Min gode vän, osthandlaren från Osby, tyckte att det skulle passa med någon cocktail med lite färre ingredienser. Varför larma och göra sig till när man kan dricka något enkelt? Så rätt. Då gör vi något enkelt. Pastis med vatten. Vissa hävdar ju att del smaker endast gör sig om de upplevs i sin rätta miljö – kontextuellt beroende upplevelser. Retsina (Ρετσίνα) går att dricka med viss (om än minimal) njutning när man är på semester i Grekland, men man skulle aldrig skulle få för sig att dricka sörjan någon annanstans. Obstler dricks med välbehag i en glasstövel full med öl efter en intensiv skiddag i St Anton, men förvandlas till kräkmedel så snart den korsar gränsen till Tyskland.
Pastis sägs ju befinna sig i samma härad. Sitter otroligt fint på ett sydfranskt café med en förbicyklande baskerbeklädd monsieur med en baguette på pakethållaren till tonerna av en fjärran dragspelstrudelutt. Inte riktigt samma upplevelse en frusen novemberdag i Eslöv. Där klarar sig t.ex. Champagne betydligt bättre. Jag vidhåller dock att pastisen klarar sig hyggligt under resan norrut genom Tyskland för att landa i ett glas i Malmö. Ja, så klart, det smakar bättre i Marseille, men jag tycker ändå att den har vissa kvaliteter norröver.
Pastis är en anis- och lakritsrotkryddad likör. Ja den klassas faktiskt som likör eftersom den buteljeras med tillsatt socker. Den ursprungliga absinten (som inte var en likör) förbjöds 1915 då man ansåg att den var en beroendeframkallande, hallucinogen drog. Det är framför allt ämnet tujon som finns naturligt i t.ex. malört som orsakade diverse delirium bland storkonsumenter av absint. I början på 30-talet dök sedan pastis upp som ett sockrat, malörtsfritt alternativ. Det blev snabbt en stor succé.
Hur ska man dricka pastis då? Ja, herrens vägar äro outgrundliga. Mina första dansanta möten med denna dryck skedde i mitten av 80-talet på ett ölsjapp i Helsingør som vi envist kallade för pianobaren, ett ställe vi frekventerade under flera år då alla svenska barer vägrade servera oss. Vi valde dock den burdusa metoden att blanda ut lakritstonerna med Coca-Cola. Ja, ni får spotta på mig när ni träffar mig, men i så fall spottar jag tebax. Ni har säkert druckit djungelblandingar och Bell’s whiskey samt blandat päronsoda i Brännvin special. Många tycker att pastisen ska blandas i relationen 5-1 med vatten, dvs en del pastis och fem delar vatten. Personligen dricker jag det gärna så enkelt som möjligt. Ett glas med 4-6 cl pastis och en kanna med kallt vatten att späda under drickandets gång. Man börjar lite starkare, 50-50 och späder på under tiden det sjunker i glaset och man vänder blad i Sartres L’Être et le néant. Mycket svårare än så är det inte.
Pastis
Receptmakare: Johan Karlfeldt
Kan du göra det i Frankrike så gör det, annars ha en platta med Edith Piaf i bakgrunden.
- 5 cl pastis
- En kanna med kallt vatten
- Fransk litteratur (gärna nåt filosofiskt)
Slå upp pastisen i glaset. Häll på lika mycket vatten. Slå upp boken i mitten så att det ser ut som att du läst länge. Späd på med vatten efterhand som det sinar i glaset. Le inte åt förbipasserande.
Skål!