Rapport från någonstans på Östersjön

Jag sitter på världens segaste uppkoppling här på tallinkfärjan. Men jag måste bara säga att ska ni till Tallinn ska ni äta på Vanaema Juures. Och ni ska ta grandma’s sunday roast, som är så vansinnigt gott att jag tjatat om det hela dagen (Magnus – som på intet sätt blev förfördelad när han valde dagens erbjudande, ett tokmört ankbröst i gräddig vitlökssås med bacon och surkål – har varit olycklig allt sedan han fick smaka min portion).

Hur som, denna sunday roast var ett veritabelt berg av smältande möra bitar oxfilé (stod det på menyn iaf, och jag tror dem, för det var som att tugga ett köttmoln) som stekts med lök och sedan (gissar jag) fått koka nästantorrt i smetana som lade sig som ett gräddsyrligt tunt lager över köttet. Salt och sparsamt med svartpeppar verkade vara de enda kryddorna och det behövdes inte mer. Till detta ett likaledes berg av stekt potatis, massor av krispig surgurka och lite råkost som vi inte behöver orda om.

Förrätterna: en fin fet sill med en fantastisk liten senaps/äppelröra, lök och surgrädde tog jag. Och det var enkelt och gott. Magnus köttbullar med pepparrot var däremot osaltade, extremt brödutdrygade och riktigt trista även om de hade fin stekyta. Totalt ovärt tyvärr.

Och en eloge till servisen som var extremt vänlig men så där härligt diskret att det inte kändes ansträngt att (till en början – sen blev det full rusch) sitta ensamma i restaurangen.