Moroten är präktigheten och spänstighetens främsta symbol. Titta bara på den! Det finns något nästan påstridigt över den bjärt oranga kulören, den yviga blasten och den slanka formen.
Och så det faktum att den innehåller bautadoser av nyttigheter som karotenoider, som tros kunna skydda mot cancer och andra gruvligheter. Fast lagom är bäst: rent betakaroten som skydd mot cancer fick sig en allvarlig knäck när deltagarna i en finsk studie utvecklade fler tumörer än referensgruppen då de intog större mängder. Och de som önskar bli vackert bruna utan sol genom kolossalintag ska betänka att det starka pigmentet snarare drar åt det gula hållet och främst färgar fettet – som hos de vildbetande korna i italienska Basilikata.
En annan morotsmyt som vi kan finriva med en gång är att man får bättre mörkerseende av hög konsumtion. Detta rykte är synnerligen seglivat eftersom det spreds av riktiga proffs: den brittiska underrättelsetjänsten. I olika tidningar planterade de under andra världskriget ryktet om att morotsätandet låg bakom RAF-piloternas enastående förmåga att upptäcka tyska bombplan på väg in över landet för nattliga räder – och lyckades därigenom dra uppmärksamheten från det nya, hemliga vapnet: radarn. Den gubben gick hem, för tyskarna var, som alla moderna människor på den tiden, helt övertygade om Vitamin A:s förträfflighet och självaste Nobelpriset 1937 hade ju tilldelats Paul Karrer just för hans forskning om A-vitamin och karotener. Den hemliga morotsdieten sålde också in rotgrönsaken hos den brittiska allmänheten och odlades snart i varenda Victory Garden. Ministry of Food gjorde vad de kunde för att det krigströtta britterna skulle upprätthålla moralen och propagerade för recept på morotsfudge med morot, apelsinsaft och gelatin och morotspuddingar med margarin och många menar att britterna varken förr eller senare ätit så mycket grönsaker som under ransoneringsåren.
Men varför överdriva? Det räcker nästan med att säga ordet morot för att man ska räta lite på ryggen och känna sig kryare. Ordet soffmorot kommer aldrig kunna ersätta öknamnet soffpotatis. Ett kort tag fick även moroten lite skamfilat rykte eftersom nitiska siffernissar påpekade att den hade högt GI. I själva verket innehåller en normal portion så lite kolhydrater (8 procent) att det saknar större praktisk betydelse om du inte går på strikt diet.
Det är lätt att tro att moroten är en enkel och vänlig själ i matsammanhang. Men faktum är att den är en ganska besvärlig ingrediens: För mycket kokt morot kan faktiskt sänka en kalops och ta kål på en höstlig soppa. Smaken på kokt morot är samtidigt överväldigande i sin dominanta sötma och jolmigt håglös. Ryck upp dig, du kan ju! vill man skrika till den. Istället kryddar vi den listigt. Fyllighet kan nämligen förvandlas till en lockande fördel rätt utstyrd med mjuka kryddor som kanel, spiskummin, currykryddor eller kummin. Och sen krävs det alltid den där lilla kicken av chili, flingsalt, pressad citron eller vinäger som livar upp. Betänk att det lilla livet har sina rötter i Afghanistan och därför borde känna sig som hemma bland lite mer äventyrligare smaker.
Rå är moroten enklare att handskas med. Den gör sannerligen skäl för namnet rotfrukt eftersom den kan knapras rakt upp och ner som vilket äpple som helst. Att skala den går löjligt snabbt och ett bra knep är att plocka fram matberedaren och skiva eller riva morot för flera dagar. Marinera med citron eller vinägrett och kryddor. Salladen blir bara godare efter ett dygn i kylen. Du kan också syra morötterna till ditt vinterskafferi.
Tro inte att du kan komma undan trender för att du väljer en sådan bonnig ingrediens som morot. Det går trender även bland gamla trotjänare! Numera kan du hitta morötter i alla regnbågens färger, skära morotsstavar i olika nyanser och dippa loss. Och faktum är att blålila förmodligen är den ursprungliga nyansen som förädlats bort då blå mat inte förmodas väcka samma aptit som lysande gulröd hos oss över sju år.
De vanligaste morötterna i butikerna är Nantes, som till formen kan liknas vid en präktig frukostkorv. Korsas Nantes med långsmala Imperator får moroten en liten spets. Ren Imperator används nedsvarvade (cut and peel) till hamburgerkedjornas förpackade minimorötter. Den som vill vara hipp men är skeptisk till blå mat kan vara lika trendig genom att välja den rundaste varianten av Nantes-morötter som ibland säljs under namnet karotter. Eller någon av alla de andra roliga sorter som hållerpå att smyga sig in i grönsaksdiskarna. Det nya morotsidealen har även underlättat för ekologiska odlare att särskilja sina produkter från butikernas lågprissortiment.
Men visst vi väntar otåligt på att fler i handeln ska upptäcka morötternas mångfald och jamma loss på fina gamla sorter som London torg och Pariser market? Minimorötterna på bilden är från Borough Market i London.
Till dess får vi odla dem själva, vilket under sådana här milda vintrar innebär skördar in i december. Så länge morötterna inte utsätts för alltför hård frost kan de stå kvar i landet och plockas upp vid behov. Nyskördade ska de förvaras svalt och fuktigt med bara någon plusgrad i lådor eller nergrävda i sand med en bit av blasten kvarlämnad.
Och om du känner att präktigheten trots trendfaktorn håller på att bli dig övermäktig kan du alltid dränka dem i ett hav med brynt smör.
Mer om morot? Som vanligt vet våra läsare mer och bättre än vi. Och ni är inte rädda för att tala om det … Tipsa och tjafsa i vår morotsdiskussion.
- Morotens smakkamrater: Curry, kummin, spiskummin, korianderfrö, dill, apelsin, citron, vinäger, sardeller, persilja, kapris, brynt smör, körvel, garam masala, ingefära, mynta, lime