inte ett dugg. Matbortskämda teens har vi närt vid vår förklädes-klädda barm, det är bara att hacka i sig, det är vårt fel. Funderar på att endast servera äckligt, halvfabrikat, upphettat i mikron till lagom ljummen äckel-konsistens i en hel vecka för att de (teensen) ska få tillbaka ödmjukheten och respekten för hemlagat, även hemlagade rester.
Rester är som en riktigt god ost, fast tvärtom. När vår saga börjar är osten intetsägande och inte alls särskilt god. De blivande resterna däremot är fantastiskt goda, smakrika och vackra. Sedan börjar lagringen, processen som ska förvandla osten och de blivande resterna till något helt annat än vad de var från början. Osten blir bara godare och godare för varje sekund som går medan de blivande resterna tappar mer och mer smak och blir torrare och torrare. Tillslut går en person ner i ostkällaren och hämtar den vällagrade starka osten, skär upp den och njuter av den. När en annan person samtidigt gräver längst in i sitt kylskåp och får fram en plastburk med torra fläskkotletter, smaklösa grönsaker och något som förlorat all likhet med det vi kallar sås, då snackar vi RESTER!
Hej
En rest är en rest när den används som bas till en ny maträtt ex som dina potatisbullar Lisa. Resten måste piffas upp eller göras något nytt med. Mat som planeras för matlådan är fortfarande samma maträtt , inga rester, tycker Lennart
Rester är förståss det som blir kvar av det man mot förmodan inte orkar äta upp. Att använda rester till en ny rätt är omöjligt för så fort du tillagar dessa igen byter de namn och blir de facto ju en ingrediens! Contradictio in adjecto tror ja det kallas!
God mat äter man upp fast man är mätt, äcklig (“mindre god” för barn som läser detta) mat blir rester. Förutom för min mormor som stod vid diskbänken och tvångsåt allt kvarvarande,eftersom hon annars visste att min mamma kastade det.
En restprodukt är ju annars det som blir över efter “det riktiga” har tillverkats.
(“En restprodukt är en vara som inte kan återanvändas, återvinnas eller nyttiggöras på det sätt den är avsedd för”.)
”En rest är vad som är kvar av något, sedan en del därav förbrukats.” Matrester måste alltså vara det som blir kvar när en måltid avslutats, avsett om man avsiktligt lagat extra mycket för att få rester eller inte.
Personligen hyser jag stor kärlek till rester. Tänk va, dessa återstoder av måltider får dubbel kärleksdos när de återupplivas till något nytt. Alltså borde de ha potential att bli extra goda. Framförallt mår samvetet bra när man är kreativ med något som annars skulle kunnat lämna huset i form av sopor (vilket självklart är förbjudet).
En rest blir en rest när den åker ner i burken och in i kylen.
Den upphör att vara en rest när den åker ut igen och får delta i en ny rätt. Då omvandlas den till tillvaratagen resurs.
Undrar när vi ska äta den överblivna osso bucon (just nu i restläge).
En rest är när man använder det man lagat till något annat än det avsetts för till att börja med. Så storkok av potatis för att göra potatisplättar skulle jag väl inte kalla en rest, däremot en väl förberedd middag ;-)
När jag gör köttbuller på ett kilo köttfärs för att frysa in, eller kokar/steker större mängder kött än vad som rimligen kan gå åt vid en och lägger jag nog in detsamma måltid så kallar jag det för min del egentillverkad färdigmat eller egentillverkat halvfabrikat. Det gör jag så ofta tillfälle ges. Men den kompletta rätten som planerades att vara som den är, med dess mängd och smaksättning, är för mig en matrest. Ofta lika värdefull ändå då den kan bli matlåda eller del av helgens restmåltid. Utifrån mina värderingar så betyder begreppet i “rest” det där som blev över när man oavsiktligt lagat för mycket av en rätt. Sedan kan restmåltiden vara hur tråkig eller intresssnt den vill. Egentillverkade halvfabrihat kan bli till underbara måltider och en liten bytta av en fantastik måltid kan vara något som man samversgrannt äter under tvång.
Är inte detta ett lyxproblem?
Menar man överbliven mat är detta tvärt om något att vara lyrisk över! Vad kan mäta sig med en lunchpromenad i en obarmhärtig vårsol, hem till ett ljust och alldeles tyst kök och söndagens nötfärsbiffar med rostad spiskummin i kylen?
Gäller det om/när mat blir oätlig handlar det i slutändan! om magens bakterieflora (och kultur – tänk tusenåriga ägg…) – mänskligheten hade knappast överlevt sina första 30-40 000 år med bäst-före-datum på skulorna. Vi har utvecklat våra sinnen för att använda dom.
Tycker instinktivt inte om att kasta mat.
Middagstipset: Scrêpe – Stuvning gjord på veckans matrester inrullad i en pannkaka:)
Stoned potato: det beror väl på vilken dag efter söndagen promenaden företogs?
Måndag Tisdag.. okey .. Fredag Lördag – not so okey.
I min barndom fanns det ett återkommande middagsevent som mamma kallade “Skåpstädning”. Mina vänner (som hade hund) tyckte detta var oerhört exotiskt och bad sina föräldrar att servera samma sak. Självklart ledde det till en del förundrade telefonsamtal där mamma fick förklara att det rörde sig om uppätning av just rester…
Pytt i panna gick åtminstånde förr under smeknamnet “Hänt i veckan” På någon ort jag bott gick ryktet att den var speciellt bra efter Lions middagar…
Jag har ett gammalt ordstäv, säkert från någon almanacka som definierar “hemmet” som den plats där man vet vad som ingår i pytt i pannan.