Some days are sulky – some days have a grin
Some days have bouncers and won’t let you in
Liggande under täcket och inbäddad i minst fyra lager av värmande självömkan går jag natten som tar över efter denna vedervärdiga dag till mötes. Lilja sover som vanligt vid den här tiden gott, och det hörs snusande bortifrån det yrblonda lilla rufshuvudet, trots febern som gett putkinderna färg som från frysrosor.
Dessvärre finner jag inte lindring där jag vanligen söker den: senaste numret av Gourmet. Tidningen som en gång var matnördens självklara val har nu infekterats av samma smitta som härjat i mattidningsvärlden sen den spred sig dit från Hemmets Journals matsidor: gemytet. Jag skall inte förfalla till spydigheter över låtsasglada gäster och det heliga motljuset (nu gjorde jag det ändå), jag kan bara konstatera att tidningen inte längre riktar sig till mig. Chefredaktör Per Styregård skriver i sitt förord/manifest att man nu nischat in sig där man avser att vara. Han skriver också att “Mellan raderna i tidning [-en?] måste det vara tydligt att redaktionen behärskar, lever och andas det de skriver om.” Där brister det för mig. En tidnings själ skall vara en återspegling av dess redaktion men jag kan inte se själen någonstans, fast jag letat i skarvarna av det glättiga bildspråket och mellan de korta texterna. Tidningen är inte dålig, det är den inte och jag har viss behållning av den men jag bläddrar inte längre andäktigt.
Jag läste också om utvecklingen tidningen genomgått under de 30 år den funnits och fick en mer nyanserad bild. Inget varar för evigt, en tidning måste överleva och förnya sig själv hela tiden allteftersom nya målgrupper och ägare föds och dör och återföds. En redaktion består av människor som inte utvecklas åt samma håll som en själv; en kort tid står man nära varandra innan man måste släppa taget igen. Jag har släppt Gourmets hand, tidningen har släppt min. Om en tid kanske vi står nära varandra igen. Till dess måste jag hitta en annan vän.
Rolfs Kök på tisdag, det får bli min tröst i väntan på att papegojan sjunger igen.