Sambal badjak och TEDxNorrmalm

Så igår kom jag äntligen iväg på TEDxNorrmalm (talen kommer att komma upp här som filmer snart). Jag var bara halvnöjd efteråt eftersom några av talarna inte riktigt förstått skillnaden på TED-talk och en dragning. För er som inte är i PR-branschen är en dragning en sammanfattande presentation av ett projekt/idé som ibland ligger snubblande nära en pitch. TEDx ska handla om fenomen, teorier och starka idéer värda att sprida. Det handlar om en intellektuell liten bragd som rubbar åhörarens cirklar, inte att enbart om att sammanfatta en situation eller att berätta om något intressant man pysslar med. Men ändå vill jag påpeka att det är fantastiskt att TEDx kommit igång och att jag kommer att gå på fler sammankomster. Och en eloge till att de generösa talarna ställde upp gratis. Inte minst för att flera tappert kämpade med engelskan som de uppenbarligen inte kände sig bekväma med. På svenska hade det helt klart varit bättre. Därför kanske ni ska ta min recension med en nypa av förlåtelsens salt. En intressant fråga är om det verkligen måste vara på engelska eftersom det dramatiskt försämrade kvaliteten på flera framföranden.

Närmast att somna var jag under Olle Torgnys presentation som behandlade om postmodernism som om det vore ett levande aktuellt begrepp och i förbifarten nämnde den astöntiga Maslows behovstrappa som om den vore ett etablerat vetenskapligt faktum. Det är den inte. Torgnys argument för Maslows teorier var att om “man tappade bilnycklarna när man skulle iväg pratade man minsann inte om den senaste filmen medan man letade efter dem”. Eh, kanske inte första fem minuterna man letar. Men letar du i fem timmar… Eller i fem år? Eller ett helt liv? Möjligtvis har Maslows helt obevisade behovstrappa något slags metaforisk relevans för samhällen eller större grupper, men definitivt inte på individnivå.

“Pratar någon fortfarande om postmodernism” undrade min man nyfiket när jag kom hem. Ja, tyvärr.

Ulf Boman från Kairos Future gjorde en trevlig och kompetent dragning/trendspaning om framtidens och nittonhundratalets städer. Lite postmodernism även här men mer som ett konstaterande. Det här föredraget borde handlat om hur idén vad som är en stads lockelse förändrats genom tiden. Det gjorde det kanske, men det gick inte riktigt fram.  Jag började genast tänka på hur jag skulle lagt upp det hela genom att parafrasera Calvinos Invisible Cities och förklara hur olika personer från olika tidsepoker skulle beskriva samma stad och hur den uppfyllde deras behov. Eller nåt. Det kanske borde klargjorts att det nya sättet att se på staden som en plats för att uppfylla sina drömmar, uttrycka sin identitet och förverkliga sig själv nog bara gäller för, och aldrig kommer att gälla för andra än en mindre del av världens befolkning. Den politiska dimensionen saknas ofta helt hos framtidsanalytiker, när de talar om “vi” handlar det ofta om en liten välsituerad elit.

Victoria Olausson lyckades höja sig över dragningsnivån genom att använda en något övertydlig sagometafor när hon talade om grön kommunikation. Jag gillade både hennes framförande och hennes budskap och att den nya tidens företagare till stor del har ideal, eller rent av ideologi som kärnverksamhet. 40 procent av de nya företagen på Handelshögskolans inkubator kan räknas hit, enligt Victoria. Sen handlade det om strategier att nå ut till olika personlighetstyper för att få dem att starta gröna företag. Jag hade velat höra om fler konkreta exempel, men skulle definitivt gå och lyssna på ett längre anförande av Victoria.

Däremot var det odelat intressant att lyssna på Danica Kragic, professor på KTH som beskrev robotars problem att tolka omvärlden. Och hur svårt det är för människor att kommunicera med robotar. “Sensing is easy, perception is hard.” Det var ett sådant där föredrag som förändrade mitt sätt att tänka lite, precis som ett TED-talk ska. Oavsett om det är ett x där eller inte. Se den här filmen sen!

Sen var jag tyvärr tvungen att gå hem, jag är djupt tacksam för ett fint arrangemang och hoppas att fler av er tar er till ett TEDx. Och om jag ska kritisera mig själv: Jag är askass på att ställa frågor til talarna efteråt. Jag behöver ofta smälta informationen och frågorna kommer först efter ett par timmar. På torsdag går jag på TEDxSurbrunnsgatan.

Senare idag kommer ett recept på fläskfilé med sambal badjak. Stay tuned!