Jag fick faktiskt munkavel på mej efter mitt besök på restaurangen frantzén/lindeberg. Folk i min närhet såg min förtjusning och blev rädda att jag skulle avslöja allt det roligaste. Ungefär som när jag råkar berätta slutet på filmer jag sett.
Men nu har restaurangen gjort om menyn – så nu är det inte mer än rätt att jag får berätta:
Sen rapport från Frantzén/Lindeberg
Jag har precis haft det närmsta man kan komma en matorgasm. Tack Frantzen/Lindeberg – en restaurang jag inte visste fanns förrän jag steg in över tröskeln. Ólle bestämde sig för att överraska mej. Och överraskad, det blev jag sannerligen. Jag visste inte vad jag hade att vänta. Ofrivillig matnörd som jag är har jag ätit delux middag på saker som F12, Mistral, Esperanto, Operakällaren, Dining Club och en hel drös andra matnördshak.
På temat: “Co2/Luft/Rök” väntade inte mindre än 20 rätter. Bisarrt många. Efter den lekfulla förrätten som faktiskt var egen gjorda (ambitiöst nog) ostbågar kom den bisarra surdegsglassen ackompanjerad av vargbär, gräslök och salta bönor.
Men sen kom nåt som nästintill fick mej att trilla av stolen. Fattiga riddare. Alla har väl nån gång smällt på pannkaksmet på en brödskiva och stekt. Det här var inte i närheten. En brödskiva har aldrig i historien smakat så gott. Jag började nästan gråta. Jag blev nästan arg på den medföljande gratängen på silverlök, citron & 20- månaders Parmigiano Reggiano “Vacca rossa”. Den tog alldeles för mycket uppmärksamhet från brödbiten.
Efter det hade Anklever “Vispad” med ankleversockervadd en hard time med att impa på smaklökarna. Trots sin Molass, russin, Jerezvinäger & granola.
Och sen. Confiterat kaninlår “Paket” med sandelträ & saffran Bakad havskräfta, thé, rostad lök & “kaneldimma”. Sittades mitt i en rökdimma efter att ha öppnat ett platsinpackat packet och fullständigt impregnerats i dimmorna av upplevelserna inser jag brutalt att lukt är ett smaksinne bortom vett och sans. Det var som att varje cell dränktes i lycka.
Sorbet på hokkaidopumpa i ljummet gelé “Allt i ett” med Vanilj från Mexico, pumpakärnor & bitter “chokladfizzy” bubblade i munnen och fick det att spraka i skallen som på mellanstadiet med kioskens buspulvergodis.
Sen började jag nästan gråta igen. Tack vare den förbannade Pilgrimsmussla “Boulangerie” med tobakshonung & bränd brödpudding. Krispiga brödsmulor, blomkål x 2, brynt smör samt höaska & blommor. Det låter inte så märkvärdigt. Jag gillar inte ens blomkål. Jag höll på att gifta mej med kocken utan att ha sett karln. Trots att jag är kär i mitt medföljande sällskap upp över öronen. Tänk att mat kan ha en sån effekt.
Kalvbräss “2001 – 2008” med yuzu & lakrits Jordärtskocka i två texturer, atsinakrasse, hasselnötsmjöl & “lakritsluft”. Jag gillar inte jordärtskocka. Jag gillar inte lakrits. Jag försökte, men där kom de inte undan.
“The test” – 2/3 poäng fick vi. Inte illa.
Mjölkpocherad piggvar “I rök” Fisk är generellt inte så upphetsande för mej. Nu var fisken en motsvarighet till snygga killen i grundskolan som jag inte kunde låta bli att tråna efter. Den jäveln. Med purjolök, fransk odlad kaviar samt krispig dillolja, gul paprika & “ostronpärlor” vid sin sida.
Sen kom den ultimata matorgasmen. Med den förhatliga tryffeln som jag dissade samma morgon. Jag hade i förbigående vid frukostbordet sagt att “den där parfymerade smaken är nåt jag finner fullständigt ointressant”. Tryffel & kål “Tripp, Trapp, Trull” Gissa om jag fick äta upp mina ord? Aspic, consommé, fumé & marshmallow. Det var det närmsta himlen jag kommit här på jorden. Jag skämtar inte. Och jag är inte mutad. Även om jag önskar att jag var det.
Grisbog “Vaccum” 60 timmar senare… hade inte en chans efter det. Den slaktades nästan. Bipollen var som att äta bin. Jag kan inte förklara den känslan, Jag har aldrig ätit bin. Det smakade inte honung. Vintertryffel, bönan “Signe”, bipollen samt potatislök & snigelkaviar. Snigelkaviar smakar skog som vanlig kaviar smakar hav. Mycket besynnerligt.
Sen rabblar jag bara följande smågotters:
Getost “Surprise” med varm fikonsaft rätt traditionellt. Gott ändå. Med m inus 8 vinäger, rostade mandlar, honung & mâche
Cheeseburgare “Version 1.0” Barnsligt skoj ända ner till den lilla pappkartongen och medföljande “Ketchup & senap”
Tomatvatten “2003” med tomat -& vaniljmarmelad Citrongräs -& kokosglass.
Amapucha choklad “Elastisk” Bitter chokladolja, rostad sesamglass samt grillad marshmallow & “chokladjord”.
Citron “Medley” – Citronkräm, “citronsalsa”, seg maräng samt parfait & “citronsalt”.
Tryfflar & godis orkade vi under inga omständigheter med hur gärna vi än ville. Det fanns inte på kartan. Vi tackade för oss, fick snicksnacka lite med den skönt trevliga, avslappnade extremt kunnige och närmast däckfärdiga kocken. Vacklade ut knäppt mätt, lullig och trött. Och lycklig.