Mördarmuffins!

Bilden är dålig, men det struntar jag i.

Jag blir riktigt upplivad av ett rejält ösregn. I alla fall om det betyder att jag slipper cykla och i stället blir skjutsad till jobbet av min ledige man. Hade jag fått cykla hade det nog varit annat ljud i skällan.

Och ioväder betyder soppa! Mysig, varm och mustig soppa som värmer inifrån och ut. Eftersom jag alltid varit en sådan där som inte lever i nuet går jag hela vintern och längtar efter mangold och färskpotatis och hela sommaren och längtar efter mustiga grytor och soppa med varma mackor.

Så idag, äntligen läge för riktig varm mat, inget jävla salladslafs! Jag lagade sålunda  en helt fenomenal tomatsoppa på flera kilo bifftomater som räddats från det oförstående köket på Kurön av deras trädgårdsmästare, tillika make till den dam jag hjälper. Enorma, saftiga bestar med mycket kött. Jag rostade dem i stora bitar i ugn tillsammans med klyftad lök, en halverad röd paprika och rejält med hela vitlöksklyftor. Allt mixades, passerades genom en sil – SÅ JÄVLA JOBBIGT, gör inte om det! – och reddes av med en smula grädde. Koncentrerad kycklingfond, några sardeller, en gnutta chili, oregano, svartpeppar, finskuren basilika var enda smaksättarna som behövdes för att det skulle bli en alldeles gudomlig soppa. Jag skojar inte, det var den bästa tomatsoppan jag någonsin gjort. Marco Pierre White hade berömt den om han haft vägarna förbi.

Som ett tilltugg gjorde jag muffins med parmesan, oliver och lufttorkad skinka, och det är här någonstans som allt blev väldigt konstigt. Muffinsen blev fullkomligt gudomliga de med. Riktigt, riktigt goda, så smaskiga att min kinesiska arbetskamrat T – som till en början var oerhört skeptisk (för att inte säga förfärad) över allt jag hävde ned i bunken – utnämnde det till det bästa bröd hon någonsin ätit när hon kom in i köket och tjuvsmakade.

Vi högg så klart in på muffins medan soppan svalnade till ättemperatur. Och sedan smakade jag en sked perfekt, avsvalnad, ljuvlig… Vafan nu’rå? Soppan smakade ingenting. Ingenting! Surt vatten med ett litet chilisting på slutet var min upplevelse av den fantastiska soppan.

Men efter halva sopptallriken kom sakta smaken tillbaka, sked för sked. Och då smakade den lika underbart som förr. Muffinsen dödade helt enkelt de subtila tomataromerna på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare, jag menar tomatsoppa är ju en rätt smakkraftig anrättning. Det var en riktigt bisarr upplevelse, och den tycker jag att ni ska ta lärdom av.

Med detta sagt, det var verkligen överjävligt goda muffins. Baka dem och ät rätt upp och ned, utan inblandning av tomatsoppa så blir det bra, ska ni se.

Mördarmuffins med parmesan och oliv

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 16 st

Tid: 30 minuter

Riktigt smakrika muffins som är allra godast ljumma.

• 3 dl vetemjöl
• 1 dl grahamsmjöl
• 2 tsk bakpulver
• lite grovmalen svartpeppar
• 2 dl finriven parmesan
• 12 urkärnade och hackade kalamataoliver
• 2 msk finskuren basilika
• 2 msk finhackad persilja
• 1 dl olivolja
• 3 1/2 dl naturell yoghurt 3% fett
• 2 ägg
• 8 skivor lufttorkad skinka

1. Sätt ugnen på 225 grader. Smörj och bröa en muffinsplåt.
2. Blanda mjöl, bakpulver, svartpeppar, parmesan, oliver och örtkryddor. Rör ned olivoljan.
3. Rör snabbt ned yoghurten och äggen och rör bara så pass att du får en jämn smet. Häll i muffinsformarna.
4. Tryck ned 1/2 skiva lufttorkad skinka i mitten av varje muffins. Grädda i 15 minuter i mitten av ugnen.