När jag och mina femtioelva syskon var små var sommarens marknader verkligen årets höjdpunkter.
Först ut varje år var Böda marknad. Där köpte jag en gång ett skithäftigt tygmärke med Guns’n’roses. Det kostade 20 kr. Jag var 12 år. Jag sydde på det på bakfickan på mina stentvättade svarta jeans och var coolast i byn säkert tre dagar.
Näst i tur var Byxelkroks marknad. Den var speciell eftersom vi kände vissa av knallarna. Det var om inte rockstjärnestatus på det, så i alla fall lite groupieaktigt. Där sålde nämligen min halvsvåger Nicklas t-shirts med tryck på runstensfigurer som tog varandra bakifrån (sant!) och min fars exfru Bebi sålde (och säljer än idag) virkade hattar från Bali. Vi fick alltid något gratis, vilket gjorde oss tuffast av alla.
Sist på semestersäsongen var Löttorps marknad. Den var störst. Jättestörst. Helt gigantisk löpte den längs tvärgatorna från stora vägen. Gick man ned för den högra tvärgatan kom man så småningom till serieknallen. Åh, serierna! Man kunde köpa Modesty Blaise, Tintin, gamla Kalle Anka och till och med Prins Valiant som jag var så kär i. Min far köpte en gång ett par snuskiga humoristiska serier vilka självklart hamnade uppe hos oss barn till slut. Fast det var inte mycket mer än lite flashade tuttar och sjuttiotalskrulliga skäggbiffar, så det var inte så spännande egentligen.
Men det bästa med marknaden var varken serietuttar, balihattar eller ens Guns’n’roses-tygmärken. Det var munkvagnen!
Min mamma gav oss alltid en femtiolapp eller så och skickade iväg oss till munkvagnen för probviantering till eftermiddagsfikat. De tålmodigare av oss barn tittade på när tiotalet munkar plockades ned i en påse och skickades med hem. Men bröderna Marcus och William var alltid tvungna att köpa minst två (gärna tre) munkar på plats och sluka i ungefär två tuggor totalt. Alltså hade de mindre pengar att handla serier för, vilket var en fördel eftersom vi alla slogs om samma album.
När vi väl kom hem delade mamma alltid munkarna i halvor. Det var nog för att få oss ungar att äta mindre och jämna ut fördelningen . Men vi lät oss inte luras: vi goffade glatt i oss alla tio munkarna på sex barn och låg sedan och kved i våra sängar med värkande magar. Marcus åt alltid mest. Men det var också han som hade känsligast mage.
Och det var inte många år sedan jag faktiskt gjorde munkar själv för första gången. Då kändes det överdådigt, spännande, snopet och lite som ett svek på samma gång. Var det verkligen så lätt? Varför tyckte jag det var så speciellt? Och varför skulle jag någonsin betalat för det?
Existensiella grubblerier nästan, och då var det ändå bara vanliga munkar med hål i det rörde sig om den gången. Den här gången gjorde jag fyllda munkar. Magnus åt två. Jag åt en. Tio stycken frös jag in ogräddade. Resten körde Magnus och jag runt på Ekerö och delade ut till mina arbetskamrater som några andra munktomtar.
Fyllda äppelmunkar
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 16-20 beroende på storlek.
Tid: 2 timmar
“Som himmel i munnen” löd ett sms från min arbetskamrat en halvtimme efter att jag lämnat över ett par munkar till henne. Hon är polsk och slösar inte direkt med beröm.
Fyllningen till de här munkarna räcker bara till hälften av degen, så dubbla den om du ska ha storfrämmande eller bara vill tokäta.
Jag gör alltid en rejäl sats munkdeg, bakar ut alla och fryser in minst hälften ofriterade. Sen är det bara att plocka fram lagom mängd, tina, låta jäsa och fritera à la minute.
OBS, använd inte det här receptet till degen. Det har blivit fel på mjölmängden. Lisa – omnipotenta taffelguru – kan du ändra det tro?
