Har du stött på en mystisk doft av rengöringsmedel kring den nybakade morgonfrallan på sistone? Och sedan sniffat dig fram bland ingredienserna till mjölpåsen, bara för att hitta larver i mjölet? Då har du fått besök av mjölbaggar. Men var lugn, läs vidare, världen går inte under för att du fick ta en slät filmjölk istället.
Som f.d. forskare i entomologi vill jag inte tala illa om mina forskningsobjekt men jag måste ändå medge att insekter – rent objektivt – är ganska äckliga. Jag minns min lärobok av engelsmannen Michael Chinery, där han i en ändå hyfsat balanserad text om flugor och myggor plötsligt utbrister i en svavelosande ed om “den värsta varelsen som Gud skapat”. Attacken gäller den försåtligt ljudlösa och kraftigt bitande regnbromsen). Frånsett mina och Michaels skiljaktigheter kring hur livet på jorden bäst kan förklaras, håller jag helt med honom.
Men nu handlade det alltså om bismak i frallan. Som modern matentusiast behöver man egentligen inte gå längre än till Wikipedia för att förstå hur illa det ligger till. En grupp organismer som beskrivs som “idealiska laboratoriedjur” och “uppskattar frön av vete och andra sädessslag” är på något sätt förutbestämda för att stava trubbel i köket.
Det rör sig alltså om en familj av ökenlevande skalbaggar (Tenebrionidae eller svartbaggar på svenska) som anpassat sig väldigt bra till vårt levnadssätt. De är insekter, och andas alltså genom luftrör som mynnar i alla kroppssegment. Men hos mjölbaggarna mynnar andningsöppningarna i bakkroppens många segment under täckvingarna. Det innebär att de inte förlorar vätska lika snabbt i torra miljöer. Smart och smidigt. Sedan 40-talet finns ofta åtminstone den svartbruna mjölbaggen av släktet Tribolium, med det illavarslande artnamnet destructor, i våra – eller i alla fall i ditt – hem.
Mjölbaggar är duktiga på att fortplanta sig. En hona kan leva flera år och lägga närmare 1 000 ägg. De utsöndrar när de oroas en substans som påminner om karbol eller rengöringsmedlet Lysol. Larverna som kläcks ur äggen blir efter några hudömsningar blir uppåt en centimeter långa, är “på ryggsidan gulbruna, på buksidan grå med fettaktig glans samt har i bakkroppsspetsen två taggliknande utskott”. (Den du, med en klick smör!) De gillar dina frallor men angriper inte “baljväxtfröer, såsom bönor och ärter”. Och deras verkliga akilleshäl är att de inte tål kyla. Minna beskrivningen “ökenlevande”! De klarar sig inte utomhus. Både skalbaggarna och larverna dör vid nollgradig temperatur inom ett par veckor. Vid -8 ºC går det på ett par dagar.
rarisFörr i världen rekommenderades bränning av utrymmen för att bli av med mjölbaggarna. Jag tror mer på att frysa ut dem. Bokstavligen. Men först en total och sorglig utrensning. Töm skafferiet på mjöl, kryddor och torra specerier (choklad också). Stoppa i påsar. Dammsug ordentligt i skafferiet och se till att få med alla små skalbaggar som kan ha förirrat sig till fönsterbleck också. Frys in allt – även dammsugarpåsen – en vecka och släng det sedan. Då försäkrar du dig om att mjölbaggarna inte kommer på irrvägar sen de lämnat ditt hushåll. Sen är det bara att shoppa nytt mjöl och gryn som helst förvaras i täta burkar. I värsta fall får du nöja dig med att fylla skafferiet med enbart bönor och ärtor.