Det är möjligt men inte troligt att det blir kalkon i morgon eftersom det är Thanksgiving. Egentligen ogillar jag skarpt att alla amerikanska traditioner väller in i Sverige i sin tristaste och mest disneyfierade form. Men eftersom min man är uppvuxen i USA känns det mer motiverat numera. Eller så har jag bara resignerat och försöker ta mig ur det snyggt.
Allts åhar jag redan kokat en cranbe… förlåt, tranbärschutney och har spanat in det här fina receptet på amerikanska gourmet. En tidning som går från klarhet till klarhet under Ruth Reichls ledning.
Kommentarer
14 svar till ”Thanksgiving med kremerad kalkon”
Har du läst Ruth Reichls böcker “Tender at the Bone”, “Comfort me with Apples” och “Garlic and Saphires”? De är extremt läsvärda. Människan är till råga på allt en stilist av guds nåde.
Men vissa amerikanska traditioner är riktigt fina, och Thanksgiving (Tacksägelse, även om det inte är samma) är absolut en av dem! Ett toppentillfälle att äta en god middag tillsammans med vänner, ofta på någons lantställe.
(Fast själv är jag på resa i Kalifornien och tvivlar starkt på att jag lyckas hitta något kalkonpartaj att krascha, dessutom kommer ALLT att vara stängt imorgon!)
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2006/11/tack-tack-tack-tack-tack-tack-tack.html
Att försöka tillaga en stor fågel i ugnen med temperaturer över 200 grader, kan ju knappast få alla delar av fågeln jämnt stekta. Antingen blir delar råa, eller troligare blir stora delar torra och överstekta. Man borde nog i stället prova att steka den på låg värme, Heston Blumenthal stekte ju kyckling i 60 graders värme i 4 h, kanske lite väl låg inkuberingstemperatur men under 100 greader i alla fall. Risken är väl bara att det tar flera dagar.
Det vore förstås en möjlighet att lågtempsteka, men enklaste är att snabbrimma fågeln först, då kan man nära nog inte torka ut den. Jag återkommer inom kort med mina bästa julrecept (eftersom min anglo-tradition kommer lite närmare ifrån så gör jag min kalkon på julen).
Måste man nödvändigtvis äta kalkon?
Jag har aldrig kommit att gilla kalkon.
Efter att nu ha läst gourmets recept är jag inte förvånad. Jag har grillat ankor på superhög värme inspirerad av Kafka (Barbara, då) med fantastiskt resultat. Problemet var bara att ugnen blev sjukt smutsig och röken låg Lützen-tät över köket under tiden. Nu har jag ju en ugn med pyrolys-rengring, så om man kör den innan och efter skulle man förstås kunna testa igen.
Jessika, det finns så mycket ohyggligt eländigt tillagad kalkon att jag inte förebrår dig det minsta. Och om man inte har traditionen hängande över huvudet som ett damokles-svärd så kan man väl nöja sig med det och äta något annat i stället. Jag känner inte att jag har den möjligheten så jag har jobbat mig fram till perfekta recept för perfekta fåglar i stället. Rimning är min enklaste lösning, det fungerar varje gång.
Kurt: Konstigt nog funkar det ibland bra med jättehöga temperaturer. Jag ska gräva fram Barbara Kafkas “Roasting”. Om du läser artikeln så ser du att redaktionen testade 40 kalkoner och gillade just den här metoden bäst och att Harold McGee har en förklaring. Eftersom de är några av världens vassaste käftar har jag stort förtroende för deras åsikt.
Jag är å andra sidan inte så svag för lågtempade grejor, jag tycker att de ofta är smaklösa även om de bryns på ytan efteråt.
Det är ju väldigt mycket fett i ankor men jag gillar ankor stenhårt. Jag äter mycket gärna anka, skulle kunna skriva kontrakt på att äta minst en anka om året mot att all kalkon hölls ingen x meters radie till mig.
Isobel: jag har tokstekt en anka på hög värme och sedan stekt den färdigt på lägre temperatur. Det blev väldigt gott. Och det verkar som om det är det där med att man måste ju för det är ju ändå thanksgiving så vi gör det bästa av situationen… Det var någonstans där jag fick höra om hela friterade kalkoner. De måste vara små, sa det, bara sådär 3 kilo på sin höjd. Kompisen rapporterade att de är goda men att hon inte gör såna. Hon gör traditionell (i USA). Med fyllning på fransk korv och kastanjer.
Hos oss äts helstekt kalkon alltid till första advent. Jag älskar egenhändigt påkomna traditioner! Vi dricker också champagne till Kalle Anka på julafton, en tradition som jag förvisso snott av en annan familj och gjort till vår egen;)
Jag orkar inte göra nån större Thanksgivingmiddag i år, så ingen kalkon – jag har köpt en kyckling istället. :)
Det blev en Thanksgiving-måltid för mig, trots allt! På Café Beaujolais i Mendocino. Familjeinslaget blev för min del att jag skrev vykort till en kusin och tre syskonbarn och två föräldrar medan jag åt. Och jag tog inte kalkon till huvudrätt – utan stör! Odlad stör från Sacramento. Jag tror inte att jag någonsin ätit stör tidigare, och jag hade ingen aning om att det var så gott (låter ju som seg gammelgädda, i mina öron).
Jag resignerar nog aldrig! Men hemförda traditioner skall man ju ta hänsyn till. Kalkon har jag bara förtärt en gång och tranbär ännu färre (fast de växer här).
Må din make äta kalkon lycklig, bara han inte dricker Coca Cola till! ;)
haha, jag fick friterad kalkon i år oich förra året**… och inte var dom små. Man köper ju en STOR frityrgryta (rymmer nog minst 30 l tror jag) och sen har man fågeln som är minst 12 lbs (6 kg) för annars “är det ju ingen ide”.
Man måste bara vara väldigt försiktig när man stoppar ned den kalla fågeln i det kokande oljebadet – det stänker och skävtter och har en tendens att brinna lite då.
Resultat? Nja, det är saftigt men kanske lite flottigt i utkanterna. Men men, det är inte torrt iaf.
**Södra USA. Det finns INGET man inte kan fritera här. Om det så är twix eller muffins eller kalkon