Musslor med vitt vin, fänkål, tomat och chorizo

Det finns få saker som jag älskar som att äta musslor. Det här salta, tuggiga, havsfriska. Ostron, pilgrimsmusslor, hjärtmusslor, knivmusslor. Är det ett bivalvia så äter jag det med glädje. Men nästan bäst tycker jag om de oansenliga blåmusslorna. De är billiga, lättåtkomliga och renar haven, vilket innebär att man gör vattenvärlden en tjänst genom att äta dem. Ju fler musslor som odlas, desto bättre.

Lika mycket som jag älskar att äta blåmusslor hatar jag att ta vara på dem. Förbannande jävla skrapande under iskallt vatten. Händerna blir röda, naglar går av, skärsår uppstår. Dessutom måste man alltid slänga spruckna och självdöda, vilket skär i min förkrigstyska själ (eller inte min då, men jag har ärvt den av min namne och farmor).

Men jag gör det då och då, under idogt svärande. Det brukar bli den här rätten, på ett eller annat vis. Cava till, alltid cava till. Och aioli.

Musslor med vitt vin, fänkål, tomat och chorizo

Receptmakare: Margit richert

Portioner: 2 som goffar, 3 normala

Tid: alldeles för lång

Det är värt besväret, jag lovar. Drick cava till, ok?

• 1 nät musslor
• 3 tomater
• 1 fänkålshuvud
• 1 rejäl ruska persilja
• 5 schalottenlökar
• 2 klyftor vitlök
• 75 g bra chorizo av den lufttorkade sorten
• 2 dl vin
• en näve basilikablad
• svartpeppar
• olivolja, mer än du tror
• Till servering:
• aioli
• vitt bröd

1. Skrapa musslorna med en vass kniv under rinnande kallvatten. Slit loss skägget (det enda sammanhang jag skulle skriva detta, skägg är underbart!). Svär under tiden, ingen kommer klandra dig.
2. Skålla tomaterna genom att skära ett kryss i botten på dem och sedan slänga ned dem 30 sekunder i kokande vatten. Ta upp och lägg i iskallt vatten. Skala dem sedan och kärna ur dem (spara slafs  och skal, ok?). Skär i mindre bitar.
3. Rensa fänkålshuvudet. Den träiga stocken och andra vissna bitar tar du bort (men spara det också, ok). Hacka ganska grovt.
4. Plocka persiljan från sina stjälkar. Hacka den ganska grovt. Spara stjälkarna.
5. Finhacka löken och vitlöken när du ändå håller på.
6. Detsamma gäller chorizon. Tänk lillfingernagelstora bitar.
7. Mise en place!
8. Ta en stor kastrull. I med en rejäl klunk olivolja. Stek lite av löken med tomatslafset och de sorgliga resterna av fänkålen.
9. I med musslorna och persiljestjälkarna. Häll på vinet. Sätt på lock. Skaka om.
10. Vänta tre minuter. Skaka om.
11. Vänta 4 minuter.
12. Häll musslorna i ett durkslag. Och spara spadet. Plocka bort persiljestjälkar, fänkålslafs och tomatskinnsslamsor. Löken kan få vara kvar, den skadar ingen.
13. Skölj ur grytan så du slipper grus i botten och häll på nytt i en klunk olivolja.
14. Fräs nu resterande lök, vitlök, fänkål och chorizo i detta tills allting svettas vackert och fänkålen blivit mjuk. Häll i spadet genom en trådsil (grus återigen, herregud detta musselgrus) och låt det koka upp. I med tomaterna och musslorna, peppra lite, sätt på lock och låt allt bli varmt några minuter.
15. Rör ned persiljan och riv över basilikan.
16. Ät med bröd och aioli och känn att jo, det var värt det ändå.