Jag har ingen aning om jag överhuvudtaget gör någon nytta i Robins kök, men kul har jag i alla fall. Och jag har i alla fall introducerat Robin för universalbrygden Treo, vilket lindrar hans förkylning lite, även om han aldrig i livet skulle erkänna det.
Jag har redan lärt mig massor, men exakt vad märker jag nog först nästa gång jag ställer mig hemma i köket. Men mest av allt inser jag hur oerhört mycket jag har saknat att stå i ett restaurangkök. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som jag älskar så, men antagligen är det en kombination av det monotona (hackandet, skärandet, skalandet, strimlandet) och det oberäkneliga (stressen, bongarna, allt som pajar när man behöver det, alla nödlösningar).
Nähäpp, nu kom kvällens första bong. Dags att börja göra nytta!
Kommentarer
4 svar till ”Praktikanten”
Och jag har bara lagat mat åt vänner, tjuvar, barn och familj (i den ordningen)
Jag kan förstå det där. Inte för att jag själv vill stå i ett restaurangkök, men väl för att jag följde gammelbloggen din –Kärlek och Folköl– för flera år sedan. Det var en njutning och ett livspiller för en nyopererad cancerpatient utan tro på framtiden, ska du veta. Alldeles bortsett från detta, så har jag lärt mig MASSOR om mat och tillagning av dig.
Tack
Vad bra att Robin har dig där som kan smaka av, nu när han är förkyld och allt. Roa dig furstligt!
Hahaha, när du skrev att här kom kvällens första bong så tänkte jag – hupp! – direkt att ni alla satt där uppe i en bong-ring såsom under det glada 70-talet….