Varje gång sjukdomen slår klorna i mig blir jag obotlig nostalgisk. Jag vill ha Findus ravioli på burk. Eller rättare sagt jag vill ha mitt starkt idealiserade minne av ravioli på burk; för när jag väl sätter tänderna i de vattensjuka pastakuddarna i den menlösa såsen blir jag bittert besviken. Varje gång. Men när jag fick det som mycket liten och mycket sjuk var himmelriket nära. Eh, i en positiv bemärkelse alltså.
Nå, nu när vinterkräksjukan slår sina lovar runt mig och Johan efter att redan ha golvat ungarna i tur och ordning stod hoppet än en gång till Findus. Jag plockade fram produktproverna från skafferiets svala mörker. Och till min förvåning levererade Findus. Deras köttfärssoppa på glasburk har fin, ren tomatsmak och trevlig ton av spiskummin. Jag och minstingen skrapade skålarna. (Jo, jag inser själv att vi inte var en tillförlitlig smakpanel.)
Sky däremot deras thaisoppa som pesten (eller i alla fall vinterkräksjuka) futtigt kycklinginnehåll, slemmig konsistens, klafsig purjo och en efterhängsen schampoosmak.
Kommentarer
10 svar till ”Produkttest: Findus köttfärssoppa 3,5/5, Thaisoppa med kyckling 1,5/5”
Åh, en till som “gillar” burkravioli med unken kräksmak! Det lagade pappa till oss när vi var små (du hör vilken matlagningsnivå jag är uppväxt med) när mamma jobbade sent. Dock ska den gratineras med tonvis av riven ost för att vara god.
Neeeeeeeeeeej! Vinterkräksjukan verkar finnas ÖVERALLT. Inget för en spyfobiker eller eller “emetofob” som vi kallas med ett finare ord. Vi har inte haft något sedan i september och jag ser INTE fram emot våret feb – april som tydligen är högsäsong. Ursäkta att fokus inte är på mat här, men……
Rebecca: Ja det är en tidig störning. Och något så raffinerat som ost bjöds aldrig hos oss.
GoodGirl: Det ÄR svårt att hålla fokus på mat, eller att ens hålla mat i desa bistra tider.
Tänk jag har samma nostalgiska minne av raviolin undrar hur det kan komma sig…
/M
Mitt starkaste barndomsminne av tröstmat på burk är spagettiringar i tomatsås på burk, möjligen var det också Findus. Skulle inte våga äta det nu (om det finns kvar), det kan inte bli något annat än en besvikelse…
Slemmig konsistens?
Jo, nu vill jag VERKLIGEN prova… Men sopporna på glasburk brukar vara okej. Och som student kryddade vi upp en burk ravioli rätt bra med lite creme fraiche och (rätt mycket) sambal oelek.
Skönt att höra fler som regredierar som krassliga! Jag tänker att har man väl hittat sina räddningsplankor är det bara att klamra sig fast tills man pallar med annan mat. Mina är potatismos och ärter.
Åh potatismos :), men med haricot vertes (uttalade som de stavas av min mamma). Numera behöver jag inte äta dom överkokta heller så alla är nöjda.
Också vi fick burkravioli av pappa när mamma inte var hemma. Och den smakade jättegott då… Vid test i vuxen ålder var den riktigt läbbig. Å andra sidan gillade jag även skolans risgrynskaka med saftsås när jag var barn… Smaken förändras, antar jag. Pappas andra paradrätt, fruktyoghurt med peach melba-smak, finns inte längre att köpa färdig, men man kan nog göra en egen variant med persika och hallon.
Funderar fröken Dill
Mexicanasoppa var en annan klassiker.