- 50 g smör
- 3 dl mjölk
- 1/4 paket jäst
- 1 ägg
- 2 msk socker
- ca 8 dl mjöl
- 2 tsk stött kardemumma
- olja till fritering
- fyllling (till ca hälften av munkarna):
- 50 g mandelmassa
- 2 dl lättsockrad äppelmos
- till garnering (till hälften av munkarna):
- 2 dl strösocker
- 2 tsk kanel
- Smält smöret. Blanda med mjölken. Smula ned jästen och tillsätt sockret. Blanda samman i en bunke och se till att röra så att jästen löser sig.
- Tillsätt ägget. Rör om.
- Rör ned mjölet och kardemumman. Knåda degen ordentligt, 10 minuter för hand eller ungefär hälften så länge i maskin. Täck med plastfolie och låt jäsa 60 minuter.
- Kavla ut degen ungefär centimetertjock, kanske lite mindre. Ta ut munkar med en rund kakform eller ett glas. Lägg de färdiga munkarna allt eftersom på bakplåtspapper.
- Täck med kökshanddukar och låt jäsa 30 minuter.
- Under tiden munkarna jäser, riv mandelmassan fint. Blanda den med äppelmosen och fyll en sprits (alltså en sådan där man spritsar saker med. Tyll på kockska.) med äppelblandningen.
- Hetta upp oljan till 180 grader. Fritera munkarna 2-3 minuter på varje sida tills de fått fin färg och puffat upp. Ta upp, låt rinna av på hushållspapper och låt svalna lite.
- Stick in spritsen i sidan på de färdiga munkarna och kläm in en bit fyllning. Rulla sedan munkarna i socker/kanelblandningen. Ät inom ett par timmar.
- Obs! Gör bara så många munkar som kommer ätas. Frys in resten ofriterade. Bara att tina, jäsa lite till och fritera. Perfekt bakfyllesnask!
Kommentarer
28 svar till ”Munkminnen”
Mmm…marknader! Hemmavid hade vi Hindersmässan på vintern och där har mången liten örebroare förfrusit diverse lemmar. Det var alltid svinkallt. Och Vild-Hasses korv åts till stinkbombsslöjor som låg tungt mellan tälten.
Jag passar på att utfärda en varning för munkreceptet i senaste Gourmet. Inte en chans att det var granskat!
Jag ska ju inte säga någonting om gourmetreceptet. Dels för att jag aldrig läser Gourmet (den brukar göra mig deppig, inte inspirerad), dels för att mitt förra munkrecept inte var ordentligt kollat. Eller blivit fel, jag vet inte.
Gourmet är lite dryg i tonen och jag har lite svårt för reklambyråestetiken som råder (inte en tjusig motljusbild till, tack!) men jag har inget att sätta emot kunskaperna och jag lär mig alltid nåt.
Vad är det i den som gör dig deppig?
Ja, vad är det som gör mig deppig i den egentligen? Det är nog att det aldrig räcker med bara god mat. Det måste krånglas och skummas och sousvidas och gud vet allt. Det är som om de vill stjäla matglädjen, göra det till en konsumtionsfråga (mest apparater vinner) och liksom bara krama ur matglädjen ur det hela.
Men samtidigt håller jag med. Jag lär mig mycket de gånger jag läser gourmet. Men jag känner mig alltid så, tja, förminskad av den. Låter det obegripligt?
Nej inte alls, din beskrivning är i linje med hur jag uppfattar den, i alla fall nuförtiden. Men pacojet-recepten har försvunnit, och jag köper att det är mer eller mindre en branschtidning.
Jag blir deppigare av Allt Om Mat…det är så käckt allting så att det knappt kan finnas.
Jo, allt om mat är så glättigt och glatt och Bromma-kök att jag bara vill äta trehundra gram bacon rått för att motverka det. Jag skulle så gärna vilja ha mer mat och mindre livsstil i recepten.
Men samtidigt gör jag mig säkert skyldig till samma fel själv. Det är lättare att se grandet i sin broders öga än att se bjälken i sitt eget, för att go totally biblish.
Vågar jag ge mig in i mattidningsdiskussionen och säga att jag faktiskt gillar elle mat & vin, den har en lagom nivå och tilltalande recept, tycker jag, men jag kanske hör till målgruppen…
HannaH: Klart du ska ge dig in i diskussionen – jag kan inte mer än någon annan, oavsett vad jag låter påskina. Elle mat och vin har jag aldrig läst, så jag kan inte uttala mig. Jag bojkottar allt med Elle och liknande tidningar (inklusive spinoffarna) eftersom jag avskyr modellidealen. Låter kanske fånigt, men jag har mina fixa idéer som jag inte släpper.
