Så vad var det nu för något?

Det tog inte lång tid innan Fuschia nämnde polska rökta ostar i gårdagens fototävling. Och Ola, Pär och Adam hakade på det spåret, även om de mer fantasifulla gissningarna (knogmacka?! Tvål?) var väldigt roliga att läsa! Vinnare blir alla och ingen alls eftersom prispottsosten är högst uppäten.

Men osten i fråga heter i alla fall oscypek och är som sagt både polsk och rökt. Den tillverkas i Tatrabergen som ligger som en kil mellan Polen och Slovakien.  Man gör gör den på opastöriserad fårmjölk med eller utan tillsats av komjölk som pressas i speciella träformar och sedan röks. Resultatet blir en knirkigt rökig ost som påminner mycket om halloumi i konsistensen. Smaken är rökig, om någon missat det.

Men vad gör jag då med två obskyra oscypekostar i min ägo? Jag ju har nämnt min polska kompis Julita förr, hon som lärt mig laga kopytka, pierogi och julbarszcz och massa andra polska delikatesser. Eftersom hon skulle till Polen för några veckor sedan frågade hon mig om det var något särskilt jag ville ha i matväg.

Varpå jag gick hem och googlade polska delikatesser. Jag fastnade så klart för just oscypek – i min värld är vackert formgiven och kraftigt rökt ost det närmsta kan kan komma himmelriket. Men när jag med knackigt polskt uttal (det utalas typ å-zy-peck) bad om osten skakade hon bara på huvudet och förklarade att eftersom hon kom från Gdansk-trakten vore det som att be en Lulebo att köpa med sig spettekaka.

Men i söndags kom Julita tillbaka från Polen och utropade glatt att någon större makt måste älska mig!  Det visade sig att hennes mammas  kompis just kommit hem från en veckas semester i Tatrabergen och vad hade hon köpt med sig om inte oscypek? Julita hade i sin tur tiggt till sig ett par och fraktat hem dem i handväskan trots att hon luktat valborgsmässoeld på flyget.

Men hur äter man då sin oscypek? Antingen skivar man osten i tunna skivor och glufsar direkt som de är, eller så steker man osten i skivor, eventuellt med panering. Tranbärssås eller lingonsylt till, rekommenderar Julita. Själv brukar hon äta dem rätt upp och ned med en kopp kaffe. Så våffelgissningen var mindre långsökt än man skulle kunna tro.

(Och vad jag hade på mig? Fleecemorgonrocken gissade hazelnut rätt på, men dessutom hade jag röda långkalsonger, Magnus tofflor och en tung broderad sjal från Rawalpindi, Pakistan på mig. Vår tvättmaskin är väldigt trasig och hemmaklädseln blir därefter).