Räddad av MacGyver

Idag fick jag det högst tvivelaktiga nöjet att bryta mig in i mitt eget hem. Eftersom vi har ett sådant där lås med en liten pigg som reglerar låsmekanismen (låsterminologi och jag är inte de såtaste vänner) och jag bara skulle in och hämta metmasken jag glömt på bordet efter att jag låst dörren (och tog med nycklarna in, så klart!) kom jag tillbaka efter den fruktlösa fisketuren och förstod ingenting. Varför låg inte nycklarna på sitt vanliga gömställe?

Ahaaa. Just det… Tyvärr är jag för tjock för att krångla mig in genom kattluckan. Dessutom är den igenspikad eftersom de söta odjuren är ofrivilliga utekatter så länge sommaren varar.

Som tur är har jag sett många amerikanska filmer. Ni vet, hjältarna bryter sig alltid in i hotellrum med kreditkort. I min standardfiskeutrustning ingår förstås den gedigna morakniv jag fick av Magnus storebror förra julen. Jag applicerade alla mina filmkunskaper på köksingångens enkla lås, stack in kniven i springan och knyckte till uppåt. Sesam, öppna dig. Jag kände mig som MacGyver allraminst.

Som tur är har vi knappt någonting stöldbegärligt i huset. Två gamla datorer och en tjocktv kanske inte lockar till inbrott, direkt. Och ingen har någonsin hittat hit ens med karta och vägbeskrivning. Fast det vete katten om inte min monomana kryddsamling kan vara värdefull, i alla fall för läsare av den här bloggen.

Just nu kokar jag för övrigt två prima gamla höns med lagerblad, nejlika, svartpeppar och annat kryddlafs. Vad det ska bli av dem får ni veta i kväll. Eller i morgon. Eftersom jag råkade gå upp klockan fyra i morse finns det risk att kvällen blir kort.