Elle Mat & Vin är inte så illa, den är aptitretande om något (jag tänker fortfarande på maten).
En annan: Mat & Vänner är ruskigt ojämn, men de kan slå till med rent grymma recept ibland. Reportagen är lite sådär, inte så djuplodande.
Utländska magasin är jag dålig på, och de jag får tag i känner jag mig främmande för. Det är som helt annan mat.
Jag läser nog generellt väldigt lite mattidningar, vilket kan förklara varför jag är så mossig. :) Men jag läser väldigt sällan recept faktiskt. Jag är mer för att läsa OM saker är HUR.
Haha, vad roligt! Jag är också uppväxt med marknader på Öland och den RIKTIGA megahimmelen var ju Algutsrum! Tyvärr ligger både den och Borgholms marknad fel på sommaren för min familj (som har utvandrat från Öland, vi är bara där på sommaren) så jag har bara varit på dem en gång vardera, men det var på det gyllene 80-talet och jag köpte så sjukt många hårdrocksknappar!
Min mormor bodde i Löttorp och varje år bodde “marknadsgubben” i hennes uthyrningshus på gården, så ibland fick man lite sköna militäröverskottsprylar som han reste runt och sålde. Nuförtiden… jag var på Byxelkroks marknad i somras och det var väl en rätt kraftig besvikelse.
Okej, jag är inte heller läsare av elle och liknande magasin, men mat & vin håller sig ändå ganska fokuserad på mat och, förstås, köksprylar. Den är dock skönt befriad från bantningstips och liknande, och jag uppskattar att den inte är så hemskt köttfokuserad som t.ex. Allt om mat eller, den tråkigaste mat-tidningen ever, matmagasinet, finns den ens kvar?
Slutsats: blir du desperat efter mat-läsning så ge den en chans, annars slipper du
Hej margit! Dina inlägg får mig alltid att le! Och lite mysigt är det att föreställa sig dig stå där i ert kök med blå köksluckor (eller minns jag fel?) och trixa och fixa med matlagning. Jag ska försöka mig på ostkroketterna någon långtråkig dag, halbe kommer att älska dom!!
Sköt om er båda två och alla katter!
På tal om mattidningar så tycker jag första numret av Diné & dryck var riktigt lovande. Den seriösa men samtidigt inte så förbannat pretentiösa mattidning jag väntat på!
Och nej, den har inte blivit nedlagd, det har bara varit osedvanligt långt mellan första och andra numret.
Hej!
Jag är värsta munkomanen, kom gärna över med massor nästa gång ni gör… Kram
Peter: Här är en f d Örebroare till som växt upp med Hindersmässan!
Jag minns mest de extremt goda polkagris…eh..pinnarna (inte käppar, inte små karameller utan just typ pinnar eller som mycket korta kvastskaft). Och marmeladbitarna med fruktsmak. Korgmarknaden på Hamnplan där mamma alltid köpte nya smörknivar och träslevar. Där köpte jag själv min första vedkorg när jag flyttat hemifrån (200 m!) till arbetarbostaden med vedspis i köket. Fårskinnstossorna. En gång köpte jag en hemsk matta som kallades trasflossa, också den till det första egna hemmet.
Fast just mat – förutom Vild-Hasses korv – minns jag inte att det fanns.
Mmm…sega polkagrisar… Mamma tog oss alltid med till Hamnplan först, men vi bara led och ville till torget.
Det fanns nog bara Vildhasses och annan korv, och så en jävla massa godis förstås!
Ja precis, seeeega skulle de vara, gud så gott det var!
Stackare som fick BÖRJA på Hamnplan, jag förstår det var en traumatisk upplevelse. Har du förlåtit din mor? :-)
Åh, jag önskar verkligen att jag kunde prova recptetet, men gift med en österbottniska lever jag numer mitt i den finlandsvenska possu/munkki-traditionen. Possu (nasse) är en finsk variant på sockrad syltmunk som är fyrkantig med öron på hörnen. Att hitta pinfärska possu (typ mindre än 5 minuter ur frityren) är omedelbar och ren skär familjelycka som jag inte törs devalvera med att prova att baka dom hemma. Jag spar då hellre på tillfällerna som återkommande guldkorn i vardagen på sommar-festerna på hembygdsgården på landet i finland, eller lyckliga överaskningar som vid Österbottniska tältet på Bondens Marknad i sommras. Men gott är det! Litet finskt munklexikon.
