Norska baciller!

Efter den fantastiska resan till Voksenåsen har jag legat utslagen och darrig i feber igen. Fast troligen kom bacilluskerna inte från broderlandet, utan från min femåriga reskamrat i bilsätet bredvid. Kraftfulla var de i alla fall, och jag är fortfarande långt ifrån kry. Men med tanke på vilken underbar upplevelse Norge var hade jag lätt kunnat betala priset i en släng malaria, om så krävts.

Med tanke på vilket intensivt schema vi hade kan jag omöjligt sammanfatta hela programmet utan att skriva en smärre roman, men några saker stannar särskilt kvar i minnet:

• att träffa Claus Meyer var förstås väldigt häftigt, även om jag skulle behöva öva upp danskan för att helt begripa de klokheter som trillar ur hans mun.
• att lyssna på den fantastiska Astri Riddervolds föreläsning om rakfisk var något av det intressantaste jag hört. Att rakfisken var det mest spektakulärt vidriga jag någonsin ätit var därför en desto större besvikelse. Kanske är jag inte gastronomiskt kompetent nog att uppskatta slika delikatesser, men ärligt talat var det som att få en snyting av en rutten fisk. Och då tog jag ändå tre snapsar och ett glas öl innan avsmakningen, i ett försök att komma på bättre humör. Men rakfisksnapsen var å andra sidan den godaste jag druckit, fast jag minns dessvärre inte vad den hette.
• att jag kom hem och rabblade långa haranger norska utan att staka mig för en paff Magnus. Jag lyckades till klämma fram några fraser på danska.
• att Holmenkollen måste vara Nordens vackraste plats när solstrålarna glittrar i snön.
• att danskar faktiskt tycks ha någon gen som gör dem immuna mot bakfylla och sömnbrist. Trots att de var uppe till klockan fyra och drack stora mängder öl var de allesammans fräscha som dejlige danske roser klockan åtta morgonen efter. Jag och den tappre norrmannen som gjorde dem sällskap var däremot nära kollapsens rand hela dagen.
• att Vivi-Ann Sjögren – som jag åkte med hem från Oslo – gör skäl för sitt rykte som Finlands grand old lady inom matlagning. En sådan själfull utläggning om de gemensamma nämnarna inom finsk och rysk matlagning har jag aldrig tidigare fått!
• att det är helt okej att äta världens ljuvligaste, storskivigaste torskrygg när den serveras till middag. Framför allt som den är krokfiskad.
• att finnar, norrmän och danskar alla är Nordens trevligaste folk. Och att jag måste lära mig hjälplig finska.

Tja, det var en kort sammanfattning som får duga så länge. Nu ska jag trycka i mig en dubbel treo och hosta ut lungorna lite, samt krya på mig. Kanske slänger jag upp något recept senare i kväll, eftersom jag har några på lut.