Nu har jag testat Campbells nya delisoppor, och precis som den mandellöse Jens känns det som om jag drunknat i soppor den senaste tiden. Framför allt som de flesta av dem varit ganska tråkiga (igår satte jag i mig en halv påse lantchips bara för att få njuta av krasandet och Magnus har försynt frågat om han kan få slippa soppor ett par veckor framöver). Över lag tycker jag att det mesats för mycket med färdigsopporna. Visst finns det en charm i milda soppor, men något måste de ju i alla fall få smaka? Framför allt när det rör sig om mixade soppor som är så släta att man nästan somnar över skålen i brist på stimulans.
Mitt råd till soppfabrikanterna är att ta efter mejeriernas färdigyoghurtar och lansera soppor som har locket fyllt av något tuggigt som man kan strö över den färdiga soppan. Kanske ett nöthack med parmesan, kryddiga korvslantar eller bara lite krutonger, så att man får bort självspäkningsstämpeln på de färdiga sopporna.
Men nu ska jag sluta rya, för några av Cambellsopporna var faktiskt helt okej.
Jordärtskocka 2,5/5
Njaaee… Jordärtskockssmaken är mycket fin (den går liksom inte att misslyckas med), men den utlovade muskotsmaken är obefintlig och soppan känns aningen vattnig. Lite gräddigare smak hade hjälpt till att lyfta soppan. Och syran lyser helt med sin frånvaro, vilket gör smaken alldeles för platt.
7 grönsaker 2/5
“Bäbismat?” är det första jag tänker när jag smakar soppan. Sju sorters grönsaker låter ju bra, men smaken domineras av morot. Det blir alldeles för jolmigt eftersom syran även här är alldeles för låg. Obalanserat och tråkigt men inte oätligt.
Tomatsoppa 4/5
Den här tomatsoppan får nära nog full pott. Bra syra, djup tomatsmak och lagom kryddning. Soppan känns mustig och färgen är fint röd. Det här är den enda av 
sopporna som jag skulle kunna tänka mig att köpa. (Att den är sötad med den onyttiga glukossirapen drar dock ned betyget -vad är det för fel med vanligt socker? Eller ännu hellre naturligt söta tomater!) Jag tar tillbaka det påståendet eftersom det inte riktigt hade någon grund – glukossirap har visat sig öka risken för diabetes i en enda liten studie vad jag har kunnat hitta.
Solmogna grönsaker 3,5/5
Jo, det här faktiskt riktigt lyckat. Soppan är mild och gräddig med en fin grönsakssmak även om jag tycker att prefixet “solmogna” borde förbjudas i matsammanhang. Är Campbells andra grönsaker omogna eller har de kanske mognat i månsken? Vi åt soppan med en tillsats av knaprigt rökt sidfläsk och majs kryddat med vitlök och tabasco, vilket piggade upp soppan betydligt.
Kommentarer
8 svar till ”Produkttest: Campbells delisoppor”
Glukos är väl inte onyttigare (eller onatuligare) än socker. Det bara låååter trist.
Nu läste jag runt lite mer – och my mistake, jag blandade ihop det med HFCS, som har lite murrigare hälsoaspekter. Kanske inte ska basera hela min världsbild på en studie som publiceras i Aftonbladet. ;)
Det handlar ju om mängder också. Just som krydda kan man gott använda lite fruktos också. Mer orande är när man tror att det är ett nyttigare alternativ till socker.
Tack för ärlig redovisning av faktafel.
(Genom att visa både grundtext och ny variant)
Det ökar din trovärdighet avseende framtida artiklar.
vilken sött kopp!!!
Cambell var ju soppkung en gång i tiden! Jag anser att deras nya soppor är en skymf mot vad soppa kan vara och har varit (hos dem). Sämst tyckte jag om tomatsoppan – just för att den var så söt…
Inte konstigt att sopporna smakar bra när de serveras i en sån vansinnigt snygg mugg!
Var finns den att få tag på?
Örjan: Tja, allt annat vore ju historieförfalskning. :)
Anja: Tack!
Ebba: Jaså? Ja, där ser man hur olika smaken är. Fast jag håller med om att Campbells konserverade soppor är bättre – i alla fall var de de när jag var liten. Min mamma blandade alltid sparrissoppa med tomatsoppa och serverade med varma mackor. Det framkallar fortfarande vällustrysningar. :)
Ellinor: Inte den blekaste! De följde så att säga med huset vi hyr. De är gjorda i Polen i alla fall. Och emaljerade koppar är guld värt – de går inte att slå sönder!