Jag brukar ofta hitta testbara recept i tidningen Lantliv av alla ställen. T o m 14-årige sonen som är mitt i en våga-vägra-läsa period tjuvkikar och blir hungrig. Det lite skumt.
Och apropå finska grisar antar jag att de smakar bättre färska än efter XXX-antal timmar i en resväska…
Vad gott det låter! Är det svårt att fritera (tänker både på det här och tapasreceptet)? Måste man ha en fritös? När använder man frityrsmet och när har man bara olja? Ööh… det jag försöker få sagt är nog: Skriv ett inlägg om fritering, snälla?
Ola: Algutsrums marknad, det är ju södra öland. Kam man ens åka dit? För mig är söder om Föra bara en transportsträcka till ölandsbron.
Och jag ar också på Bxlks marknad i sommar. Jag köpte faktiskt en picknickkorg och torkad stolt fjällskivling, men det var allt. Marmeladkulor och krimskrams är inte så lockande längre.
HannaH: Jo, jag ska kolla in Elle mat och vin. Kanske. Det enda jag plockar från tidningsstället i vanliga fall är Filter och veckans Nu. Vad gäller den sistnämnda vet man i alla fall vad man får.
Stina: Jo, köksluckorna är blå, du har helt rätt! Hoppas att ni hämtat er från falafelupplevelsen, bara. Och jag pysslar och donar mest hela tiden tycker jag. Men det är kul.
Kram och sköt om er och hälsa katten Soja!
Robin: Det ska jag definitivt kolla upp, tack för tipset!
Evelina: Jag fixar munkar åt dig nästa vecka, har i frysen. Bara att tina, fritera och fylla. Kram!’
Hazelnut & Peter: ni verkar ha en trevlig diskussion där, så jag lägger mig inte i. :)
Fredrik L: Det ena utesluter ju inte det andra, väl? Men possu låter ju helt klart som något jag måste laga till. Tack för tipset!
Kristina: Tack för tipset, ska kolla!
Ylva: Mina läsares vilja är min lag. Förhoppningsvis kommer frityrskolan någon gång under helgen redan. Vi får se.
Margit, Bebi sålde på Böda marknad men det har hon inte gjort de senaste 2 åren eftersom hon sålde på någon annan marknad som är/var samtidigt som Böda marknad.
Och han heter inte William utan Oscar. Han kan kalla sig William hur mycket han vill men bara för att han gör det behöver inte vi göra det.
Åh, frityrskola ser jag fram emot! Har bara vågat mig på det en enda gång, vi var tre frityr-nybörjare som gjorde falafel – och det gick ju faktiskt hur bra som helst. Men ändå har jag aldrig gjort om det. Det är nåt som är lite läskigt med det.
Mitt största munkminne är från 70-talet och Domusrestaurangen i Hedemora. Oftast fanns inte pengar till mer än en kaffe… Gymnasister var då som nu fattiga. Ibland blev det dock en munk, en sockrad äppelmunk och sporten var att äta munken utan att slicka sig om läpparna. Så länge som Domusrestaurangen levde klarade ingen detta.
Det andra som upptog våra tankar på Domusrestaurangen var hur det perfekta perfekta rånet på Handelsbanken tvärsöver Åsgatan skulle utföras.
Numera finns varken Domus eller Konsum i Hedemora. Och ingen av oss gymnastister som lapade kaffe där utförde någonsin ett rån, inte ens ett taffligt. Vart är världen på vägen? Fortfarande har jag dock svårt för äppelmunkar. Det ska vara vanljmunkar med florsocker.
Gör munkar till jul margit.
Ahh, du är ju en pärla!
Siri: Ockej, det visste jag inte, tack!
Och vill Oscar heta William ska vi låta honom heta det, allt annat vore orättvist!
Malin: Den kommer i morgon!
Evelina: Inga problem!